Iphone

Fattar inte...

Nu har vi fått en sådan där "tocken däringa Ifåån"! Det är väl egentligen på tiden, men jag gillar den inte. jag använder min mobiltelefon till att ringa samtal i tjänsten och till att skicka något enstaka SMS med. Det är allt.

Varför får man ingen bruksanvisning med telefonen? De där människorna på Apple verkar tro att alla fattar hur deras grunkor fungerar på direkten!? Varför då? Bara att lista ut hur man får in simkortet tog ett par timmar. Puh!

Kollegorna är helt lyriska. De laddar hem appar och förkovrar sig i en rasande hastighet. De flesta har stora barn som lär dem alla finesser. Det har inte jag! Jag får kämpa på och lära mig av alla misstag. Jag vet att det kommer att bli bra med att ha både mail och säljsystem direkt i mobilen och kunna jobba effektivare, men just nu är jag bara trött på skiten!

Jag saknar min gamla Nokia!

Tack för det, Telia!

Ny logga, men samma skit...

Idag har ju hunnit jobba undan lite mer, planerat en del och läst en massa. En bra dag, men jag känner mig lite "mosig" i semesterhjärnan. Jag är nog inte riktigt inne i "ekorrhjulet" ännu.

Det var först fram på eftermiddagen som det ringde i hemtelefonen. Ni vet den där fasta telefonen som fortfarande hänger ihop med någon sorts telefonlinje. Hur länge kommer man ha den!? Nåja, i andra änden av den där linjen var det frun som ringde från sitt arbete. Det visade sig att hon hade försökt nå mig hela dagen utan att lyckas. Det var bara röstbrevlådan på mobilen som svarade!? Detta fast jag hade mobiltelefonen påslagen, det var full mottagning och jag hade ringt en massa samtal. Är inte det konstigt!? När jag kontrollringde mobilen från hemtelefonen visade det sig att samtalet bara kopplades in i röstbrevlådan direkt. Inte en signal gick fram!? Det måste vara fel! Jag ringer Telia!

Och det gjorde jag! De har en jätteavancerad växel på Telia. Man ska göra en massa val hela tiden. Och hela tiden talar en silkeslen, och mycket förstående, röst med mig och lotsar mig rätt i Telias djungel. Hmmm, rätt och rätt förresten!? Det gick åt helskotta gång på gång!

"Vad gäller ärendet?! -"MOBOLTELEFONI!", svarade jag så tydligt som möjligt.
"Jaha, mobiltelefoni! Gäller det en felanmälan?" - "JA!", svarade jag lydigt.
"Gäller det mobilt internet eller mail?" - "NEJ!", fortfarande både tydligt och lydigt...
Sedan förklarade rösten att jag kopplades vidare till rätt kundtjänst och att jag var första personen i telefonkön och att väntetiden för mitt ärende var under en minut. Då hade jag tillbringat en kvart tillsammans med den där obehagligt silkeslena rösten. Där jag gjort tusen val och talat in mitt telefonnummer ett antal gånger. Skönt! Nu skulle jag snart vara framme! Mindre än en minut är ju ingenting!? Efter tjugo minuters väntan började jag fatta att växelmaskineriet kopplat bort mig...

Det hela upprepade sig ett par gånger. Mycket irriterande! När jag till sist kom fram till en slö och nonchalant liten människa var jag ganska irriterad. Milt sagt, alltså. Jag var mer skitförbannad! Knäppgöken i andra änden förklarade att det var ett stort fel någonstans som gjorde att många mobiltelefoner inte kunde ta emot samtal även fast man kunde ringa ut från dem. Hon visste inte vad det var för fel, hur lång tid det skulle ta att åtgärda eller vad hon skulle göra. Det enda jag kunde göra var att vänta och se. Om telefonen inte fungerade under morgondagen kunde jag höra av mig igen. Jo, tjena! Ännu en lång dejt med den där silkeslena rösten!

När jag lade på luren var jag sur och tvär. Då ringde telefonen, inte mobilen förstås, utan hemtelefonen. Det visade sig vara en annan röst som ringde. Inte den silkeslena rösten, utan en mer tvär röst. Den här rösten ville att jag skulle utvärdera Telias helveteskundtjänst. Så jag utvärderade den silkeslena rösten och den slöa kundservicemänniskan. Poängen blev låga! Mycket låga! HA!

Det tog tid innan mobiltelefonen kom igång igen. Under tiden fick jag vidarekoppla mobilen till den trygga hemtelefonen, med sin telefonledning, eller till kontoret om jag var ute på något möte.

Så kan det gå!

Jag har fått reda på, från säkra källor, att den där sliskigt silkeslena rösten bara jobbar hos Telia på dagarna. På nätterna extraknäcker hon på en massa porrlinjer! Jo, det är sant! Vem hade kunnat ana det!?
Fast jag är inte förvånad...

Senil!?

Kopplar inte...

Idag gick jag upp ganska tidigt. Tidigt för att vara mig, i alla fall. Frun har lediga dagar just nu, då hon ska jobba i helgen. Det betydde att jag kunde rå om mig själv lite, då frun fixade allt med sonen och skolan.

Jag kom iväg till kontoret tidigt och behövde inte känna mig stressad i rusningstrafiken. P1-morgon höll mig sällskap hela vägen. Det är lite av kvalitetstid. Idag skulle jag vara med på en konferens på kontoret och jag hann läsa in mig lite och förbereda mig. Det var skönt!

Däremot upptäckte jag till min förfäran att jag glömt min mobiltelefon hemma! Jösses vad man känner sig naken utan sin mobil. För mig är mobilen extra viktig eftersom det är min arbetstelefon. Det är genom mobiltelefonen mina kunder har kontakt med mig. Inte bra! Gudskelov fick jag tag i frun! Tillsammans luskade vi ut hur vi skulle göra för att vidarekoppla mobiltelefonen till företagets växel. Så nu fick jag en egen sekreterare som skötte mina inkommande samtal. Det lät proffsigt! Tack, frun, för räddningen!

Konferensen gick bra! Jag fick en massa beröm för mina goda idéer. Det känns skönt! Men jag känner mig fortfarande lite förvirrad...

Mindre smart...

En bra mobil! Inte lika ball som chefernas, men jag vill inte ha något annat än Nokia...

För någon vecka sedan fick jag en ny mobiltelefon. Den gamla hade börjat krångla lite och det var dags för något nytt. Jag har alltid haft en mobiltelefon från Nokia. Sedan urminnes tider, faktiskt! I alla fall sedan 90-talet när det "vanliga" folket började använda mobil.

När jag bodde på Korfu satte man upp den första mobiltelefonimasten på sommaren 1994, inför ett toppmöte inom EU, som ägde rum där. Det var för övrigt då som vår dåvarande stadsminister, Carl Bildt, skrev på Sveriges ansökan om att få vara med i unionen. Jag hade då en mobiltelefon som hängde i bältet och räckte ner över hela låret. Den vägde typ fem kilo. Folk i omgivningen var djupt imponerade. Varje gång telefonen ringde var man tvungen att springa ut från kontoret och rikta antennen mot bergstoppen, den där masten fanns. Oftast hörde man ingenting då den som ringde befann sig i någon radioskugga någonstans...

Jag fick min nya mobiltelefon och gör som alla gamla gubbar gör. Jag läser nämligen instruktionsboken! Den är ungefär lika tjock som Koranen Och lika komplicerad... Fast jag tror nog Koranen är intressantare än manualen för min Nokia mobiltelefon! Naturligtvis förstod jag ingenting. Men jag lyckades dock föra över hela telefonboken och alla mina bilder till den nya telefonen. Hallelulja! Sist blev jag av med halva telefonboken. Det är inte kul!!

Jag har också fått till lite personliga inställningar och fixat de signaler jag vill ha. Jag är nöjd! Telefonen fungerar! Den ringer, jag svarar, jag lägger på. Perfekt! Har inga större krav!

Får några år sedan bestämde arbetsgivaren att alla skulle ha en telefon av ett annat märke! Jag bröt, naturligtvis, ihop. Krishantering och bearbetning startades. Det var nästan så att man började kalla in företagshälsovården för att ta hand om mig. Det hela slutade med att jag, som enda undantag, var den enda i det stora amerikanska företaget fick ha en finsk Nokiatelefon. Man har alltid nytta av sina gamla dramakunskaper! Senare visade det sig att den där andra telefonen var så kass, så alla fick byta ut dem mot andra märken...

Visste ni att det är lika korkat att ha ett "fågelkvitter" som ringsignal så här års som det var när jag promenerade runt i Kairo och hade ett "minaret-utrop" som min ringsignal!? Jösses vad jag har hållit på att missa många samtal!?

Fina, fina Gotland

Är i ett av mina absoluta favorithörn av Sverige, Gotland! Jag har sett denna vackra ö i vackra högsommaren, skira våren och dramatiska hösten med sina stormar. Har varit här flera gånger på vintern också. Då blåser det konstant och regnar vågrätt. Allt är kallt, vått och lerigt...

Det här är första gången jag ser ön klädd i snö! Allt är vackert! Den gamla medeltida staden, naturen och havet! Helt otroligt! Gotlänningarna själva är lyriska. Man har haft snö sedan luciadagen. Det är mycket ovanligt. Närheten till havet gör att klimaten vanligtvis är mildare än på fastlandet.

I morse vaknade jag i lagom tid. Packade det sista medan övriga familjen fortfarande sov. Medan jag åt lite frukost hörde jag på lokalradion. Totalt trafikkaos rådde i hela staden på grund av snön. Tåg och tunnelbana fungerade knappt och en massa trafikolyckor förde med sig trafikstockningar överallt. Det var då jag insåg att det kommer att ta lite mer tid än vanligt att komma fram till flygplatsen... Jag blev nu riktigt stressad!

Fort, fort ner i garaget, packa bilen och iväg. Naturligtvis hamnade jag i trafikkaos och köer. Det tog alldeles för lång tid att komma fram. Jag parkerade bilen snabbt och sprang till terminalen. (Undrar om jag kommer ihåg var jag ställde bilen!? Shit! Jag kommer få leta på hela parkeringen imorgon!!)

Det var först vid säkerhetskontrollen som jag upptäckte det! Mobiltelefonen!! Jag har glömt min mobil hemma! Helvete!! Det här är inte bra! Jag har ju hela arbetet med mig i min mobil. Det är ju här kunder och kollegor får tag i mig. Detta är verkligen inte bra! Så fort jag kom till Visby lasarett ringde jag hem från en telefonkiosk. Kommer ni ihåg hur en telefonkiosk fungerar? Det gjorde inte jag! Det tog åtskilliga försök innan jag lyckades få igenom ett samtal... När jag ringde hem hade frun allt under kontroll. Så fort telefonen ringde svarade hon bara: "Välkommen till **företaget**, Olofs telefon. Det här är **frun**, kan jag hjälpa till?" Hon slussade världsvant vidare samtal till kundservice och tog meddelanden åt mig. Det är bra att ha en van sekreterare och resebyråtjänsteman till fru! Tack, älskling!

Flygningen till Gotland gick faktiskt ganska bra, åtminstone till en början... När vi gick in för landning i Visby så hade det börjat snöa ymnigt. Kaptenen fick avbryta inflygningen och börja cirkulera i väntan på att man skulle hinna ploga landningsbanan. Vi fick cirkla flera varv runt norra Gotland och Fårö medan vi väntade. Där uppe var det faktiskt strålande fint väder. De vackra vyerna fick mig dock inte att koppla av. Jag ville bara landa! Inte en onödig minut extra i det lilla propellerplanet!

Dagen tillbringade jag på det trevliga lilla sjukhuset! Bra möten med en massa saker fick jag gjort. Ska dit en sväng för ett frukostmöte imorgon bitti också. Nu sitter jag på hotellet och jobbar undan en del. Ska försöka hinna med att promenera utmed havet imorgon och kanske till och med hinna med en kulturell aktivitet innan jag flyger hem till fastlandet igen. Därför jobbar jag sent ikväll.

Glömde även mina läsglasögon hemma i morgonstressen. Fick köpa nya här. Jag har svårt att jämka mig med tanken att behöva använda mig av läsglasögon. Kanske jag även måste börja med "senilsnodd"!? Du, milde tid!?

Kundmöte

Idag hade jag ett jätteroligt möte på ett av de stora sjukhusen i Stockholm!

Jag visade vårt revolutionerade stomibandage, med ett unikt och världspatenterat hudskydd. Överlägsna alla andra hydrokolloida hudskydd som finns på marknaden. Så det så!

Hur som helst så har stomibandaget en ganska originell design. Den ser liksom lite sne ut... Saken är den att den är designad av slutbrukare och stomiterapeuter. Den optimala formen på påsen är helt anatomiskt utförd.

För att visa det ställde jag mig upp och höll upp påsen för colostomi (stomi på tjocktarmen, sluten påse) på vänster sida av min bål, i närheten av min ljumske. Detta för att visa att den smäckra formen på produkten och hur påsen är designad för att runda höftbenskammen. När jag gjorde det låg min mobiltelefon i vänster framficka på mina byxor. Detta förde med sig en utbuktning i tyget. Så jag tog handen och förde bort denna bula lite mer åt vänster så att påsens form inte skulle störas.

"Jag ska bara fösa bort min mobiltelefon", sade jag.
"Vilken tur att du sade att det var mobiltelefonen du föste bort", sade kunden.

Sedan började vi skratta båda två! Länge! Mycket länge! Helt galet! Det gick knappt att få tillgång ett seriöst samtal efter detta... Men det stora sjukhuset ska nu testa vår överlägsna produkt på alla colostomier! Hepp!