Jaha, då kommer en rapport från Örnsköldsvik i Ångermannland! Landskapsblomman är styvmorsviol, eller "viola tricolor" som den heter på latin. Det där sista lärde jag mig av salig mormor. Av någon anledning kan jag en massa latinska namn på blommor och örter. Det var väl sådant man lärde sig när man var farmaveut förr i tiden...
Flygresan gick bättre än väntat. Klart väder och ganska lugnt. Jag avskyr de där små, skumpiga och knarriga propellerplanen. Ibland är resorna helt outhärdliga. Jag vet att min tilltagande flygrädsla är helt ologisk. Jag vet även att den kommer periodvis. Och jag tvingar mig att flyga. Jag utsätter mig för dödsfruktan hela tiden. Den här veckan har jag fyra flighter att avverka. Jag kommer inte sluta resa, varken i jobbet eller privat. Men jag gillar inte flygresandet! Sist jag reste med Höga Kustenflyg satt jag bredvid ortens stora hjälte och son, Foppa. Det enda jag tänkte på var att; "Typiskt! Nu kommer flyget störta och alla kommer läsa att Foppa omkom i olyckan! Ingen bryr sig om att jag satt bredvid!?"
Som sagt, flygrädsla är inget som har med logik att göra...
Jag var lite gnällig när jag körde till Arlanda i morse. Termometern var på ett par minusgrader. Men när jag landade här i Örnsköldsvik var det -30 grader!? Jag ska aldrig mer gnälla på kylan hemma. Snoret frös till is i näsan, redan på första inandningen. Luftrören drog i hop sig och jag började hosta som den, av kylan. Mina genitalier har förmodligen skrumpnat ihop till oigenkännlighet. Jag har gudskelov fått ett hotellrum med badkar. Hoppas att ett varmt bad kan få de små bihangen att titta ut igen... Brrr!
.jpg)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar