Premiär

Glöggpremiär! Äntligen!

Herregud vad tiden springer iväg. Snart är det lucia och snart har halva december passerat. Och jag har inte hunnit dricka glögg ännu!? Helt galet! Jag älskar glögg! Jag har nämligen ingen "sötsliskighetsgräns"! Det är sant! Jag skulle kunna dricka hur mycket glögg som helst...

Det här med att inte ha någon "sötsliskighetsgräns" har ibland ifrågasatts av omgivningen. En gång när jag bodde i Grekland kom det hela upp i ett samtal. Jag berättade att jag inte har någon gräns för hur mycket sötsaker jag kan stoppa i mig. Detta ifrågasattes av några runt bordet. Jag beställde då in efterrätten backlava. Backlava är ett litet knyte av filodeg, fyllt med nötter och indränkt av honung och sirap. Dessutom kan man toppa med några kilo florsocker. Alltså väldigt sött, med andra ord. Jag fick i mig åtta stycken. Alla de andra gav upp efter, typ, två stycken. Det är verkligen sött. Övermåttan sött! Mums!

Idag jobbade frun. Det var en massa aktiviteter med sonen. Dagen sprang fram. Full rulle helt enkelt! Mitt i allt kaos så ringer bästa grannarna och inbjuder mig på glögg. Ett perfekt avbrott! Jag och sonen går därför upp en trappa. Jag njuter av glögg och av vuxna människors sällskap och sonen leker med deras son.

Jag har de bästa grannarna! Så är det!


PS
Ett litet förtydligande kan vara på sin plats. Det där med att jag saknar "sötsliskighetsgräns" gör att jag kan stoppa i mig obegränsade mängder (nästan i alla fall) sötsaker. Men det gör jag inte dagligdags. Jag har nämligen inget "sötsug" som gör att jag måste stoppa i mig sötsaker... Visst är det bra!? Jag äter nästan aldrig godis och snacks! Hepp!
DS