Fotboja

Elektronisk fotboja...


När vi var på sonens simskola på Eriksdalsbadet såg vi en riktig fotboja! Det var en pappa som var där med sin dotter. Vi möttes i duschen och det var då jag såg att han var fast med en fotboja...

Borde inte den larmat när han flytt hemmet och dragit till Eriksdalsbadet!? Eller är den inställd på "dra inte från stan"? Fattar ingenting! Trodde de med fotboja skulle vara lite frihetsberövade. Att det var grejen, liksom... Hmmmm!

Tredje advent

Tre ljus tänt...

Det har varit en djävla skithelg! Precis som förra helgen då jag jobbade hela tiden! Jag är nu trött, sur och butter! Skit, skit, skit! Jag behöver lite egen tid. Tid att tala med vuxna människor, intellektuella samtal, givande samtal...

Mitt liv känns just nu mycket begränsat! Jag jobbar, stressar hem, hämtar i skolan, fixar middag, nattning och sedan hinna jobba lite till... Frun däremot jobbar ju lite mer oregelbundet. Visst hon jobbar sena kvällar ibland, tidiga morgnar ibland och helger ibland. Men hon har då lediga vardagar ibland och en massa lediga förmiddagar. Det är då hon sitter och fikar i timmar med väninnor, har lunchträffar med kompisar och går på bio. När jag påtalade min brist på normalt socialt umgänge med vuxna människor, min brist på kulturella aktiviteter typ en teaterföreställning, utställning eller bio så fick jag absolut inget gehör. Hon tyckte jag fick en massa tid för mig själv förra helgen när jag bilade upp till Jämtland i min ensamhet!? När jag försökte förklara att det rörde sig om jobb fattade hon ingenting... Jag tror jag får skicka grannfrun på henne! Hon kan kanske förklara då hon har samma situation som jag. Skiftarbetande make och ingen egentid...

Helgen var, som sagt, skit! Sonen spydde i fredags och mådde skit hela helgen. Jag var gräsänkling, eftersom frun drog till Skåne och hade kul med väninnorna. Det var henne väl unnat! Men lite förståelse från hennes sida hade ändå suttit fint! Fattar ni!? Jag var inspärrad och fick kämpa för att komma utanför dörren. Bylta på stackars lilla darriga sjuka sonen en massa kläder för att sedan släpa honom till Konsum för att köpa in lite nödvändiga basvaror. Sedan bära varorna och sjuk liten tung son (24 kilo!) hem på halkiga gator. Djävla slit!

Vädret verkade vara fint, men jag såg det bara genom fönstret. Inspärrad med "fotbojan" En hel helg, efter att ha arbetat två veckor i sträck! Inte kul alls! Men vad fan! Jag hade ju min "egentid" i bilen när jag körde som en galning mellan Stockholm-Jämtland-Västernorrland. Vilken lyx!?

Sonen mår lite bättre. Vi kunde gå till simskolan ikväll. Hoppas han kan vara med på luciafirandet i skolan. Det är fackeltåg till Katarina kyrka och där är det luciafirande. Det lär bli stämningsfullt! Nu måste jag snart sova. Det är jag som lämnar i skolan klockan 07.45 eftersom frun jobbar tidigt...

Ge mig lite vuxentid!!!

Fotboja...

Invulkaniserad

Min fru är "invulkaniserad" i Tokyo!

Hon sitter fast på andra sidan jordklotet, och kommer inte hem. Och för varje dygn som går blir det mer och mer strandsatta, invulkaniserade, mäniskor därborta... Nu börjar vi faktiskt längta efter henne! Kom hem! Ta tunnelbanan!

Fast om man nu ska vara strandsatt, eller invulkaniserad, så är ju Tokyo ganska bra! Eller hur? Vi har lite kontakt via "Facebook". Ungefär som hemma faktiskt, hon med sitt skiftarbete och jag med mina tjänsteresor... Idag hade frun gått till något sorts spa där man doppar fötterna i en fiskdamm. Fiskarna äter då upp alla döda hudceller på fötterna och när man går därifrån känns fötterna som en "babyrumpa"...

Själv är jag just nu "ensamstående"med fotboja. Hela min veckoplanering börjar rasa på grund av den förbaskade vulkanaskan. Jag hade gärna suttit på ett spa i Tokyo och vilat fötterna i en fiskdamm!

Ha det så skönt, älskling! Det är du värd!

Förfallet har börjat

Att få ihop en ny och sund livsstil när det råder konstant tidsbrist och man befinner sig på resande fot allt som oftast, är inte lätt... Och när man har lite fritid så sitter man fast med "fotbojan".

Först sportlov i fjällen. Visserligen med mycket motion och rörelse, men med en hel del vin och skräpmat. Matlagningsmöjligheterna var ju dessutom ganska så begränsade. Tror ändå att den veckan gick "jämt ut" eftersom vi var ute och rörde på oss hela tiden. Därpå en konferensvecka med massa mat (oftast i alla fall), gott om vin och så gott som ingen möjlighet till någon fysisk aktivitet. Följt av en vecka på hotellrum i ett snöigt och kallt Sundsvall. Nej, det gick inte så bra där heller!

Ikväll var det återträff på viktminskningsinstitutet. Jag har nog en del att jobba med inför nästa vägning. Måste upp i 10.000 steg och hinna träna imorgon. Dessutom jobbar frun kväll imorgon. Kan man hämta sonen på dagis vid 21-tiden!?

Äh, det löser sig! Kali nichta!

Begränsad...

Ensam med fotboja...


Frun har arbetat hela helgen, så jag har ju varit ensam med sonen. En lite halvkrasslig, halvsnorig, småhostande gnällspik. Det gör ju att man blir lite begränsad i sin rörelsefrihet. För att inte säga "totalt fast i skiten"! Puh!

Vi tog en lång skön lördagsmorgon. Sen frukost, lite melodikryssande och sedan skrotade vi runt i pyjamas hela förmiddagen. Sonen var bjuden på födelsedagskalas på eftermiddagen. Jag såg genast min chans till att springa lite ärenden såsom handla mat, blommor, städa lite, hämta upp påskpyntet från källaren och en massa annat. Jag skulle nog hinna med det mesta på de två timmar som kalaset skulle ta. Perfekt! Och dessutom få lite tid på egen hand, utan "fotbojan"!

Lite sena sprang vi in i leksaksaffären och köpte en födelsedagspresent. Födelsedagsbarnet ska visst vara mycket förtjust i lego, så de fick det bli. Hoppas det uppskattades! När det var dags för lämning vid kalaset fick sonen psykbryt. Ett rejält sammanbrott. Han ville absolut inte vara själv på kalaset och vägrade att ta av sig ytterkläderna och lämna ifrån sig födelsedagspresenten.
Så jag fick följa med in på kalaset en liten stund... Hela tiden sneglade jag på klockan och såg hur min tidsram krymte och hur min frihetsstund sakta men säkert försvann minut för minut.

Naturligtvis blev jag kvar under hela kalaset. Det blev ingenting med allt det där jag skulle göra. Men jag hade det ganska trevligt i alla fall. Jag satt och fikade med några andra dagisföräldrar. Då vi är nya på förskolan kännar jag inte till alla barnen och deras föräldrar ännu. Så det var både trevligt och lärorikt. Kalaset var trevligt för alla och avslutades med en skattjakt till godispåsarna.


Örat har tre delar, ytterörat, mellanörat och innerörat. Längst in i hörselgången sitter trumhinnan. Innanför trumhinnan ligger mellanörat, som är ett litet hålrum som normalt är gasfyllt. Vid öroninflammation har man en varig inflammation i mellanörat.


När kalaset höll på att avslutas började sonen gråta hejdlöst. Han hade jätteont i ena örat. Han hade klagat lite tidigare under dagen, men jag trodde det kunde vara en vaxpropp. Hade tänkt spola det lilla örat på kvällen. Men nu blev det andra planer. Medan jag talade med närmaste kvällsöppna lättakut gick vi till apoteket och köpte Alvedon. Sonen storgrät och höll sig för örat hela tiden. Vi fick en läkartid lite senare på kvällen. Sonen blev bättre av Alvedonen och fick vila lite innan vi gick till akuten,

Örat var lite rött men ingen anledning till antibiotika. De sätter ogärna in det nuförtiden. Mer Alvedon ett par dagar och skippa simskolan imorgon...