Migrän

Räddaren i nöden...

Som jag säkert berättat tidigare så lider jag av något som heter "Hortons huvudvärk", vilken man kan säga är en form av migrän. Den drabbar oftast män och sägs vara ärftlig. På engelska heter den "suicide headache" vilket kan beskriva huvudvärksattackernas intensitet. Det har visat sig att både salig far och salig farfar hade detta problem. Måtte sonen slippa det i framtiden!

Huvudvärken sitter i halva skallen och det känns som om ena ögat håller på att tränga ut ur sin håla. Man blir helt paralyserad av smärta... Jag minns att dessa attacker debuterade i 20-årsåldern. Men då visste jag inte vad det var. Det var först i 30-årsåldern en grekisk läkare på Korfu lyckades diagnostisera sjukdomen. Jag jobbade som destinatonschef där då och vi hade en mycket bra försäkring. Jag åkte in och ut ur privata kliniker och gjorde en massa dyra undersökningar och tester som ledde till min diagnos. Tack och lov! Då hade jag mått så dåligt en tid att jag var helt övertygad av att jag drabbats av en hjärntumör och skulle dö vilken dag som helst...

Nu har jag lärt mig leva och hantera den här sjukdomen. Har jag tur försvinner den lagom till jag blir pensionär! När jag få mina perioder av attacker kontaktar jag genast "Huvudvärkskliniken" och går hos min sjukgymnast, sedan mycket länge... Jag får behandling, akupunktur och behandlas även med TENS. Jag har en egen liten apparat hemma som jag kopplar på och har under hela dagen.

Men jag tar även läkemedel. Jag har testat allt från piller till injektioner, men det som fungerar för mig är nässpray "Imigran". Var jag än befinner mig har jag alltid en dos tillgänglig! Det här låter ju skitjobbigt, eller hur!? Och det är det periodvis. Men oftast dröjer det ju upp till två år mellan dessa episoder...

Förra veckan körde det igång igen. Nu har jag haft attacker på nätterna i en vecka. Gudskelov är de ganska korta, typ en timme, men man känner sig helt "bakom flötet" hela nästa dag. Efter helgerna ska jag ringa och boka upp en behandlingsperiod. Jag hinner inte med det här! Jag ska åka till Spanien snart... Imorgon ska jag till apoteket och hämta ut mer medicin. Om detta håller i sig har jag bara en dos kvar till inatt...

Ja, ja! Jag vet! Det finns en massa människor där ute som har det värre. Mycket värre, till och med! Jag har kommit lindrigt undan. Men just under huvudvärken, då är det riktigt djävligt!

Mindre smart...

En bra mobil! Inte lika ball som chefernas, men jag vill inte ha något annat än Nokia...

För någon vecka sedan fick jag en ny mobiltelefon. Den gamla hade börjat krångla lite och det var dags för något nytt. Jag har alltid haft en mobiltelefon från Nokia. Sedan urminnes tider, faktiskt! I alla fall sedan 90-talet när det "vanliga" folket började använda mobil.

När jag bodde på Korfu satte man upp den första mobiltelefonimasten på sommaren 1994, inför ett toppmöte inom EU, som ägde rum där. Det var för övrigt då som vår dåvarande stadsminister, Carl Bildt, skrev på Sveriges ansökan om att få vara med i unionen. Jag hade då en mobiltelefon som hängde i bältet och räckte ner över hela låret. Den vägde typ fem kilo. Folk i omgivningen var djupt imponerade. Varje gång telefonen ringde var man tvungen att springa ut från kontoret och rikta antennen mot bergstoppen, den där masten fanns. Oftast hörde man ingenting då den som ringde befann sig i någon radioskugga någonstans...

Jag fick min nya mobiltelefon och gör som alla gamla gubbar gör. Jag läser nämligen instruktionsboken! Den är ungefär lika tjock som Koranen Och lika komplicerad... Fast jag tror nog Koranen är intressantare än manualen för min Nokia mobiltelefon! Naturligtvis förstod jag ingenting. Men jag lyckades dock föra över hela telefonboken och alla mina bilder till den nya telefonen. Hallelulja! Sist blev jag av med halva telefonboken. Det är inte kul!!

Jag har också fått till lite personliga inställningar och fixat de signaler jag vill ha. Jag är nöjd! Telefonen fungerar! Den ringer, jag svarar, jag lägger på. Perfekt! Har inga större krav!

Får några år sedan bestämde arbetsgivaren att alla skulle ha en telefon av ett annat märke! Jag bröt, naturligtvis, ihop. Krishantering och bearbetning startades. Det var nästan så att man började kalla in företagshälsovården för att ta hand om mig. Det hela slutade med att jag, som enda undantag, var den enda i det stora amerikanska företaget fick ha en finsk Nokiatelefon. Man har alltid nytta av sina gamla dramakunskaper! Senare visade det sig att den där andra telefonen var så kass, så alla fick byta ut dem mot andra märken...

Visste ni att det är lika korkat att ha ett "fågelkvitter" som ringsignal så här års som det var när jag promenerade runt i Kairo och hade ett "minaret-utrop" som min ringsignal!? Jösses vad jag har hållit på att missa många samtal!?

Det fina folket

Nu vet jag vad det fina folket roar sig med! De går på casino! Där går de runt mellan spelborden och kastar lite spelmarker här och där. Undrar om de tycker det är kul att kasta bort sina pengar? Jag borde haft med mig en insamlingsbössa från Röda Korset. De kunde väl kasta i lite spelmarker där också?

Igår hade vi kursmiddag på utbildningen i Sundsvall. I staden finns ett av landets statliga Casino Cosmopol. Jag har aldrig varit på casino i Sverige. Jag är inte så intresserad av spel...

När vi bodde på Korfu så fanns där ett internationellt casino. Casinot där är mycket berömt bland jetsetfolket nere på kontinenten. Man har även spelat in några rafflande scener i en James Bondfilm på casinot. Efter den filminspelningen skaffade sig Roger Moore ett hus på ön. Och har man tur så kan man möta Roger bland spelborden. Fruns, dåvarande flickvännens, familj var på besök. De ville gärna besöka det berömda casinot. Så vi packade in sällskapet i bilen och åkte dit. Man löste någon sorts entrébiljett och gick in bland spelborden. Det fiffiga var att man fick lite drinkkuponger när man gick in. Sällskapet satte mig i baren, medan de gick för att spela. Jag började beställa in gin & tonic och mådde toppen.

Gin & tonic är en toppendrink när man befinner mig i ett varmt land. Fungerar dock inte lika bra hemma. Dessutom satt jag och njöt av den sköna aircondition som fanns i lokalen. Aircondition hade vi varken i bostaden eller på kontoret. Lyxigt! Sval drink och aircondition uppskattas när man bor och arbetar i en konstant värmebölja. Sällskapet visste att jag inte gillar att spela, så för att själva kunna spela lite längre började de portionera ut sina drinkbiljetter till mig. Vilken trevlig kväll jag hade! Och vad jag var seg morgonen efter. På den tiden var jag destinationschef och var tvungen att se lite extra pigg och alert ut inför de övriga reseledarna. Tack gode gud för munvatten och ögondroppar!

Nåväl, det var min erfarenhet av casinospel. Nu var jag i Sundsvall och skulle gå på Casino Cosmopol. Casinot är inrymt i ett vackert gammalt hus som tidigare var stationsbyggnad. På den tiden låg stationen vackert nere vid hamnen med utsikt över havet.

Det första jag märkte var att man inte behövde betala för att lämna in ytterkläderna i garderoben. Lyxigt! Sedan var man tvungen lämna legitimation, titta in i en kamera och få ett kvitto på att man var registrerad. Av någon anledning var man tvungen att ta om mitt foto tre gånger? Hmmm, jag kanske såg ut som värsta skummisen? Vi informerades om att fotografering var absolut förbjudet inom byggnaden. Kanske befann vi oss på militärt skyddsområde? Jag fattar ingenting?

Vi gick ner till bottenvåningen, visade biljett, fick en spelmark värt tjugo kronor och en stämpel på handryggen. Stämpeln visade att vi tillhörde ett exklusivt sällskap som hade tillträde även till den nedersta våningen. Lyxigt!

Middagen var god. Vinet var gott! Servicen var fantastisk. Underbart trevlig och proffsig personal! Som underhållning var det standup komiker från Norra Brunn. Dominik Henzel var bra, Pontus Enhörning var toppen och Ann Westin var fantastisk! Kul att skratta gott!

Om jag vann något? Jag satsade min "tjuga" på rouletten. Men det blev inget! Otur i spel betyder lycka i kärlek! Lucky me!