Förfallet har börjat

Att få ihop en ny och sund livsstil när det råder konstant tidsbrist och man befinner sig på resande fot allt som oftast, är inte lätt... Och när man har lite fritid så sitter man fast med "fotbojan".

Först sportlov i fjällen. Visserligen med mycket motion och rörelse, men med en hel del vin och skräpmat. Matlagningsmöjligheterna var ju dessutom ganska så begränsade. Tror ändå att den veckan gick "jämt ut" eftersom vi var ute och rörde på oss hela tiden. Därpå en konferensvecka med massa mat (oftast i alla fall), gott om vin och så gott som ingen möjlighet till någon fysisk aktivitet. Följt av en vecka på hotellrum i ett snöigt och kallt Sundsvall. Nej, det gick inte så bra där heller!

Ikväll var det återträff på viktminskningsinstitutet. Jag har nog en del att jobba med inför nästa vägning. Måste upp i 10.000 steg och hinna träna imorgon. Dessutom jobbar frun kväll imorgon. Kan man hämta sonen på dagis vid 21-tiden!?

Äh, det löser sig! Kali nichta!

Östersund

Vaknade och tänkte ta en dusch, med se det gick inte. Vattnet råkade vara avstängt!? Ganska dumt att stänga av vattnet på ett hotell på morgonen, just den tiden då förmodligen halva hotellet stod i duschen.

Gick ner och åt frukost istället. När jag kom upp till rummet så fanns det fortfarande inget vatten så jag gick och tränade istället. Det finns nämligen ett viktminskningscenter här uppe också. Så fick jag äntligen en dusch och passade även på att raka mig när jag ända hade tillgång till en sådan enorm lyx som rinnande vatten...

Sedan iväg en sväng till sjukhuset för ett möte innan jag sprang hem till hotellet för att kolla mailen och packa det sista innan utcheckning. När jag skulle borsta tänderna upptäckte jag att det fortfarande inte fanns något vatten. Därför fick jag istället borsta tänderna i mineralvatten som jag snodde från minibaren.

Man kan säga att jag var lite, bara lite, irriterad vid utcheckningen. Stackars lilla receptionistkrake! Hotellet bjöd på mineralvattnet som jag borstat tänderna i. Tusen tack!! Jag fick även en flaska olivolja signerad Jamie Oliver. Tack snälla! Men det räcker dessvärre inte! Det kommer en FET reklamation på posten! Hepp!

Sedan hade jag lite tid över innan jag skulle bli hämtad till flygplatsen. Passade på att promenera över isen till Frösön. Min farmor var faktiskt född här. Jag lyckades hitta huset som släkten hade i generationer. Det byggdes en gång i tiden av farmors syster med make, Anna och Gustav. Här var vi många gånger och hälsade på i min barndom. På den tiden låg huset avskilt i en skogsdunge. Nu har hyreshusen letat sig in på knuten. Tomten har bara blivit mindre och mindre. Huset har ett fantastiskt läge direkt vid Storsjön.

Nu har jag kommit hem till Söder och håller på att tina upp. Snart dags för fredagsmys!
Trevlig helg, vänner!

Ute på vift!

Det kan man säga att jag är. Ensam och vilsen i Östersund! Vem hade anat detta igår!? Tänka att jag höll på att glömma denna resa!? Måste få till mina egna administrativa rutiner en aning. Fungerar inte almanackan, fungerar inget!

Flygresan gick bra! Lagom skak, lagom knak, äckligt te men vi överlevde! Jag har inga andra krav på ett flygbolag. Bara att överleva! Puh!

När vi landade var inte min taxi där. Killarna från samma taxibolag flackade nervöst med blickarna och satte igång att ringa en massa samtal. Under tiden som jag samlade ihop mitt bagage hade man dock hittat både min bil och chaufför. Bilen var OK men det var kanske inte chauffören. Han var halvblind och lite darrig. Han var väl mellan 70-80 år!? Arbetade definitivt på övertid! Han såg inte mycket, men verkade hitta bra ändå. Tro inte jag var nervös!? Inte efter en flygtur i ett propellerplan! Han kunde gärna varit en styckmördande psykopat som körde konstant i 130 km/tim. Jag hade varit "ko-lugn" ändå! (Var tvungen att sätta ett "-"! Det såg så konstigt ut...)

Kom till hotellet och checkade in. Gick upp till rummet för att slänga in väskorna. Det visade sig att rummet var allt annat än städat. Såg för dj-vligt ut. Pratade med en av städerskorna, som helt plötsligt började gråta!? Förstod att hon hade Mb Downs och förmodligen städade där på uppdrag av Samhall eller något liknande. Försökte förklara att jag absolut inte krävde att rummet skulle vara klart då jag faktiskt ankom på förmiddagen. Hoppas hon lugnade ner sig sedan... Ner i receptionen och slänga in väskorna i bagagerummet istället.

Iväg till det trevliga sjukhuset och en massa möten samt en workshop. Alltid lika roligt. Det är helt enkelt trevligare människor här uppe. Måste beror på den friska luften, vackra vidderna och utsikten över Frösön och Åreskutan!

Sedan till hotellet igen och ställa upp väskorna på rummet... Tror ni rummet var städat!? NOT!! Ner i receptionen igen och få ett nytt rum. Det nya rummet ligger precis bredvid ventilationstrumman. Har ni någonsin testat att bo bredvid en höfläkt!? Tinnitus är en barnlek jämfört med detta rum. Bad att få ytterligare ett annat rum och blev då hänvisad till ett rum som man höll på att renovera!? Fullt med limpistoler och målarpryttlar... Inte så bra intern kommunikation på det där hotellet, verkar det som... Inte så seriöst!

Jag har nu gått till apoteket och köpt öronproppar för att slippa höra den dj-vla fläkten. Stor reklamation väntar det lilla skithotellet! Ha!

Imorgon ska jag ha ett morgonmöte och sedan sticka iväg och träna. Det finns gudskelov ett viktminskingsinstitut här också. Allt för att bli av med de där pannkakorna jag åt till lunch!

Kali nichta!

PS Älgen!? Det fattar ni väl!? Älgen är Jämtlands landskapsdjur! Så nu vet ni det! Hepp!!

Denna dagen, ett liv...

Nja, eller kanske inte... En ganska ordinär dag faktiskt. Men på det hela en ganska bra dag ändå! Inga katastrofer eller större missöden. Det får väl duga!?

Vaknade upp i kalla Ångermanland. Hann med ett frukostmöte innan jag körde ut till flygplatsen. Sedan dags för en flygning i det pyttepyttelilla propellerplanet hem. Men det gick över förväntan. Ingen panikångest, utan bara lite ängslan. Nu är jag trött på denna flygrädsla. Det är dags det börjar lugna ner sig lite. Det har det gjort förr. Ska ut och flyga igen på torsdag. Heja!

Sedan in till kontoret och packa inför kommande kundmöten. Jobbar i Stockholm imorgon och ska sedan ut i landet igen torsdag och fredag.

Hann sedan förbi viktminskningsinstitutet och träna en sväng. Jag var faktiskt helt ensam den här gången. Skönt! Men vad hände med alla de där människorna med sina nyårslöften!?
När jag ändå var ute i shoppingcentret passade jag på att handla lite middagsmat. Sedan körde jag hem och parkerade bilen i garaget och sprang direkt iväg till sonens förskola. Jag lämnade allt bagage och mat i bilen. Har inte sett sonen sedan söndags kväll och längtade enormt.
Sonen hade haft en bra dag på förskolan, trots att ordinarie personalen hade varit borta och täcktes av vikarier. Detta var dock ordinarie personal från andra avdelningar. Dagens vikarie hade haft med sig sin gitarr och spelat hela dagen. En massa allsång hade det blivit. Allt från barnvisor till "Cara mia". En nöjd son vittnade om en bra dag. Gud, vad skönt! Efter allt vi gått igenom...

Hemma fixade jag middag till oss. Spagetti och köttfärssås, sonens favorit. Jag är bra på köttfärssås, bara så ni vet! Trevlig middag med mycket prat!

Frun jobbade kväll och kom hem sent. Trött och tyngd av alla insnöade resenärer som fastnat runt om i Europa. Nu har hon två lediga dagar framför sig. Det behöver hon!

Kali nichta!


PS Detta inlägg publicerades en dag för sent. Ibland hinner man bara inte... ;-/

Måndag

Idag höll vi på att försova oss, jag och sonen. Frun gick till jobbet redan vid 5.30-tiden. Jag hade svårt att sova inatt då gammelkatten inte varit riktigt kry. Vi får se hur det går med hans medicininställning...

Lämning till nya dagiset och sedan iväg till kontoret. Där var det rörigt värre på grund av en massa ombyggnationer. Jag hann få ett nytt passerkort, ny larmkod och packa en massa saker som jag skulle ha med mig på kundbesök.

Lunchen avnjöts tillsammans med favoritkunderna på det stora sjukhuset. Jag är tvungen att skriva så då de börjar hitta till Facebook... *hahahaha* Fast det var en himla trevlig lunch ändå! Lite mer pyssel och jobb innan jag hann förbi viktminskningsinstitutet och ett pass av min husmorsgymnastik.

Det är ganska bra att vara kille på ett sådant ställe. Majoriteten är ju kvinnor, så man har oftast omklädningsrumet för sig själv. Fast idag var det trångt om saligheten. Både i omklädningsrummet och på själva träningen. Efter nyår är det verkligen högtryck på stället. Vi får väl se hur många som är kvar om någon månad?
En av deltagarna var en äldre, mycket äldre, man med ett stooort bukomfång. Modigt av honom att komma hit! Träningsformen här kallas "pulspass", vilket innebär att man gör en cirkelträning där en av stationerna är att mäta sin puls. Meningen är att man ska få upp pulsen till en ganska hög nivå så att man jobbar hårt och intensivt. Nivån på pulsen beror ju på ålder och personliga förutsättningar. Jag brukar pumpa upp pulsen till ca 130. Då svettas jag och jobbar bra! Den äldre mannen fick aldrig till sin pulsmätning. Han förstod inte riktigt hur mätapparaten fungerade. Flera av personalen försökte hjälpa honom, men displayen visade hela tiden en puls på 80, hur hårt han än jobbade. Ingen förstod något, allra minst mannen själv. Efteråt träffade jag mannen i omklädningsrummet. Vi talade om ditt och datt. Bland annat berättade mannen om sin pacemakeroperation!?
Lycka till med att få upp den pulsen, viktminskningsinstitutet!

Nu sitter jag på ett hotellrum i Gävle och kollar på TV. Har köpt lite smågodis och ska sitta och kolla in filmgalan. Inser att jag knappt sätt en film i år. Ska genast gå in på Lovefilm och boka in alla vinnarna. Har sett dokumentären om Ebbe Carlsson, "Ebbe - the movie" och den om Farah Diba, "Drottningen och jag". Fast var inte hon egentligen kejsarinna? Och så såg jag "Sommaren med Göran". Den var kul och underhållande. Men kanske inte en väldsomvälvande film? Ska bli spännande....

Sedan ett bad och en skön natts sömn!
Kali nichta!

Viktminskning

Som de flesta vet så har jag gått ner en hel del i vikt det senaste året. Under sommaren passerade jag "all-time-high" på vågen. Tresiffrigt värre var det! När vi kom hem från semestern påbörjades mitt nya smala liv.

Jag hade redan bokat mitt inskrivningssamtal på viktminskningsinstitutet innan vi åkte. Under semestern försökte jag börja ett lite mer sundare liv. Varje dag tog jag långa strandpromenader. Visst åt jag och drack en del, men försökte ändå välja det lite mer hälsosamma alternativen på tavernornas menuer.

På inskrivningssamtalet träffade jag min hälsocoach. Alla mått och världen togs. Mål sattes upp och jag fick mitt träningsprogram. Cirkelträning två gånger i veckan, 8000 steg per dag, gruppträffar varannan vecka och vägning varannan vecka. Jag tog ett konditionstest vars resultat faktiskt var riktigt bra!? Jag utrustades med skolböcker och en stegräknare och sedan var det bara att sätta igång!

De första tre veckorna hette "rivstart". Under dessa veckor fastade jag helt och åt endast soppor och drycker fyra gånger per dygn. Jobbigt i början, men gick sedan bättre och bättre. Resultatet kom snabbt. Jag rasade över tio kilo bara under denna period. Efter det fick jag försiktigt börja äte lite snäll mat. Upptrappning efter fasta måste man göra försiktigt efter ett noggrannt program. Annars kan man riskera att drabbas av tarmvred.

Därefter fortsatte jag ett par veckor med två mål lagad mat, efter en speciell diet, varvat med två mål med måltidsersättningar. Målvikten nåddes faktiskt snabbare än väntat. Nu är jag inne i "bibehållandefasen" vilket innebär att man ska få balans på föda och motion för att behålla sin målvikt livet ut. Programmet pågår under minst ett år. Gruppträffar, träning, coaching och konditionsuppföljning pågår ständigt.

Viktminskningsintitutet registrerar allt i en databas. Ur denna faktabas har flera kliniska studier gjorts. Studier som resulterar i avhandlingar som presenteras på löpande band. Bland annat på senaste läkarstämman. Det finns vetenskapliga bevis på att viktminskningsinstitutets program är världsledande. Programmet används även på Karolinska Universitetssjukhusets viktminskningsenhet. All fakta finns dokumenterat!

Utmaningen för mig, som är en medelålders man, är inte att gå ner i vikt. Det gick enkelt! Min stora utmaning ligger i att behålla min nya vikt. Vi män kan rasa i vikt snabbt, men vi går lika lätt upp igen... Mitt problem är nog inte godis, snack eller onyttig mat. Mitt problem har varit för lite tid, för lite träning, för lite rörelse. Att fylla fyrtio, få barn, byta till ett stillasittande jobb leder nog ofelbart till "ökad gravitation"...

Jag har fått en massa uppmuntran från omgivningen. Fast en del personer säger ingenting. Förmodligen för att de inte ser någon skillnad. Jag är likadan! Jag ser aldrig om någon gått ner eller upp i vikt. Jag ser i och för sig inte om någon byter frisyr eller kläder. Jag antar att jag mer ser till människors inre kvaliteter. Det är väl bra? Jag tolkar det som bra i alla fall!

Men sedan har jag fått en del negativa kommentarer typ; "Det där verkar inte nyttigt!", "Låter onaturligt farligt!", "Jag har en kompis som tappade håret/blev galen/fick epilepsi!", "Det där kan verkligen inte vara nyttigt!", "Resultatet kommer aldrig att hålla!"

Fast vid närmare eftertanke har dessa kommentarer alltid kommit från knubbiga, lite bittra vänner...

Lugna lördag

Idag har vi tagit det ganska så lugnt Vi vaknade, åt frukost, löste melodikrysset och sedan började vår dag. Precis som det ska vara!

Frun och sonen gick på bio. Jag passade på att åka till viktminskningsinstitutet och träna ett pass. Efteråt strosade jag runt i det omgivande shoppingcentret och kollade på lite kläder. Men jag hittade ingenting. Jag behöver shoppa en massa nya kläder eftersom alla de gamla är flera storlekar för stora. Jag hittade dock inget intressant, eller tillräckligt billigt, för att passa mig. Månaden efter julhelgerna känns ju alltid lite grann i plånboken. Särskilt då skidsemestern ska betalas snart... Jag köpte istället en tidning och tog en skön lunch i min ensamhet. En stor sushitallrik blev det istället. Mums!

Dagen var grå och kall och som gjord för lite inomhuskurande. Jag spelade lite Zelda på Nintendo Wii. Spännande som sjutton! Sonen satt i soffan och tittade på.

Lördagsmiddag blev hembakad dinkelpizza framför TVn. Jag hade tomat, ost, skinka, champinjoner, sardeller och inlagd paprika på min. Detta sköljdes ner med lite gott vin.

En bra lördag!

Kallt!

Idag är det kallt! Mycket kallt. -10 grader är riktigt skitkallt i Stockholm. Hellre -30 i Jokkmokk är -10 i Stockholm. Men allt är bättre än +7 i Athen. Då fryser man in i själen. Inte ens lite kretensisk raki kan råda bot på den kylan...

Idag har jag återigen försökt att få lite struktur i mitt arbete. Återigen har jag misslyckats totalt med detta. Nu skiter jag i allt och återupptar arbetet nästa år. Min laptop är ivägskickad till IT-avdelningen i grannlandet. Vet inte riktigt när den nya datorn beräknas komma. Under tiden får jag klara mig utan mail. Hmm, då kanske jag hinner med allt det där jag aldrig annars hinner med!?

Jag åkte iväg till köpcentret och gjorde min "husmorsgymnastik" på "viktminskningsinstitutet". Jag hatar verkligen att träna, men det känns lite nyttigt efterråt. Alla idioter som gillar att träna borde få gratis antidepressiva medel av staten! Stackarna mår ju inte bra... Detta är min fulla övertygelse! Jag vägde mig för första gången på tre veckor. Trodde det skulle ha gått åt skogen. Jag har slarvat med "husmorsgymnastiken" och ätit en hel del julmat. För att inte tala om vin! Men se! Vikten låg stadigt. Jag hade till och med gått ner ett kilo extra. Så nu kan jag svulla ordentligt under nyår! Hepp! Grattis på mig!

Fick ett MMS på mobilen från frun. Hon och sonen är på Medborgarplatsen och åker skridskor. Det är andra gången sonen står på sina julklappsskridskor. Nu har han hittat balansen!

Mycket att göra...

Full rulle på jobbet idag. Åkte runt till de sista kunderna och delade ut julgodis. Mycket uppskattat!

Under hösten/vintern har jag gått ner en hel del i vikt tack vare coachning från ett "viktminskningsinstitut". Nu har jag nått min idealvikt och målet är ju ett behålla den. Inte det lättaste. Speciellt inte för oss män! Som Ni alla vet så ska man ju äta lagom och kombinera detta med promenader med stegräknare samt "husmorsgymnastik". (Det känns i alla fall så...)

På väg till dagens träning fick jag reda på att favoritpedagogen på sonens förskola har sagt upp sig. Detta efter en termins mobbning av pedagogerna "Hitler" och "Goebbels". Den här terminen har varit kantat av konflikter eftersom Nazipedagogerna, förutom att mobba sin arbetskamrat ägnar sig åt kränkande behandling av barnen samt straffar dem med att stanna inne eller eventuellt rastas med mikrokorta promenader på led. 21 ungar på led på Söders trottoarer... Inga utflykter, picnickar, museer eller någonting. Ingen som helst verksamhet i smågrupper, utan allt som görs ska göras av 21 ungar samtidigt. Vare sig de vill eller inte!? Jag ringde upp den förbaskat inkompetenta och konflikträdda förskolechefen och skällde ut henne efter noter! Gissa om folk i min omgivning tittade... Vi ska nu försöka byta avdelning eller i bästa fall förskola. Trist eftersom han bara har en termin kvar. Men nu går det inte längre. Nazisterna gör att många barn far illa... Det känns som ett nederlag, men det går inte att kämpa emot galenskapen längre. Rädda sig den som räddas kan!

Med pulsen uppe i 190 och adrenalinet sprutande ut i omloppet började jag träna av bara h-vete på husmorsgymnastiken. Tanterna flög all världens väg och jag satte personligt rekord. Ska nog ringa den där förskolechefen ett par gånger i veckan strax innan träningen!

Vi har även hunnit införskaffat oss den vackraste och dyraste granen på Södermalm! En grön, fin, tät kungsgran har flyttat in. Vi ska börja klä underverket imorgon. Kort kommer!

Just nu ligger båda katterna under det täta grenverket och njuter.