Dagis

Jag vet att ni börjar tröttna på allt skrivande om sonens förskola. Men det hjälps inte! Det har upptagit en mycket stor del av vår tillvaro denna vecka.

Dagen på förskolan i paradiset var toppen. Barnen hade själva bestämt vilken mat de skulle få. Det gör de varje fredag. Så idag fick alla äta pizza. Man var ute större delen av dagen då man åkte kana på isbanorna i Stora Blecktornsparken. Inomhus var det en lugn atmosfär full av kreativitet. I ateljén arbetar man med tema havet. En vägg är täckt av en havsbild som barnen fyller med egenmålade växter och djur. Annars var det "kattochråttaspelet" som var den populäraste aktiviteten.

Jag hämtade sonen på eftermiddagen. Vi begav oss direkt till förskolan från helvetet. När vi kom dig hade all personal och alla barn ordnat med ett avskedskalas för sonen. Man hade dukat och dekorerat ett långbord. Det bjöds på mackor, bullar och hembakad rulltårta. Wow! Ett avsteg från stadens policy mot socker!? Jösses! Det blev ett jättetrevlig kalas.
Barnskötaren Hitler var inte närvarande, utan endast förskolläraren Goebbels. Den inkompetenta förskolechefen har överöst avdelningen med ny personal för att försöka rädda det som räddas kan. En resurspedagog, en manlig vikarie som täcker in för Hitler och en ny manlig pedagog som extra förstärkning. Fantastiska människor! Fast de fattar nog inte vilket getingbo de hamnat i...
Sonen fick teckningar från alla barnen. Vi fick även hans portfolio, den dokumentation från hans tid i förskolan från helvetet. Naturligtvis var ingenting uppdaterat från den senaste terminen. Inte ens en teckning. Man hade försökt slänga in lite värdelösa foton som egentligen inte sade något om verksamheten. Mer ett bevis på den totala avsaknaden av pedagogiskt verksamhet!
Goebbels stack iväg snabbt som fan. Jag och sonen stannade kvar ett tag så han fick leka lite med de gamla polarna.
Helt plötsligt upptäckte jag hur hög ljudnivån var. Hur mycket spring det var i leken. Hur mycket bråk de hela tiden pågick. Hur sonen rycktes med i det stegrande tempot. Ett tempo som uppstår bland ostimulerade barn som hållits instängda på ett nazistdagis hela dagen... Tack gode gud att dessa onda människor aldrig kommer nära min son igen! Men jag måste ge dem beröm för de trevliga avskedskalaset! De är förmodligen skitnervösa över skrivelsen jag håller på att skriva till stadsdelsnämnden! HA!

Sedan gick vi och tog "mysfika". En fredagstradition, tillsammans med några andra barn och föräldrar. Trevligt!

Jag kommer sakna en del av barnen och deras föräldrar. Vi kommer ju även att ha kontakt i framtiden, men de kommer ju inte tillhöra vårt närmaste nätverk mer.

Sonens bästa vän är grannpojken. Vi fyra föräldrar turas om att hämta pojkarna, vilket underlättar det hela mycket för oss med oregelbundna arbetstider. Den här terminen kommer att bli lite svårare med att få ihop logistiken mellan skiftarbetande fru, mina tjänsteresor och dagis hämtning/läming. Skit i det! Det får lösa sig... Det är värt allt att se sonen lycklig efter en dag på förskolan i paradiset!