Sjunde dagen

"Och på den sjunde dagen vilade han..."

Och det gjorde jag!

Abstinens

Jag m-å-s-t-e bara få lösa melodikrysset...

Idag är jag och sonen i Gävle. Jodå, så eré, serú! Gävle, liksom... Festligt!? Eller inte!?

Jag är här på ett jobb. Det känns rejält att jobba på lördagen första veckan efter semester. Sexdagarsvecka direkt! Det är verkligen en rivstart. Sonen får följa med på jobbet eftersom frun jobbar i helgen. Vi hade en riktigt trevlig dag i Gävle! Men jag saknar mitt melodikryss...

När vi kom hem var vi lite trötta och slitna. Det var då de bästa grannarna ringde och bjöd på tacos och lördagsmys! En bra avslutning på en lång dag!

Sommarhus!

Vårt sommarhus!

Vi vann budgivningen! Vi fick huset! Herregud!? Hur ska det här gå? Vi kan ju absolut ingenting om hus. Vojne, vojne...

Ja, nu har vi ett fint litet hus uppe i vackra Hälsingland. Det är mycket arbete kvar innan huset är beboeligt. Och det får ta sin lilla tid. Det är ingen idé att stressa och jobba ihjäl sig. Meningen är ju att huset ska inbjuda vår lilla familj till avkoppling... Så vi gör allt vi kan för att "ta ner ribban" lite och skaka av oss alla "Timell-komplex".

Det viktigaste finns. Vatten, bergvärme, wc och nyreparerat tak. Resten får vi ta en sak i taget. Det viktigaste efter tillträdet är att ordna golv och väggar invändigt. Sedan kan vi börja inreda under vintern. Till våren får vi måla utvändigt och göra något åt den igenväxta tomten. Det är bara ett par hundra meter ner till en liten badstrand.

Det viktigaste beslutet kvarstår dock; Var ska hängmattan vara? Det där hängmattan där jag ska ligga och lyssna på alla sommarprogrammen! Beslut, beslut, beslut... Hinner inte skriva mer! Lånen ska sättas om, hantverkare ska lokaliseras och sedan måste jag och frun bråka och kompromissa om färgval. Och så måste vi få tag i en besiktningsman och skicka iväg prover på dricksvatten...

Herregud, vad har vi gjort!?

En bra dag

Trisslott...

Idag vann jag 50 kronor på Triss! Hurra! Man kan ha tur i både spel och käklek! Så är det!

Bröllopsdag

Hurra för oss!

För 19 år sedan blev vi tillsammans, för elva år sedan förlovade vi oss och för sju år sedan kom sonen till oss. Idag för 9 år sedan gifte vi oss! Det var ett vackert och roligt bröllop i Allhelgonakyrkan här på Söder, följt av en brakfest på Mariahissens festvåning.

Dagen efter bröllopet var den val i Sverige och varenda hotellrum var bokat. Frun lyckades dock boka lite rum här och där för inresta gäster. Själva spenderade vi brölloppsnatten på Stallmästargården. I ett fantastiskt rum där man kunde ligga och se stjärnhimlen genom takfönstret.

Ikväll ska vi frossa i hummer, krabba och färska räkor! Hurra!

Hosta

Klunk, klunk...

Frun har hostat under nästa hela semestern. Ibland när vi var ute så fick hon beställa in extra med raki för att sitta och smutta på. Det lenade och lindrade. Om ni inte druckit raki så kan jag berätta att det är ingenting man sitter och smuttar på. Huvva! Det smakar finkel och fotogen! Man sveper sin nubbe snabbt! Äckligt som sjutton, men om man har tur får man en god eftersmak av russin. Men nu satt hon där och smuttade på det kretensiska eldvattnet.

Själv började jag hosta på planet på vägen hem. Idag började även sonen att hacka och hosta. Gudskelov har vi hostmedicin i husapoteket!

Host, host!

Rivstart

Hej, vad det går undan...

Nackdelen med sen semester är att när man kommer tillbaka på jobbet är allt igång i turbofart. Jösses vad mycket att ta tag i!? Jag hinner inte ens vara sådär lite semesterslö som många brukar vara de första dagarna. Det är bara att kasta sig in i kaoset. Ett kreativt och roligt kaos! Ja, egentligen är det nog bara i min hjärna kaoset råder och jag gör det bästa för att dölja detta faktum för omgivningen. Puh!

Idag var det konferens på kontoret tillsammans med bästa kollegorna, som kom inresta från hela landet. Bra och givande möte! Många bra samtal och diskussioner.

Jösses, det är bara att hänga med! Hösten är här!

Eftertanke...

Älskade "Djävla Grekland"...

Det här har varit en skön och välbehövlig semester! Goda vänner, bra mat, mycket sol och bad. Precis som det ska vara!

Men en hel del besvikelser, också. Priserna, alltså rövarpriserna! Vi har inte råd längre! 27 kronor för en liter mjölk, 50 kronor för ett bröd, middag för 700 kronor har man inte råd med varje kväll. Lägg sedan till allt mygel och alla som försöker lura en dagligen... Nej, det är inte roligt längre! Dessutom finns ju inte favorithotellet längre för oss i gänget.

Hemresan gick bra! Men visst det var taxistrejk! Vet ni vad det betydde!? Det innebar att alla taxibilar gick som vanligt! Fast utan taxameter och kvitto... På så sätt tjänar man faktiskt en rejäl slant på sin taxistrejk. Man hinner med ganska många körningar på ett dygn! Skit! Så det sista som hände var att vi ännu en gång blev lurade av ogästvänliga greker. Jag har nu, en gång för alla, förstått att jag och min familj inte är önskvärda i Grekland igen! Annars skulle man ju inte göra såhär!?

Nu går sonen i skolan och vi kan inte riktigt ta semester hur vi vill. Dessutom håller vi på att lägga bud på ett sommarhus i Sverige. Vem vet när vi kommer tillbaka? Får vi huset kommer vi ju investera mycket tid och pengar i det nya sommarstället. Då finns det varken tid eller pengar över till någon utlandsresa. Kanske kan vi åka med något billigt flyg till någon av Europas huvudstäder på en långweekend? Gärna utan barn! Och gärna till ett vänligare land...

Jag älskar det där djävla landet! Men det kanske är dags för en paus i det här förhållandet!? Vi får se...

Taxistrejk

Blir det taxistrejk imorgon?

Det kanske blir taxistrejk imorgon, I så fall kommer vi inte ut till flygplatsen. Och vi kommer inte med flyget hem så är vår hemresa förverkad. Det är trist! Trist och dyrt... Vid tidigare taxistrejker har man också belägrat flygplatser för att förhindra folk att ta sig till och från sina flighter.

Jag förstår att det finns en desperation och hopplöshet hos befolkningen här. Jag förstår deras osäkerhet och kanske till och med fruktan för framtiden. Men det hjälps inte! Det här är dumt! Riktigt dumt!

Varför vill man inte ha några turister kvar i Grekland!? Varför blir vi så illa behandlade!? Djävla Grekland!

Pizza

Gott med goda vänners sällskap...

Ikväll åkte vi upp till kloka vännens butik. Där hade vi en återträff med gamla kollegor och goda vänner. Kloka "Hälsingestintan", före detta chefen och dessutom träffade vi kollegan "Skalman". Vi kallade henne "Skalman" eftersom hon hade allt, för alla eventualiteter, i sin guideväska. Dessvärre var "Skalman" tvungen att åka iväg på grund av sjukdom i familjen. Men det var skönt att få träffa henne!

"Hälsingestintans" butik ligger bredvid en pizzeria. Så vi beställde god pizza, flyttade dit en bord, och åt och drack. Det fanns en massa att avhandla, Grekiska krisen, före detta chefens nya liv som änka, sjukdomar, det kämpiga dagliga livet i Grekland och en massa annat. En lång skön kväll!

Jag är välsignad med en massa goda vänner! Och många av de bästa finns i Grekland. Jag är lyckligt lottad!

Hälsa

Nu kommer jag vara frisk hela livet...

Alla har dem! Jag menar verkligen ALLA! Det här är grejen nere i Europa. Alla har en "Power Balance"-armband. Armbandet ska ge fysiskt och psykisk styrka. Det ska både ge och upprätthålla hälsa. Och då måste det väl vara så!?

Dessutom är det en modeaccessoar. Alla har det lilla armbandet på sig. Och det finns i alla färger. Allt för att matcha både badkläderna och aftonstassen. Piffigt värre, eller hur!?

Ja, ja, jag tog den enkla vägen. Jag köpte ett svart armband. Det matchar ju allt och kan användas vid alla tillfällen. Eller hur!?

Nu kommer jag vara hälsan själv!

Familjesemester

Inte alltid så kul...

Idag har vi tjafsat en del i vår lilla familj. Vi grälar inte så mycket, utan tjafsar mest. Irriterande gnabbigt tjafs! Det är vi, det!

Frun sade emot allting jag sade. Inte för att jag hade fel. Jag tror inte ens hon lyssnade på vad jag sade. Utan hon bara sade emot allting för att hon ville tjafsa. Och sonen var vidrigt trotsig och ohyfsat. Naturligtvis ivrigt påhejad av frun, som gjorde allt för att vara tvärtemot.

Nästa familjesemester ska jag åka på helt själv! Helt utan den där jobbiga familjen! Så får det bli!

Avsked

En jättestor gruppkram...

Ja, det blev lika sorgligt som vanligt när vännerna från Wales åkte hem! Vi satt i baren på deras hotell och väntade på att deras buss skulle hämta upp dem till flygplatsen. När bussen kom blev det många kramar och tårar. När de gick mot bussen sprang sonen efter och ropade högt på sina favorit bland de underbara människorna. De två vännerna kramades länge. Tänk att de kan tala med varandra utan att kunna varandras språk!? Så har det varit ända sedan sonen var en lite pilt. Jag tror vännen från Wales blev mycket rörd. Det blev i alla fall vi!

Resten av dagen tog vi det lugnt. Jättelugnt! Vi orkade inte ens ta oss ut och käka middag på kvällen. Vi köpte med oss lite gyros hem och käkade på balkongen. Vi råkar nämligen ha världens vackraste solnedgång utanför vår balkong. Det är livskvalitét!

Sista natten med gänget

Det är en gammal film också...

Ikväll är det sista natten med gänget! Imorgon åker Walesarna hem. Usch vad sorgligt det kommer bli. Men det struntar vi i nu!

Vi gick till den lite finare restaurangen uppe i byn. Här jobbar en av killarna som i vanliga fall jobbar på vårt hotell under luncherna. Dubbla arbetspass alltså. Det är så man jobbar under turistsäsongerna. Nu är i och för sig inte den här killen grek, men det spelar ingen roll. Här jobbar man så mycket man bara kan, när chansen ges. Det där med att greker är lata har ni inte hört från mig. Jag vet att det är motsatsen!

Den fina restaurangen hade en bred meny med en massa goda rätter. Jag tog dakos, en kretensisk specialitet, till förrätt och en god stifado till huvudrätt. Vi blev hela tiden bjudna på det kretensiska eldvattnet, raki. Detta gjorde att den höga och uppsluppna stämningen, som alltid råder i vårt gäng, blev ännu mer hög och uppsluppen. Sonen fick små shots han med, med ett alkoholfritt alternativ. Men han skålade och låtsades däcka på bordet medan han blev filmad. Det såg helt hysteriskt kul ut och vi spelade upp filmen tusentals gånger och skrattade hysteriskt!

Det är kul med roliga vänner! Vi är alla så olika och har bara mötts genom en slump. Vi kommer från helt skilda delar av världen och har alla varierande bakgrund. Och ändå ses vi år efter år och håller kontakten med varandra via vår egen Facebookgrupp. Jag är lyckligt lottad! Jag vet att jag skrivit det förut. Men man kan inte nog tjata om detta faktum. Så det så!

Efter besöket på restaurangen tog vi ett jättefint gruppfoto på hela gänget. Så nu finns den trevliga kvällen bevarad för tid och evighet...

Djävla Grekland

Dyrt! Precis som allting annat...

Ikväll åt vi middag i grannbyn Platanias. Här finns ett litet "snabbmatshak" som vi gillar. Här kan man äta souvlaki och gyros till en hyfsat billig penning. Natruligtvis är det dyrare än hemma. Men det är å andra sidan allt nuförtiden. Det verkar inte grekerna fatta!? Höjer man priserna med 25% varje år så kommer inte turisterna att ha råd! Naturligtvis kommer inte heller grekerna ha råd de med. Men här i Platanias är det mer turister än greker.

Mellan Agia Marina och Platanias ligger ett litet tivoli. Här finns det lite attraktioner och en massa spelautomater. Alla färgglada lampor blinkar inbjudande och en barnfamilj kan inte bara gå förbi, utan man måste titta in och spendera lite pengar. Vi har varit här flera gånger genom åren. Sonen gillar att åka radiobilarna här. När han fick se det lilla tivolit så ville han naturligtvis åka en runda. Och eftersom det blivit något av en tradition så då fick han det.

Jag löste en biljett till radiobilarna. Vet ni vad den kostade!? 75 SEK!? Nämen, för fan! 75 djävla kronor! Då måste det vara förbaskat bra radiobilar! Vet ni hur länge han fick åka!? Han fick åka fem varv! Fem ynka, pynka varv! Det blir 15 spänn varvet! Och ett varv tar inte ens en minut... Höjningen sedan förra året är på över 30%. Nä, det är inte okey att lura turister på pengar! Vi kommer inte tillbaka! Fy fan!

Om ett land som saknar naturtillgångar och exportindustri och endast har turism som inkomstkälla behandlar sina turister på det här sättet går det illa! Mycket illa! Det där lilla skittivolit kommer förmodligen inte finnas kvar nästa år. Man har säkert gjort en välförtjänt konkurs! Jag har spenderat mycket pengar här genom åren, men nu är det slut på det!

Skit!

En vecka...

Första semesterveckan är avklarad...

Så har det redan gått en hel vecka på semestern. Det är så konstigt att man tappar tidsuppfattningen under sin ledighet. Det är knappt man tittar på klockan. Man vaknar när man är utvilad, somnar när man är trött och äter när man är hungrig. På något sätt utvecklar man rutiner även under semestern.

Vilopulsen börjar infinna nu sig. Det är dock skönt att inte behöva åka hem ännu, utan att ha en hel veckas semester kvar. Men idag var det dags för första avskedet! Faster och hennes man åkte hem till Skånelandet idag. Som vanligt blev det lite tårar vi avskedet. Ja, inte från oss, eftersom vi ses ett par gånger per år. Men underbara Walesarna och skåningarna ser ju inte varandra förrän nästa år...

Men innan avskedet hann vi alla med en skön dag på stranden och en god lunch tillsammans. Moussaka och lite retzina fick det bli. Det har varit några dagar med lite för höga vågor och någon dag var det till och med röd flagg och badförbud på stranden. Vi respekterar alltid dessa flaggor, då vi sett allt för många döda turister som flutit upp ur vågorna. Trotsa aldrig ett badförbud! Hur mycket pengar ni än lagt ner på er semester! Men idag låg havet underbart spegelblankt och vi låg och flöt runt i timmar.

På kvällen gick vi upp till gamla byn Agia Marina och käkade middag på taverna "Horiatiko", ej att förväxlas med granntavernan "Horiatiki". De båda tavernorna ägs att varsin bror, som visst inte verkar vara de bästa vänner. På "Horiatiki" var det helt tomt på folk och på "Horiatiko" var det helt smockfullt. Det är en viss skillnad på kvaliteten mellan de båda brödernas olika tavernor. Testa själv, så får ni se!

Där hade vi en jättetrevlig kväll med bästa vännen, och vår "storasyster" här på Kreta. Den kloka människan tog hand om oss alla på bästa sätt när vi bodde här nere. Här kunde man alltid få kloka råd och uppmuntran när livet kändes tungt. Det blev en lång middag med en massa intressanta samtal. Naturligtvis en hel del om situationen i Grekland. Många börjar förlora hoppet. Det är så hemskt när det stolta landet börjar förlora stoltheten... Bra samtal om både roliga och tråkiga saker. En skön kväll!

Kali nichta!

Djävla Grekland

Ärliga pengar...

På andra sidan gatan har vi ett fint och dyrt supermarket. Den ligger i centrala delarna av Agia Marina och heter "Ariadni" eller "Atlas". Det är lite förvirrande det där med namnet efter som det är olika namn på skyltarna. Typiskt grekiskt, faktiskt! Det där att det inte stämmer så noga. Byter man namn på företaget så betyder ju inte det att man per automatik byter ut skyltarna!? Kunderna får väl själva hålla reda på av affären heter!

Vårt supermarket är faktiskt väldigt fint. Bra sortiment, bra aircondition, eget bageri och rent och fint. Inte som så många andra affärer där varorna är dammiga i slutet på säsongen. Dessutom är dagsfärskt bröd, vilket är en lyx i det här landet. Det är mycket dyrt i den här affären! Väldigt mycket dyrt! Det är väl kanske för att den är lite finare än de övriga affärerna!?

Kassorna är moderna. Streckkoderna scannas in och allt visar sig på en stor skärm tillsammans med slutsumman. Visserligen står allt på grekiska, men det fixar jag. Man betalar och får ett kvitto. Heja! Eller, kanske... För varannan eller var tredje kund betjänas med miniräknare och får betala kontant. Och inget kvitto får man. Däremot skrivs slutsumman upp i ett litet block som låg vid sidan om kassapparaten...

När det där hade hänt mig ett par gånger började jag få nog. Idag bad jag om ett kvitto! Svaret jag fick var att man hade problem med elektriciteten. Jag påtalade då att alla andra kassor fungerade, att kylarna och frysarna fungerade och att aricondition och de elektriska dörrarna fungerade utmärkt. Sedan pekade jag på blocket och läxade upp den dumma kassörskan ordentligt!
"Det här", sade jag, "det här är vad som är problemet! Problemet med den här affären och problemet med u-landet Grekland!" Den stackars lilla kassörskan, som förmodligen bara gjorde som hennes chef sagt till henne, fick ta emot hela Europas frustration på bedragarlandet Grekland!

Djävla Grekland! Varför gör ni såhär!?

Älskade Grekland!

Älskade Grekland!

Jag älskar Grekland! Mitt andra hemland här på jorden!

Jag har bott här i ett par år då jag arbetat som reseledare och senare destinationschef för en stor charterarrangör. Mina första år som reseledare gjorde jag här på Kreta, i Chania. Det var då jag mötte Grekland för första gången. Och Kreta är dessutom inte riktigt grekiskt, utan mer kretensiskt. Det är lite speciellt...

Efter två år på Kreta följde två år som destinationschef på Korfu. Under vintrarna arbetade jag med guideskolan i Athen. Efter ett par år hemma, med arbete på huvudkontoret och studier fick jag ett "återfall"! Jag var nere hos vännerna i Athen på en långhelg. Då såg jag alla guiderna från Athen och de Saroniska öarna jobba med att ta emot de nya turisterna. Jag sade då, på halvt skämt och halvt allvar, att om de behöver lite vikarier så kan de ju höra av sig.

Efter två veckor ringde de och behövde en destinationschef på den minsta av alla de Saroniska öarna. Jag frågade flickvännen, alltså nuvarande frun, och hon sade OK. "Stick iväg! Du är så tråkig just nu ändå. Du behöver komma iväg!" Underbara frun! Men hon kom och hälsade på mig ofta. Detta då hon kunde åka fribiljett med våra flyg. Hon kom torsdag till söndag, tillsammans med de som skulle ha en långweekend i Athen. Så vi hann se varandra lite då och då.

Men det var först på den lilla grekiska ön, som jag upplevde Grekland för första gången! Den pyttelilla ön hade två byar. Två vägar, en taxi, en buss och en bio på bageriets tak. Det är mycket nyttigt för en Söderkis att uppleva grekiskt byliv! Världen blev mycket liten. Helt plötsligt vandrade man minst 50 åt tillbaka i tiden. Jag lärde mig alla båttidtabeller utantill. Jag kunde sitta på min balkong och se ut över det Saroniska havet och direkt upptäcka om kvällsfärjan till Methana och Poros låg efter sin tidtabell. Livet blev litet och enkelt.

Men det gick inte att tillbringa sina lediga dagar på ön. Var jag än befann mig så träffade jag på mina gäster. Så jag stack in till Athen en gång i veckan. Där gjorde jag, och underbara kollegan, studiebesök på olika museum. Och det finns många museum i Athen! Vi gjorde alla! Åtminstone de viktigaste...

Jag älskar Grekland! Jag älskar Kreta! Detta eftersom det var den första destinationen jag jobbade på. Jag har varit här varenda år sedan 1992. Oftast flera gånger per år.

Λατρεύω την Ελλάδα!

Dagens boktips

Nina-nina-nina-naa...

Jag läste ut den här boken idag. Efter att ha sträckläst den på två dagar. Den är galen! Den är kul! Den är intelligent! Jag skrattade högt hela tiden! Nu vill alla på stranden läsa den. Det finns till och mer en turlista upprättat!?

Nästa alla har redan läst denna bok. Men om du, som jag, missat den? Läs den NU!

To Xani

Jimmy på "To Xani"...

Världens bästa taverna ligger på Kondilaki Street i Chania, det är en tvärgata från den venetianska hamnen. Här styr Jimmy och hans vackra fru och deras ännu vackrare döttrar. Maten är närproducerad och av första klass.

Här sätter man sig till bords i den lilla gränden. Ett par musiker spelar vacker bouzoukimusik. Och nu snackar jag inte om "Zorba" och "Aldrig på en söndag", utan riktig grekisk och kretensisk musik. Ibland brister Jimmy ut i sång mellan serverandet. Och han sjunger bra!

Nu ska jag lära er hemligheten med den här tavernan; Man sätter sig till bords och beställer in god sval retzina. Alla vet att den lokala retzinan är världens godaste. Det heter för övrigt "Retzina Xianion" (uttalas "Chanion".). Sedan ber man Jimmy att fylla bordet. Tala gärna om hur hungriga ni är. Jättehungrig är bäst! Sedan börjar njutningen...

Jimmy fyller bordet med en massa godsaker. Sallader, korvar, olika korvar, olika "bullar" och "röror". Där äter vi och njuter för fullt. Precis när vi är proppmätta kommer varmrätten in! Jösses! Ett berg av grillat kött. Lamm, biff, kyckling, fläsk och en massa olika korvar. Efter det kommer dessert och raki. Då är man mer än mätt! Det är just då man behöver ett par raki för att få igång matsmältningen... Lita på mig!

Ikväll hade vi en skön kväll tillsammans hela det sköna gänget! Om du har vägarna förbi ska du bara gå hit!

Bitter

Bitter...

Vårt nya hotell är helt OK! Rummen är lite små, men det gör ingenting. Vi har en vacker utsikt över en fantastisk solnedgång varje kväll. Hela hotellet är inbäddad i vacker grönska. Det är en massa Bougainvilla och Chackaranda som både blommar och doftar.

En gång när jag bodde på den jättelilla grekiska ön så fanns det en städerska som såg så bitter ut. Hela hennes uppenbarelse var bara som ett stort surkart. Hela hon var liksom skrynklig, som om att vakumsug. Förstår ni vad jag menar? Det var kollegan, bästa dalkullan, som började kalla henne "den bittra städerskan", eftersom vi inte kunde hennes namn.

Jag har just träffat hennes syster! Hon finns här på vårt hotell. Det är sant! Lika sur och lika bitter. Hon går runt och skriker i sin mobiltelefon varje morgon, förmodligen för att hon är så bitter på alla oss som har semester och försöker få sovmorgon. Sedan måste hon sopa bort alla blad och blommor, som ramlat av all grönska, för att sedan spola alla gångvägar fria från damm och sand.

Idag slog det slint för den lilla bittra människan! Jag såg hur hon stod och försökte piska ner alla blad och blommor från buskarna!? Stackars lilla männsika! Kan ingen hjälpa henne att ställa in medicinen!?

Inte som förut...

Inte det bästa hotellet, med vårt hotell...

Vi har alltid bott på det lilla familjeägda hotellet som ligger direkt på stranden. Hotellet samarbetade med researrangören, som var gamla arbetsgivaren, i många år. Det var så vi lärde känna den grek-amerikanska familjen.

På den tiden var hotellet fyrstjärnigt och toppenfint. Men sedan har det dessvärre gått utför. Detta på grund av bristande underhåll av både hotell och familj. När researrangören övergav hotellet hade det trillat ner från, fyrstjärnigt till tvåstjärnigt, med två mycket svaga stjärnor. Förfallet var ett faktum! Även ägarna har förfallit. Föräldrarna har åldrats. Den ena dricker för mycket och den andra har sviktande hälsa. Sonen, som förväntas driva stället, har sakta men säkert förvandlats till en psyksjuk alkoholist. Dessvärre vill han inget hellre än att vara en cool strandraggare i baren. Det fungerade för 20 år sedan, men nu har det blivit patetiskt...

Familjen försökte hyra ut rummen själva under ett par år. Men det gick inget vidare. Dubbelbokningar eller borttappade bokningar gjorde att man var tvungen att ringa och påminna om sin ankomst gång på gång. Likaväl fick man fel rum när man kom fram. Men det spelar ingen roll! Vi älskar familjen! Vi älskar hotellet! Vi älskar stranden! Just här är faktiskt stranden som bäst. Len skön sand under fötterna. Ingen "grussand" som man sjunker ner i, inga klippor, inga gropar, utan bara en skön strand med kristallklart vatten. Stranden är milslång, men skiftar i karaktär hela tiden. Just här är den bara som allra bäst! Dessutom är maten god och drinkarna svala. Mmmm!

I år har dock fadern, familjens överhuvud, insett att man förlorar pengar på sitt hotell. Han har dock inte insett att man kan tjäna med på att rusta upp hotellet, flytta på sonen (det går nämligen inget bra att ha en alkoholist i en bar) och marknadsföra det härliga hotellet. Istället hyrde han ut hela sitt hotell till det lyxiga grannhotellet. Grannhotellet vänder sig till feta tyskar och har en massa problem med överbokningar. De önskar inget hellre än att ha ett par extra rum för sina feta överbokade tyskar! Det betalar bra och länge, vilken naturligtvis är bra för vårt lilla hotell. Men de feta tyskarna lever dock ett "all-inclusive liv" på lyxhotellet och kommer inte spendera en euro på det lilla hotellet...

Fast man glömde dock att meddela alla oss i gänget, som bokat rum sedan länge, om de förändrade förutsättningarna. Det var dumt! Så där satt vi med våra flygbiljetter och planerad ledighet utan något hotell att bo på! Trist! Vi fick alla tag i olika hotell i omgivningarna, men vår samlingplats var förstörd. Vi höll fortfarande till på "vårt" hotell på dagarna. Men det var inte samma sak. Lång väg att gå. Inte kunna smita upp på rummet och fixa en lunch. Inte kunna njuta av horisonten från balkongen... Inte samma sak helt enkelt!

Djävla greker!

Bästa vännerna!

Vänner för livet...


Resan gick bra. Packa det sista, ut till Arlanda, en snabb lunch och sedan ombord på planet. Vi kom nästan iväg på tid. Nja, vi fick vänta en hel timme ombord på planet innan vi kunde taxa ut och lyfta mot vårt paradis på Kreta.

Vi landade på kvällen. Den ljumma varma kvällsluften slog emot oss när dörren till flygplanet öppnades. Flygplatsen i Chania ligger på Akrotitihalvön utanför staden. Här doftar det av timjan som växer på bergsbranterna. Bagaget kom väldigt snabbt. I alla fall med grekiska mått mätt. Vi fick tag i en taxi, utan att frun började bråka om priset, vilket alltid underlättar. Och så iväg till det nya hotellet.

När vi kom dit var alla på plats för att möta oss! Där var vännerna från Wales, vännerna från Göteborg, Gävlekompisen, Koumbaros med ny flickvän (vi har hunnit träffat henne förut) och så släkten från Skåne. Åh, vilka härliga människor! Världens bästa Kretagäng! Nu är vi "hemma" igen! Det blev en middag på strandtavernan i månens sken. Sedan upp på rummet, packa upp och sova ut.

Nu är det semester!

Hem!

Här ligger jag imorgon!

Imorgon åker vi äntligen "hem" till Kreta! Två veckor av sol, tzatsiki, taramosalata, retzina och lite raki... Och hela gänget är där redan! Walesarna, göteborgarna, koumbaros med ny flickvän (hon är skittrevlig!) och förstås Gävlebon.

Vi behöver fylla på våra solbatterier efter vår solfattiga Skånesommar! Så är det! Bloggen kan därför halta lite under de nästkommande veckorna. Sorry för det! Men jag ska göra mitt bästa!

Kali nichta!

PS 
Finansieringen är klar! Vi har lagt ett bud på huset som kan bli vårt sommarställe... Men vi kommer inte gå in i någon utdragen budgivning. Då söker vi andra objekt i området. Det finns fler! Håll tummarna nu!

Fredag

En del att gå igenom...

Idag skulle allt vi bestämde på konferensen verkställas. Eftersom jag reser bort i två veckor måste jag göra allt på en dag, det som kollegorna har en vecka på sig att fixa. Det är priset man får betala för att ta semester "offseason". Fast jag är värd lite ledighet! Jag jobbade ju under en stor del av sommaren...

Nåväl! Jag har nu fått ihop all planering, alla rapporter och all månadsredovisning. Klocka är mycket och jag är trött. Nu "klockar" jag ut från jobbet! Så är det! Så får det bli!

Veckan som gick...

Västkusten är skaldjur!

Den här veckan har varit intensiv! I måndags satte jag mig på ett pyttepyttelitet flygplan och skakade ner till Trollhättan för att sedan ta taxi ut till Tanumstrand. Där hade vi nordisk konferens. Det är alltid kul att träffa alla kollegorna!

Det är alltid mycket arbete på våra konferenser. Dagen fylls med arbete från tidig morgon till sen kväll. Sedan spring upp på rummet för att fixa till sig innan kvällens middag. Vi hann med en massa saker. Planering, planläggning, träning av olika slag, nylanseringar och ännu mer strategier. Vad kul! Vad jobbigt! Vad jobbigt på ett kul sätt!

Jag hann inte se något av omgivningarna förrän på tredje dagen då jag hann ta en promenad in till Grebbestad. Havet är vackert och skärgården är fin. Vi hade dock lite otur med vädret. Gudskelov var det uppehåll den kvällen vi tog en skön båttur ut i skärgården. Det var fantastiskt vackert och vi såg en massa säl. Men den planerade skaldjurspicknicken fick utgå. Istället blev det en skaldjursbuffé hemma på hotellet.

Som jag åt! Krabba, hummer, räkor och havskräftor. Jösses! "Ferska reker, såna maneter!" Det slår det mesta!

Sedan skakade vi hemåt i vårt lilla plan fullt inspirerade och fulla av tillförsikt. Det här blir ett mycket bra år på jobbet! Jag känner det! Jepp, det gör jag!

Kalas

Jättemycket barn...

Eftersom sonen har sin födelsedag på sommaren, så blir det alltid en väldans massa kalas. Först hade vi lite firande på "själva dagen" tillsammans med svärmor och sedan det traditionella stora kalaset hos svärfar i Torekov. Men idag vad det dags för kalaset med alla klasskompisarna! Puh!

Gudskelov höll vi kalaset tillsammans med bästa klasspolaren och deras föräldrar. Och gudskelov höll vi kalaset ute i Stora Blecktornsparken. Och ännu mer gudskelov är att vädret var fint då hela gårdagen var fylld av skyfall. Klassföräldrarna arbetar båda med konstnärliga yrken, som de flesta här på Söder. De är toppenbra och trevliga. Fast vi tyckte de var lite hispiga när det kallat in sin sons gudfäder för att hjälpa till med korvgrillning. Men vi tänkte om! Jösses vad vi tänkte om!!

16 "kvicksilver" till barn är inte lätt att hålla reda på! Det visade sig snabbt. Hade vi inte haft två korv- och marschmallowsgrillare hade det aldrig gått! Bara att få dem att sitta stilla och äta var en stor utmaning. Efter mat och cubcakes (Öhhh... Ingår marschmallows i "mat"!? Jo, på kalas är det så!) var det dags för laguppställning och femkamp. Det var en massa tävlingsgrenar som skulle gås igenom. Vi delade upp lagen på oss vuxna och "coachade" (modernt ord...) våra lag ordentligt. Naturligtvis vann alla lag då det blev "jämnt lopp".

Efter matfrossa och sedan femkamp var det dags för "skattjakt". De olika lagen fick skattkartor till "Kobrans gömda skatt", som var en mycket rik godisskatt. Barnen sprang runt i parken och hittade sina skatter. Sedan kom föräldrarna och hämtade sina glada, trötta, svettiga barn. Gud, vad skönt!

Nu dröjer det ett år tills nästa födelsedagskalas!

Facit

Melodikryss nr 33, 2011-08-20

Kan vi?

En gammal dröm...

Kan vi? Vågar vi? Har vi råd? Frågorna mal på... Beslutet måste tas snart. Fast missar vi denna chans finns det ju flera andra.

Vi hann med ett snabbt besök under dagen. Läget charmade oss. Den lilla byn, den närbelägna badviken och så alla trevliga människor. Var man än åkte eller gick vinkade folk åt oss. Och vi vinkade tillbaka! Alla är trevliga här!

Men mycket måste fixas till! Både invändigt, utvändigt och i trädgården. Kan vi? Har vi råd?

Spännande!

Underbara Hälsingland!

Hisnande vackert...

Jag visste det faktiskt förut! Men det är som om man måste påminnas om det lite då och då. Den vackraste delen av vårt underbara land är Hälsingland! Så är det! Det är möjligt att du tycker annorlunda. Men dessvärre måste jag meddela dig att du har helt fel! För det är jag som har rätt! Så det så!

Nämen, tänker du, horisonten över Medelhavet eller raukarna på Gotland? Eller Akropolis i solnedgången eller Riddarfjärden med statshuset i förgrunden. Jo vars, helt okey! Men inte är det Hälsingland, inte! Nej, det är det verkligen inte! Hälsingland har djupgrön skog, perfekt för björn, varg och en massa troll. Här finns blånade vackra berg och en massa sjöar och älvar med kristallklart vatten. Inga farliga strömmar med röda "badförbudsflaggor" eller äcklig algblommning. Bara klart och lent sötvatten!

Men hur vet jag allt detta!? Jo, jag tillbringade mina barndoms somrar uppe i vackra Hälsingland. Och jag badade varje dag. Alla mina simmärken från "fisken" och upp till "guldmagistern" (det fanns inga andra simmärken på den tiden...) har jag simmat mig till i Ljusnan. Men hur kan jag veta att just Hälsingland är den vackraste platsen i hela världen!? Jo, det är lätt som en plätt! Jag har nämligen varit överallt och sett alla platser! Så är det! Så det är ingenting att säga emot! Basta!

Idag hade jag lite jobb att göra här uppe. Då skolan är stängd, på grund av planeringsarbete inför det nya läsåret som startar på måndag, var sonen ledig från fritids. Även frun var ledig från sitt arbete eftersom hon ska jobba hela helgen. Så det blev inte bättre än att vi alla åkte upp till vackra Hälsingland. Medan jag jobbade med mina möten så förlustade sig sonen och frun med att uppleva de lokala sevärdheterna. De verkade ha haft kul!

Vi övernattar på ett litet skithotell som är riktigt skruttigt, men alla som jobbar här är så otroligt trevliga, vilket gjorde att hela atmosfären var gemytlig. Vackra, trevliga, gemytliga Hälsingland!

Natti, natti...

Vardagshumor

Kul...

Idag vaknade jag ganska så tidigt. Fast inte lika tidigt som frun som hade smugit iväg till sitt jobb i ottan. Jag väckte sonen, som inte ville gå upp. Jag bad honom då gå upp och kolla om tandfen lagt någonting i glaset, eftersom en tand rök igår... Gissa om han stod givakt bredvid sängen i ett jehu!? Listigt av mig, om jag får säga det själv...

Jo, en tand åkte ut igår! Det var en retfull liten tand som suttit alldeles för lös alldeles för länge. Och det var nog mitt fel att den lossnade. Jag "råkade" visst borsta lite för länge och lite för hårt så tanddjävulen äntligen flög ut. Nu kanske vi slipper höra allt tandgnäll vid matbordet!?

På väg till skolan gick vi förbi det humoristiska fiket nere på hörnet. Jag gillar deras menu! Om jag drack kaffe så skulle jag absolut prova den "excellenta espresson" och jag ska prova "pasta sisådär" någongång. Bra marknadsföring handlar om att "sticka ut" lite!

Jag skrattade gott och blev riktigt glad! En bra morgon!

Bio

En bagatell...

Igår var vi ju på bio. Det finns inte så många sevärda filmer just nu. Senare i september kommer det dock en hel drös av bra filmer som vi båda vill se. Men just nu nöjde vi oss med filmen "Bad teacher".

Vi hade inga större förväntningar, faktiskt. Och det ska man inte ha när man ser en film av den här sorten. Den var smårolig. Bra rollprestationer trots den tunna handlningen. Och så fick de varandra till slut! Vilken överraskning!? Not! Fast hon fick inte den hon ville ha från början, utan hon valde rätt kille på slutet. Hon valde den halvsnygge killen med lite pengar på fickan, men vansinnigt trevlig och charmig. Istället för den jättesnygge, superrika egoisten som var fett ocharmig. Suprise, det med!? Not!

Ibland är jag bara så ytlig så att jag tycker det är skönt att slippa tänka! Då passar den här filmen!

Vi blir alla äldre...

Frun...

Förra året fyllde frun jämnt. Idag fyller hon ett år till! Hon börjar visst bli till åren, min gamla fru!? Fast om man jämför med min egen ålder är hon ju alltid ett "lammkött". Så är det!

Frun väcktes med sång och frukost på sängen. Jag och sonen sjöng, som vanligt, alla sångerna som ett popurri, följt av ett; "Ska man inte va gla´, på sin födelseda´? När ska man då vara gla´? Pling! Plong!" Sedan lite frukost, med betoning på lite för oss vuxna, innan det var presentöppning. Jag hade köpt lite småsaker från Designtorget. Bra prylar, lite roliga prylar och tokroliga prylar. Faktiskt för en ansenlig summa pengar! Fasen vad dyrt det är där!? Efter morgonfestligheterna knackade vardagen på dörren och vi började pyssla med allt som hör morgonen till...

När jag satte på mobiltelefonen hade jag fem missade samtal och två röstmeddelanden. Jo, jo, nog är det vardag alltid. Det visade sig att kontoret i det närmaste var obemannat denna måndag på grund av sjuka kollegor eller kollegor med sjuka barn. Eftersom jag inte var det minsta sjuk och dessutom hade ett utomordentligt friskt barn, fick jag kasta mig hals över huvud till kontoret och öppna växel och kundservice. Alla andra planer för arbetsdagen fick läggas åt sidan. Tur att man är flexibel! Dagen på kontoret blev småsnärjig, faktiskt.

Fruns väninna ringde och berättade att frun minsann inte alls var nöjd med sin uppvaktning!? Är inte det otacksamt!? Det tycker jag! Nu hade jag ju lite kvar på firandet, men jag tycker ändå att man får skärpa sig lite vid denna mogna ålder. Världen kan ju liksom inte bara stanna upp och hedra frun på varenda lite skitfödelsedag? Eller har jag fel nu igen?

Födelsedagsfirandet fortsatte på kvällen då vi gick, på tu man hand, på bio. Det tillhör inte vanligheterna att vi är ensamma tillsammans. Antingen är vi var och en för sig eller så är vi tillsammans med sonen. Sonen var förresten hemma hos kusinerna och hade hur kul som helst! Efter biobesöket avslöjade jag den stora presenten. Det är en helkväll då vi och vännerna ska åka runt på stan med segway för att sedan avsluta med brakmiddag på krogen! Undrar om hon är nöjd med det!? Det var ju trots allt det hon önskade sig...

Hon börjar bli dyr i drift, den där frugan. Dessutom tycker jag mig se en viss orättvisa i värdet av presenterna vi ger varandra. Till min födelsedag ska jag också önska mig något skitdyrt! Och om jag inte får det ska jag vara sur. Så det så! Hmmm... Kanske jag ska önska mig en ny TV till sovrummet? Eller en ny ljudanläggning till vardagsrummet? Eller en weekendresa till Rom eller Barcelona!? Jag har ju ett par månader att fundera.

Det har varit en trevlig dag!

Och det ska bli riktigt kul att åka segway! Det blir av i slutet av september! Jag lovar att rapportera...

Cykel

Har man en gång lärt sig...

Idag var sonens nya födelsedagscykel klar att hämtas ut från cykelbutiken. Så glada i hågen bar det ut i parken med den nya, lite för stora, cykeln. Och så förstås den nya coola cykelhjälmen med dödskallar på. Också det en födelsedagspresent.

Har ni hört det där om att om man en gång lärt sig cykla, så kan man det för resten av livet!? Jag har en kommentar; "PYTTSAN, HELLER!" Sonen hade glömt allt! han fick panik. Skrek och grät. Hela parken tittade på det ylande och vingliga ekipaget. Och jag sprang och sprang, samtidigt som jag höll i cykeln. Jag är fortfarande helt slut!

Det slutade i en stort nederlag för mig som pedagog och cykelinstruktör. Jag suger! Det finns ingen annan råd än att kalla in grannpappan. Han är otroligt bra på att lära barn att cykla. Han har snart lärt upp hela grannskapets ungar. Så får det bli! Alla kan ju inte vara bra på allt...

Kali nichta!

Facit

Melodikryss nr 32, 2011-08-13

Utbildning

Tack och lov...

Idag gjorde jag en del av en internutbildning som ska göras över internet. Det är en sådan där modern sak som läses och man examinerar avsnitt efter avsnitt online. Jag tror det där påfundet heter "eLearning". Och av någon anledning så ska det vara en stor bokstav mitt i ordet!? Fråga mig inte varför...

Kurserna handlade om sådan jag redan vet och jag planerade att göra det hela på en "kafferast". Men det gick inte! Jag har bara läst in första modulen, och den tog sex timmar!? Sex underbara timmar då jag lärde mig en massa nya saker om det som jag redan trodde att jag kunde. Det var roligt, intressant, lärorikt och intensivt.

Jag läste och antecknade så pennan glödde. Jag märkte hur intensivt jag jobbade då jag gick på toaletten. När jag såg mig i spegeln upptäckte jag hur jag var alldeles högröd i hela ansiktet. Dessutom hade jag fått en sprängande huvudvärk. Men jag blev godkänd! Yes! De andra modulerna får jag ta under nästa vecka... Det är kul att lära sig nya saker! Så är det!

Dags att ta en Treo och göra lite helg! Annars brukar det ju vara tvärt om!?

Spöstraff

En morgontidig liten djävul...

Det byggs ju vindsvåningar i vårt hus. Dyra lyxiga vindsvåningar för folk som har en massa pengar. Ja, jag är väl kanske lite avundsjuk, eftersom jag aldrig kommer kunna bo i en sådan där dyr vindsvåning. I alla fall inte i detta livet. Kanske i nästa liv? Men då måste jag sköta mig mycket bra i det här livet. Och det kanske redan har gått åt skogen, när jag tänker efter... Hmmm!?

Hur som helst så är det jättebra för bostadsrättsföreningens, och därmed vår, ekonomi att vi får dessa lägenheten. Mycket klirr i kassan blir det!

Men, för i helvete, vad är det för fel på byggnadsarbetare!? Visst, de är morgontidiga. Det vet man väl? Men i morse var det nog rekord. Vi vaknade av ett bankande och slamrande som skakade hela huset. Klockan 07.00!? Och dessutom under semestertider. Många ville nog ligga kvar och njuta av en skön sovmorgon. Helt galet!

Det är väl en sak om vi i huset vaknar. Det är ju trots allt för oss de morgontidiga demonerna jobbar. Men hela kvarteret vaknade! Folk kom ut på balkongerna i grannhusen och försökte skrika till våra idioter till vindsbyggare. De hojtades och svors på en hel del ställen. Klagoropen ekade mellan väggarna på bakgårdarna i kvarteret.

Men ni ska inte tro att den idiotiska byggnadsfirman hörde någonting över huvud taget. Idag har jag smugit runt kvarteret längs husväggarna för att ingen ska se vilket hus jag bor i. Jag vill ju inte bli lynchad av någon arg granne som berövades på ett par timmars god sömn!

Jag önskade det fanns spöstraff på morgontidiga byggnadsarbetare!

En morgontidig byggnadsarbetare som fick vad han förtjänade... Det var bättre förr!

Tack för det, Telia!

Ny logga, men samma skit...

Idag har ju hunnit jobba undan lite mer, planerat en del och läst en massa. En bra dag, men jag känner mig lite "mosig" i semesterhjärnan. Jag är nog inte riktigt inne i "ekorrhjulet" ännu.

Det var först fram på eftermiddagen som det ringde i hemtelefonen. Ni vet den där fasta telefonen som fortfarande hänger ihop med någon sorts telefonlinje. Hur länge kommer man ha den!? Nåja, i andra änden av den där linjen var det frun som ringde från sitt arbete. Det visade sig att hon hade försökt nå mig hela dagen utan att lyckas. Det var bara röstbrevlådan på mobilen som svarade!? Detta fast jag hade mobiltelefonen påslagen, det var full mottagning och jag hade ringt en massa samtal. Är inte det konstigt!? När jag kontrollringde mobilen från hemtelefonen visade det sig att samtalet bara kopplades in i röstbrevlådan direkt. Inte en signal gick fram!? Det måste vara fel! Jag ringer Telia!

Och det gjorde jag! De har en jätteavancerad växel på Telia. Man ska göra en massa val hela tiden. Och hela tiden talar en silkeslen, och mycket förstående, röst med mig och lotsar mig rätt i Telias djungel. Hmmm, rätt och rätt förresten!? Det gick åt helskotta gång på gång!

"Vad gäller ärendet?! -"MOBOLTELEFONI!", svarade jag så tydligt som möjligt.
"Jaha, mobiltelefoni! Gäller det en felanmälan?" - "JA!", svarade jag lydigt.
"Gäller det mobilt internet eller mail?" - "NEJ!", fortfarande både tydligt och lydigt...
Sedan förklarade rösten att jag kopplades vidare till rätt kundtjänst och att jag var första personen i telefonkön och att väntetiden för mitt ärende var under en minut. Då hade jag tillbringat en kvart tillsammans med den där obehagligt silkeslena rösten. Där jag gjort tusen val och talat in mitt telefonnummer ett antal gånger. Skönt! Nu skulle jag snart vara framme! Mindre än en minut är ju ingenting!? Efter tjugo minuters väntan började jag fatta att växelmaskineriet kopplat bort mig...

Det hela upprepade sig ett par gånger. Mycket irriterande! När jag till sist kom fram till en slö och nonchalant liten människa var jag ganska irriterad. Milt sagt, alltså. Jag var mer skitförbannad! Knäppgöken i andra änden förklarade att det var ett stort fel någonstans som gjorde att många mobiltelefoner inte kunde ta emot samtal även fast man kunde ringa ut från dem. Hon visste inte vad det var för fel, hur lång tid det skulle ta att åtgärda eller vad hon skulle göra. Det enda jag kunde göra var att vänta och se. Om telefonen inte fungerade under morgondagen kunde jag höra av mig igen. Jo, tjena! Ännu en lång dejt med den där silkeslena rösten!

När jag lade på luren var jag sur och tvär. Då ringde telefonen, inte mobilen förstås, utan hemtelefonen. Det visade sig vara en annan röst som ringde. Inte den silkeslena rösten, utan en mer tvär röst. Den här rösten ville att jag skulle utvärdera Telias helveteskundtjänst. Så jag utvärderade den silkeslena rösten och den slöa kundservicemänniskan. Poängen blev låga! Mycket låga! HA!

Det tog tid innan mobiltelefonen kom igång igen. Under tiden fick jag vidarekoppla mobilen till den trygga hemtelefonen, med sin telefonledning, eller till kontoret om jag var ute på något möte.

Så kan det gå!

Jag har fått reda på, från säkra källor, att den där sliskigt silkeslena rösten bara jobbar hos Telia på dagarna. På nätterna extraknäcker hon på en massa porrlinjer! Jo, det är sant! Vem hade kunnat ana det!?
Fast jag är inte förvånad...

Hemma!

Eller...?

Vi kom hem sent igång kväll. Det var långa bilköer från Nyköping och upp till Stockholm. Det var många hemvändare denna helg. Och alla ville, precis som vi, dra ut på semestern det längsta. Därför kom vi alla hem sent denna söndag. Vi hade dock alla drabbats av hemlängtan under resan hem! Först och främst längtade vi till katterna, men även känslan att sova i våra egna sängar i vårt egna hem. Det kanske ändå är så att det är bäst hemma!?

Katterna såg ut att må bra. De har ju haft semester från oss medan bästa "reservmatten" hade hand om dem. Hon verkar ha skämt bort dem med en massa uppmärksamhet, gos och mat. Bilen packades ur snabbt och vi somnade på stubben.

Idag har det varit första arbetsdagen på jobbet efter semestern. Jag hann gå igenom hela mailhögen! Jag är mycket nöjd med detta! Det brukar vanligtvis ta ett par dagar... Dessutom hann jag ringa en del samtal. Det verkar fortfarande vara lite semesterlungt där ute. Både på kontoret och ute bland kunderna. Skönt med lite mjukstart.

Det kommer inte vara länge. Det är ett som är säkert!

Tipspromenad

Kul familjenöje...

Den lokala idrottsföreningen anordnar en uppskattad tipspromenad varje söndagsmorgon. Vi har varit med förut. Det är knepiga frågor för båda barn och vuxna. Kul som sjutton. Då vädret var rent av bedrövligt kom vi inte iväg som planerat på morgonen. Men så småningom lättade det och det blev uppehåll. Vi promenerade glada i hågen och svarade på alla frågor. Mer info om arrangemanget finns här!

Sedan avslutade vi med en jätteräkmacka på restaurangen alldeles nere vid havet. Räkor ska vara färska och avnjutas på västkusten! Så är det! Nu ska vi åka hem! Semestern är slut för denna gång...

Hur det gick på tipspromenaden!? Skit i det! Huvudsaken man är med...

Västkustsk lunch...

Varberg

Bockstensmannen, efter...

Efter sedvanligt morgondopp begav vi oss till "faster" för frukost. Det blev en mycket trevlig frukost där vi satt, tre generationer tillsammans, och löste melodikrysset. Det blir roligare och går mycket lättare om är flera. Men kan då fylla varandras kunskapsluckor. Den där uppgiften om "falukorv" hade jag aldrig klarat på egen hand. Även om man kunde gissa sig till ordet. Jag hade aldrig hört Povel Ramels sång om falukorv. Jag har bara hört Hasse Alfredsson och "Blommig falukorv". Men "faster" kunde texten! Hon är "fena" på texter, den kvinnan!

Sedan packades bilen och vi gav oss av till semesterns sista anhalt, Varberg! På vägen hann vi dock med en snabb lunch med "Koumbaros", som hade vägarna förbi. han villa visa upp nya flickvännen för oss. Det verkar seriöst! Hon verkar vara en toppentjej! Alldeles för bra för honom! Det roliga är att vi kommer att ses på Kreta! Det ser jag fram emot då hon verkar vara mycket trevlig. Måste det hela gå väl!

Framme i Varbegr mötte vi upp före detta reserledarkollegan, med familj. Stan var full med folk då det pågick ett stort kadettmöte. Vi promenerade upp till den vackra fästningen och gick till Hallands kulturhistoriska museum (fd Länsmuseet i Varberg) och kollade in den mest berömda personen från staden, nämligen Bockstensmannen. Det var lite kusligt att äntligen se honom. Man läste ju mycket om den mystiska mannen i skolan. Mannen som mördades och begravdes i en mosse. En mosse som sedan konserverade honom till eftervärlden. Nu har man dessutom försökt rekonstruera hans utseende med utgångspunkt från hans skelett. Fascinerande!

Museet hade även en massa andra bra utställningar. En handlade om kurorten Varberg en annan om fästningens historia och en tredje var en fantastisk fotoutställning som handlade om "Livets steg". Kolla in mer här! Och besök museet om du har chansen!

Solen sken och kvällen blev fantastisk! Vi grillade i trädgården och fick en sagolik middag. Sonen mådde toppen då det fanns en rejäl studsmatta på tomten. Sedan somnade vi in det det alldeles nybyggda gästrummet ovanför garaget. Det var toppenfint och vi sov som stockar...

Bockstensmannen, innan...?

Facit

Facit, melodikryss nr 31;

L1: MORNING
V10 och V8: GLADA/ÄNKAN
L9:  MALÖ
V13: LA
L11: DARK
L12: GUN
V12 och V2: GEORG/PÅ
L4: RÄISÄNEN
V3: KRÄFTOR
V6 och V14: BJÖRK/ISLÄNDSKA.
L2: PARK
L7: ABBA
L5: FALUKORV

Jag fick inte till någon bild så det får duga med text som redovisning. Håll tillgodo!

Kompisar

Mycket snack blev det...

Idag dumpade jag familjen i Ängelholm och drog till Helsingborg. Min plan var att äntligen komma till Louisiana. Dessvärre upptäckte jag att tiden inte skulle räcka till för ett kulturellt besök i grannlandet. Men jag hann träffa trevliga skånekompisen. Tösen som egentligen kommer från Landskrona, men bor i Helsingborg sedan mycket länge.

Vi sågs hemma hos henne och hon "kokade soppa på en spik", alltså fixade en jättegod omelett eller snarare en tortilla med hjälp av saker hon hittade i kylskåpet. Till det en god sallad och en hemgjord flädersaft. Gott! Till efterrätt bjöds det på en hemgjord pecannötglass. Wow! Hon är ju värsta husmodern!?

Och vi snackade, pratade, samtalade och analyserade det mesta! Vad det är skönt med riktiga vänner som man bara kan prata med sådär direkt! Vi gick i samma klass på folkhögskola för en sådär 27 år sedan. Jösses vad åren går fort... Och ändå inte!? Vi ses verkligen inte ofta, det kan ibland gå flera år mellan våra möten. Men ändå så bara fortsätter man att prata där man avslutade sist. Timmarna sprang iväg och sedan var vi lite stressade båda två. Hon till familjekalas och jag till Ängelholm för att hämta upp familjen och bege oss "hem" till Torekov.

Det blev en lugn middag med rester av hamburgarna från igår. De var lika goda idag. Vitlöksdressingen hade fått lite mera stuns då den stått till sig över natten. Och så lite vin...

Traditioner och rutiner...

Hamburgerkalas...


Vi vaknade, gick upp och tog på oss badkläder och morgonrockar. Så ska det vara!

Sedan ner till morgonbryggan för ett snabbt, kallt men ändå riktigt behagligt dopp. På vägen hem köpte vi bullar. Bullar i Skåne är detsamma som frallor i resten av landet. Det kan vara bra att veta. Vi köpte alltså inte kaffebröd, utan frukostbröd. Alla köper sitt frukostbröd, iklädd morgonrock på väg hem efter morgondoppet, i Torekov. Så gör man!

Jag tillbringade dagen med att inhandla allt till kvällens traditionella kalas. Sonens födelsedag ska firas med traditionellt sommarkalas i trädgården.. Efter inhandlingen avlöste jag frun på stranden och hon fick gå hem och fixa all mat. En bra deal tyckte vi båda. Så är det!

På kvällen kom "alla"! Alla de kära vännerna som alltid är med varje år. Och det blev lika trevligt som vanligt. Frun grillade fantastiska hamburgare. De var faktiskt godare än vanligt, eftersom vi blandat i lite fläskfärs också. Kryddningen var perfekt! De goda burgarna avnjöts mellan lätt rostade hamburgerbröd, tillsammans med krispiga salladsblad, solmogna tomater, mild rödlök och en fantastisk hemgjord vitlöksdressing. Alla primörer kommer ju förstås från Bjärehalvön. Så ska det vara!

Till efterrätt struntar vi i tårta! Det gör vi alltid! Traditionen påbjuder en fluffig marängsviss! Vaniljglass varvat med skivad banan och vispgrädde och garnerad med cholkadsås och färska hallon. Dessutom struntade vi i kaffe och fortsätta dricka vin.!

Så ska det vara och så blev det!

Torekov

Lotshuset med morgonbryggan i bakgrunden...

Vi kom upp ganska så tidigt. Med våra semestervanor är allt före klockan 10 att betrakta som "ottan". Efter frukosten packade vi det sista och lastade bilen. Jag skickade ut familjen att förströ sig med något roligt, medan jag städade ur lägenheten. Jag är nämligen en "hejare" på att städa! Så är det! Och jag gör det bäst när ingen stör mig!

Sonen och frun förlustade sig på "Malmö City Horse Show" som hölls på "Ribban", alltså Ribersborgsbadet, som ligger alldeles bredvid Västra hamnen. Jag satte igång att plocka, damma, dammsuga och fixa till allt i den fantastiska lägenhet som varit vårt hem de senaste tre och en halv veckorna. Men hur får man rent utan skurhink och mopp!? Jag fick knätorka badrumsgolvet med en disktrasa. Det fick funka!

Sedan åkte vi upp till svärfar med fru i Torekov. Där fanns även svärfars frus son (hängde ni med!?) med familj på plats. Vi gick direkt ner till stranden och njöt av solen. Det blev ett trevligt återseende och barnen började leka genast. På kvällen åt vi god middag i trädgården och drack vin. En hel del vin...

Falsterbo stinker!

Blä!

Sol idag med! Men den här gången kom vi inte iväg lika snabbt. När vi kom till Skanör var alla parkeringsplatser helt fulla. Det gick inte att ställa bilen någonstans... Vi vände då om och åkte mot Falsterbo. Där finns det större parkeringsplatser, eftersom det är en större strand. Och idag var det ingen dimma. Perfekt!

Vi trodde tången skulle vara borta vid det här laget, eftersom det varit fint väder ett par dagar. Men det var den inte! Blä! Vilken stank! Metervis med ruttnade sörja täckt med miljoner flugor. Fy, sjutton! Vi lyckades dock hitta en liten bit strandremsa där man kunde gå ner i vattnet. Men stanken kunde vi inte fly ifrån.

Dumma, dumma Vellinge kommun! Man har mage att ta betalt för att parkera vid stranden, men man har inte fått tummen ur röven och rensa stranden, mitt under högsäsongen!? Så är det med egoistiska kommuner som har låg skatt, höga avgifter och vägrar ta emot flyktningar. Fy!

Sol!

Äntligen...

Solen sken, och vi med! Snabbt packades matsäck och dryck ner i kylväskan och vi drog ner till vackra Skanör. Eftersom Falsterbo var insvept i någon konstig dimma, dessutom misstänker vi att det är en hel del problem med drivor av tång så åkte vi direkt till Skanör. Det var nog bra. Det var lite trångt på stranden, men vi var mycket nöjda ändå!

På kvällen åkte vi hem till svärmor i Lund och käkade spagetti med köttfärssås. Lyxigt!