Inte som förut...

Inte det bästa hotellet, med vårt hotell...

Vi har alltid bott på det lilla familjeägda hotellet som ligger direkt på stranden. Hotellet samarbetade med researrangören, som var gamla arbetsgivaren, i många år. Det var så vi lärde känna den grek-amerikanska familjen.

På den tiden var hotellet fyrstjärnigt och toppenfint. Men sedan har det dessvärre gått utför. Detta på grund av bristande underhåll av både hotell och familj. När researrangören övergav hotellet hade det trillat ner från, fyrstjärnigt till tvåstjärnigt, med två mycket svaga stjärnor. Förfallet var ett faktum! Även ägarna har förfallit. Föräldrarna har åldrats. Den ena dricker för mycket och den andra har sviktande hälsa. Sonen, som förväntas driva stället, har sakta men säkert förvandlats till en psyksjuk alkoholist. Dessvärre vill han inget hellre än att vara en cool strandraggare i baren. Det fungerade för 20 år sedan, men nu har det blivit patetiskt...

Familjen försökte hyra ut rummen själva under ett par år. Men det gick inget vidare. Dubbelbokningar eller borttappade bokningar gjorde att man var tvungen att ringa och påminna om sin ankomst gång på gång. Likaväl fick man fel rum när man kom fram. Men det spelar ingen roll! Vi älskar familjen! Vi älskar hotellet! Vi älskar stranden! Just här är faktiskt stranden som bäst. Len skön sand under fötterna. Ingen "grussand" som man sjunker ner i, inga klippor, inga gropar, utan bara en skön strand med kristallklart vatten. Stranden är milslång, men skiftar i karaktär hela tiden. Just här är den bara som allra bäst! Dessutom är maten god och drinkarna svala. Mmmm!

I år har dock fadern, familjens överhuvud, insett att man förlorar pengar på sitt hotell. Han har dock inte insett att man kan tjäna med på att rusta upp hotellet, flytta på sonen (det går nämligen inget bra att ha en alkoholist i en bar) och marknadsföra det härliga hotellet. Istället hyrde han ut hela sitt hotell till det lyxiga grannhotellet. Grannhotellet vänder sig till feta tyskar och har en massa problem med överbokningar. De önskar inget hellre än att ha ett par extra rum för sina feta överbokade tyskar! Det betalar bra och länge, vilken naturligtvis är bra för vårt lilla hotell. Men de feta tyskarna lever dock ett "all-inclusive liv" på lyxhotellet och kommer inte spendera en euro på det lilla hotellet...

Fast man glömde dock att meddela alla oss i gänget, som bokat rum sedan länge, om de förändrade förutsättningarna. Det var dumt! Så där satt vi med våra flygbiljetter och planerad ledighet utan något hotell att bo på! Trist! Vi fick alla tag i olika hotell i omgivningarna, men vår samlingplats var förstörd. Vi höll fortfarande till på "vårt" hotell på dagarna. Men det var inte samma sak. Lång väg att gå. Inte kunna smita upp på rummet och fixa en lunch. Inte kunna njuta av horisonten från balkongen... Inte samma sak helt enkelt!

Djävla greker!