Idag var sonens nya födelsedagscykel klar att hämtas ut från cykelbutiken. Så glada i hågen bar det ut i parken med den nya, lite för stora, cykeln. Och så förstås den nya coola cykelhjälmen med dödskallar på. Också det en födelsedagspresent.
Har ni hört det där om att om man en gång lärt sig cykla, så kan man det för resten av livet!? Jag har en kommentar; "PYTTSAN, HELLER!" Sonen hade glömt allt! han fick panik. Skrek och grät. Hela parken tittade på det ylande och vingliga ekipaget. Och jag sprang och sprang, samtidigt som jag höll i cykeln. Jag är fortfarande helt slut!
Det slutade i en stort nederlag för mig som pedagog och cykelinstruktör. Jag suger! Det finns ingen annan råd än att kalla in grannpappan. Han är otroligt bra på att lära barn att cykla. Han har snart lärt upp hela grannskapets ungar. Så får det bli! Alla kan ju inte vara bra på allt...
Kali nichta!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar