Hemma igen!

Mmmmm... Inte Marabou, men god ändå!



Då är hon hemma igen, det lilla livet! Vad gör man som strandsatt i Tokyo? Man shoppar uppenbarligen!

Jag fick en jättegod japansk choklad. En choklad med ganska lite choklad i sig, tror jag... Den är krispig, kraschig och lätt att äta för mycket av. Mmmmm! Jag fick även ett japanskt te. Det här teet ska jag dricka under meditativ ensamhet. Jag måste bara läsa allt om hur man gör. Jag hoppas det är ett rogivande kvällste, för det var det jag bad om.

Sonen fick en massa leksaker förstås. Ett pokemon-bowlingspel är ju inte fel! Eller en radiostyrd Mario-bil Dessutom fick han en liten hund som bjäbbar och rör på sig. Tror det kan vara någonsorts tamagotchi. Shit! Skulle jag ha rastat hunden idag? Tänk om den kissat ner hela rummet? Vänta här nu? Skulle hunddjäveln matats? Tänk om jag bär ansvaret för att ha dödat sonens leksak? Herregud! Finns det någon helpdesk man kan ringa till därborta i Tokyo!?

Orkar inte bry mig om hunden! Säkrast för honom att ha inte skvallrar! Jag kan sno hans batterier... *Hehehehe*

Äntligen!

Så är hon äntligen hemma! Vad skönt! Precis efter det att hon landat stängde Arlanda på nytt på grund av vulkanaskan i himlen. Kvar i Tokyo finns minst 400 strandsatta passagerare... Hon hade tur som kom med det första flyget!

Flyget skulle egentligen gå till Kastups flygplats i Köpenhamn, men där var det ju helt stängt. Då försökte SAS få landa på Gardemoen i Oslo. Där är det ju lite närmare att skicka passagerarna med buss till Köpenhamn. Men där var det för fullt med flyg. Man fick då flyga till Stockholm och Arlanda istället. Nu hade hon tur igen, frun. Direktflyg, non-stop, hem till Stockholm...

Jag hämtade sonen lite tidigare från dagis. Jag hade sett på nätet att flyget skulle landa 15.30. Vi var ute på flygplatsen och hittade en parkeringsplats direkt invid terminalen. Det brukar ju aldrig hända!? Dock visade det sig att så gott som hela flygplatsen var nästan helt avfolkad. En kuslig stämning rådde. Nästan inga människor i terminalerna. Bara en massa röd text på alla informationstavlor. Spridda grupper av förvirrade människor som försökte komma med de mycket fåtal flighter som skulle avgå.

Vi kom dit i god tid och kollade då informationstavlorna i ankomsthallen. Plötsligt upptäckte vi att fruns flyg blivit ett par timmar försenat och skulle ankomma först klockan 18.00. Så nu hade vi att se fram emot en kväll på en folktom flygplats. Puh! Det blev middag på Mc Donalds i Sky City och en fika i terminal 2. Vi vandrade mellan de olika terminalerna och kollade in alla parkerade flygplan. Under de timmar vi var där såg vi endast två flygplan som landade.

Tokyoplanet landade till sist och vi mötte en trött och lycklig fru. Hem och bädda ner henne och oss. Skönt att vi är samlade igen!

Jag kollade stegräknaren innan jag gick och lade mig. Det hade blivit över 25.000 steg! Typiskt! Imorgon börjar en stegräkninstävling som jag är med i. Hade behövt de där stegen då... Jag får väl använda en stepbräda framför TVn för att få upp siffrorna lite!?

Kali nichta!

Kom hem!

Hej, älskling!

Nu får du faktiskt ta och komma hem! Vi längtar efter dig! Mycket!

Det är ju inte det att du varit borta jättelänge, eller på något sätt försummat oss. Det är bara lite otryggt att du befinner dig på andra sidan jordklotet och att vi inte vet när vi får se dig nästa gång. Det känns konstigt...

Helt plötsligt är jag ensamstående förälder, med ansvar för både lämning och hämtning på dagis. Jag ska både laga mat och städa. Dessutom lite tvätt emellanåt. Det slår mig hur bra vi är på att dela! Vi delar mycket bra! Tjänsteresor har fått flytta sig lite. Veckoplaneringen rasar som ett korthus, men det går bra ändå! Hittills...

Jag har ingen här hemma att gnälla på och tjafsa med. Det är faktiskt tråkigt. Sonen lyssnar inte, eller så nonchalerar han mig totalt. Katten ser bara konfunderad ut. Ingen att bråka lite med, det är trist! Dessutom är det väldigt ensamt att sova i den stora sängen, utan att höra dina snusande andetag. Den överviktiga katten hoppar upp i sängen ibland och somnar i ett snark/spinn som förmodligen hörs till grannarna. Visserligen mysigt, men inte samma sak. Sonen tassar ibland in i gryningen och sover någon timme i vår säng. Mysigt det med! Det får duga...

Sonen har haft en bra vecka med mycket stora händelser. Första tanden åkte ut och han lärde sig att cykla. Tandfén kom och lämnade en massa guldpengar. Grannfrun kom med en massa avlagda leksaker. En hel jättepåse med actionfigurer. Rena rama himmelriket! Du borde ha varit med!

Här om kvällen var vi hos grannarna, där sonens bästa polaren bor, och käkade lite tacos. Mycket trevligt! Helt plötsligt hörs ett illvrål. Sonen har slagit sig illa! Saken är den att han tog sats från vardagsrummet och sprang genom lägenheten. På vägen var det något som distraherade honom, varpå han vänder blicken någon annanstans, någon annanstans än från den riktning han sprang emot. Följaktligen sprang han rakt in i en vägg. Väggen som skiljer vardagsrummet från sovrummet. Hans favoritglasögon gick i bitar, eller beståndsdelar, och han har en FET bula i pannan! Är inte grannarna lite väl oansvariga!? Hur kan man kalla en lägenhet för "barnsäkrad" när man har en massa hårda väggar mellan rummen!? Nej, vår son är inte ett "bokstavsbarn"! (Fast det hade ju förklarat en del...)

Kommer du förresten ihåg den där gulliga blomman som du köpte och ställde i växthuset i köksfönstret!? Glöm den! Jag gick förbi köksfönstret och hörde plötsligt hur blomman liksom "rasslade" av vinddraget när jag passerade. Insåg då att en stackars lilla krukväxten törstade. Jag vattnade därför rikligt. Jag är fortfarande osäker på om jag torkade ut blomman tills den dog, eller om jag helt enkelt dränkte den... Sorry!

Älskar dig! Kom hem!



PS
Shit! Satte precis på mobiltelefonen. Fick ett SMS där frun berättade att hon satt i gaten på Tokyo flygplats och väntade på att få "boarda" planet...

Var är tidsskillnaden mellan Tokyo och Stockholm? Ehh..., tror det är sju timmar. Frun har suttit på planet en tid nu! Kollar flygbolagets hemsida och inser att hon landar på Arlanda i eftermiddag klockan halv fyra. Helvete! Huset ser ut som fan! Jag måste vika tvätt, dammsuga, diska, skura och en massa annat innan hon kommer hem. Har en del jobb att fixa idag också. Nu gäller det att komprimera tiden och få ihop det hela!

En stor dag!

Tanden åkte ur vid frukostbordet. Höll nästan på att åka med gröten ner i magen... Första gluggen! HURRA!



Helt plötsligt började han bara att cykla!? (Han ska få en riktig cykelhjälm imorgon. Han har visst vuxit ur förra årets...)


Nej, ingen mamma kom hem från Japan! Vi killar fick ha kul på egen hand... Lugn morgon och sedan en skön frukost. Sonen äter bara lättuggad mat nuförtiden på grund av en lös tand. Den där tanden har spökat hela veckan.

Sonens frukost bestod av fullkornsgröt med mosad banan och med honung och kanel. Lättuggat, eller hur? Jag tog en en riktigt god "Krikelin-smörgås" gjort på dinkelbröd med ost, skinka, sallad, tomat och gurka samt ett ägg. Jag drack te och sonen drack mjölk. Vi lyssnade på radio och kopplade av.

Plötsligt bleknar sonen och börjar spotta ut gröt och rota runt bland den? Han hittar en liten hård bit i gröten. Jag tänker att det där säkert ar något litet "fullkorn" som blivit lite hårdare än de andra "fullkornen". Sonen är nämligen lite "schåpig" med det mesta, han lyckas till och med sortera och spotta ut löken ur en köttfärssås... Men se denna gång hade han rätt! Vi hittade den lilla tanden! Min son har fått sin första glugg! Sensation!

Senare på dagen mötte vi bästa kompisen, grannen, med pappa i parken. Bästa kompisen, som är lite yngre än sonen, är en fena på att cykla. Detta retar sonen till förbannelse... Kompisens pappa är fena på att lära barn cykla! Han tog sonen, satte honom på cykeln, puttade på och bad honom trampa på. "Det finns bara i huvudet... Du kan cykla!" Och sonen cyklade!

Ungefär samtidigt ringde frun från Tokyo. Vi hade innan avtalat att hon inte skulle ringa om allt var okey, men nu är hon ju "invulkaniserad", och det är ju lite speciellt... Hon blev ju förstås lite knäckt över att ha missat denna stora dag! Men vem fan kommer ihåg en tand om tjugo år? Men att bli strandsatt i Tokyo på grund av ett vulkanmoln, det kommer man minnas hela livet!

En stor dag!

Invulkaniserad

Min fru är "invulkaniserad" i Tokyo!

Hon sitter fast på andra sidan jordklotet, och kommer inte hem. Och för varje dygn som går blir det mer och mer strandsatta, invulkaniserade, mäniskor därborta... Nu börjar vi faktiskt längta efter henne! Kom hem! Ta tunnelbanan!

Fast om man nu ska vara strandsatt, eller invulkaniserad, så är ju Tokyo ganska bra! Eller hur? Vi har lite kontakt via "Facebook". Ungefär som hemma faktiskt, hon med sitt skiftarbete och jag med mina tjänsteresor... Idag hade frun gått till något sorts spa där man doppar fötterna i en fiskdamm. Fiskarna äter då upp alla döda hudceller på fötterna och när man går därifrån känns fötterna som en "babyrumpa"...

Själv är jag just nu "ensamstående"med fotboja. Hela min veckoplanering börjar rasa på grund av den förbaskade vulkanaskan. Jag hade gärna suttit på ett spa i Tokyo och vilat fötterna i en fiskdamm!

Ha det så skönt, älskling! Det är du värd!

Resfeber

Jag har nynnat hela dagen på den här låten...


Idag ska frun åka på arbetsresa till Tokyo. Jag skjutsade ut henne till Arlanda, då jag ändå skulle vidare till Uppsala. I Tokyo har hon ett par pressade dagar fullt med jobb och aktiviteter. Hon, och hennes grupp, ska lära sig allt om Tokyo som destination för affärsresor. Att åka till Tokyo på ett par få dagars studieresa kan ju tyckas lite tokigt, men det är ju så man gör i den branschen Och kul verkar det! Hade gärna följt med!

Konstigt nog kändes det som om det var jag som hade resfeber!?
良い旅を Trevlig resa!