En del människor är ju sådär otroligt förutseende och planerande. Det har vi aldrig varit! Vissa av våra vänner har barnsäkrat alla skåp och lådor samt satt upp säkerhetsgrindar och låsanordningar på varenda fönster och dörr innan ungen ens är född!? Det gjorde inte vi. Det var väl någongång när sonen var i ettårsåldern och vi hittade honom i knivlådan som vi började barnsäkra lite grann... Men bara lite.
De där låsanordningarna sitter kvar på många ställen fortfarande. Vi har vant oss vid de där extra manövrarna för att få upp våra skåp och lådor. Sonen likaså. Har är ju sex år nu och kan lätt öppna våra knepiga lås... För några veckor sedan fick dock frun nog. Hon hade helt enkelt tröttnat på att lirka upp låset till skåpet under diskbänken, där soporna finns. Hon skruvade loss den där fåniga och lite invecklade barnsäkerhetsanordningen. Så nu kan vi slänga våra potatisskal och fiskrens lätt och ledigt. Bra gjort!
Eller inte!? När jag kom in i köket idag såg jag att sopskåpet var öppet. Jag hörde hur det krafsade bakom diskbänken, bort mot spisen till. Krafset blandades med ynkliga jamanden... Lillkatten Morris har lyckats ta sig bakom diskbänken och fastnat där. Han är inte speciellt smart, den där katten. "Inte den skarpaste kniven i lådan!", med andra ord.
Jag lyckades lirka fram kattskrället och "kattsäkra" sopskåpet. Så nu är vi tillbaka där vi började...
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar