Visar inlägg med etikett apotek. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett apotek. Visa alla inlägg

tisdag 5 juli 2011

Fett ofräscht!

Trångt...

Då en bilresa, som normalt tar 20 minuter, tar en timme idag så tog jag tunnelbanan till jobbet. Det fungerar ju nu, så här i semestertider, då jag arbetar på kontoret. Annars far och flänger jag ju land och rike runt.

Det är inte ofta jag åker tunnelbana. Det kändes, typ, 90-tal att sitta och trängas med andra människor. Var är aircondition? Finns det ingen radio? Folk hostar och snörvlar helt ohämmat. Usch! Tänk om folk tror att jag är från Farsta!? Pinsamt! Jag måste komma ihåg att sprita händerna när jag kommer fram till jobbet! Kan man köpa munskygg på apoteket? Jag kanske skulle passa på att köpa öronproppar också!? Så slipper jag höra alla pinsamma och högljudda telefonsamtal i omgivningen...

Fast jag hann ju läsa hela DN på vägen! Det var längesedan jag hann läsa den en vardagsmorgon...

lördag 27 mars 2010

Begränsad...

Ensam med fotboja...


Frun har arbetat hela helgen, så jag har ju varit ensam med sonen. En lite halvkrasslig, halvsnorig, småhostande gnällspik. Det gör ju att man blir lite begränsad i sin rörelsefrihet. För att inte säga "totalt fast i skiten"! Puh!

Vi tog en lång skön lördagsmorgon. Sen frukost, lite melodikryssande och sedan skrotade vi runt i pyjamas hela förmiddagen. Sonen var bjuden på födelsedagskalas på eftermiddagen. Jag såg genast min chans till att springa lite ärenden såsom handla mat, blommor, städa lite, hämta upp påskpyntet från källaren och en massa annat. Jag skulle nog hinna med det mesta på de två timmar som kalaset skulle ta. Perfekt! Och dessutom få lite tid på egen hand, utan "fotbojan"!

Lite sena sprang vi in i leksaksaffären och köpte en födelsedagspresent. Födelsedagsbarnet ska visst vara mycket förtjust i lego, så de fick det bli. Hoppas det uppskattades! När det var dags för lämning vid kalaset fick sonen psykbryt. Ett rejält sammanbrott. Han ville absolut inte vara själv på kalaset och vägrade att ta av sig ytterkläderna och lämna ifrån sig födelsedagspresenten.
Så jag fick följa med in på kalaset en liten stund... Hela tiden sneglade jag på klockan och såg hur min tidsram krymte och hur min frihetsstund sakta men säkert försvann minut för minut.

Naturligtvis blev jag kvar under hela kalaset. Det blev ingenting med allt det där jag skulle göra. Men jag hade det ganska trevligt i alla fall. Jag satt och fikade med några andra dagisföräldrar. Då vi är nya på förskolan kännar jag inte till alla barnen och deras föräldrar ännu. Så det var både trevligt och lärorikt. Kalaset var trevligt för alla och avslutades med en skattjakt till godispåsarna.


Örat har tre delar, ytterörat, mellanörat och innerörat. Längst in i hörselgången sitter trumhinnan. Innanför trumhinnan ligger mellanörat, som är ett litet hålrum som normalt är gasfyllt. Vid öroninflammation har man en varig inflammation i mellanörat.


När kalaset höll på att avslutas började sonen gråta hejdlöst. Han hade jätteont i ena örat. Han hade klagat lite tidigare under dagen, men jag trodde det kunde vara en vaxpropp. Hade tänkt spola det lilla örat på kvällen. Men nu blev det andra planer. Medan jag talade med närmaste kvällsöppna lättakut gick vi till apoteket och köpte Alvedon. Sonen storgrät och höll sig för örat hela tiden. Vi fick en läkartid lite senare på kvällen. Sonen blev bättre av Alvedonen och fick vila lite innan vi gick till akuten,

Örat var lite rött men ingen anledning till antibiotika. De sätter ogärna in det nuförtiden. Mer Alvedon ett par dagar och skippa simskolan imorgon...

söndag 20 december 2009

Mormor

Om min mormor hade levt hade hon fyllt 97 år idag. Grattis!! Fast hon dog en försommardag för lite mer än 10 år sedan i en ålder av 86 år. Inte dåligt det heller...

Hon tillhörde den första generationens kvinnor som tog studenten och skaffade sig en universitetsutbildning. Hela sitt yrkesverksamma liv var hon farmaceut och arbetade på apotek. Från början gjorde hon själv pillermassa, salvor och lösningar till apotekets kunder. Hon gifte sig med morfar strax innan kriget och under andra världskriget födde hon tre stycken barn, varav salig mor var mittenbarnet. Med en slöhög till make, även om jag tyckte om min morfar, drog hon det tunga lasset i hemmet. Hon hade det nog inte så lätt alltid. Hon blev även änka ganska tidigt i livet.

Sin revanch tog hon när barnbarnen började komma in i hennes liv. Jag hade lyckan att vara äldst och fick därför vandra bredvid henne längst. Hon fick sju stycken barnbarn som hon alla uppmuntrade och gav av sin visdom.

Hon hjälpte med med mina OÄ-prov på mellanstadiet, fysik/kemi/biologi/matematik på högstadiet, naturkunskap på gymnasiet för att inte tala om farmakologi- och läkemedelstentorna på högskolan. Hon dog på min examensdag, då jag fick min kandidat och min legitimation som sjukskötare, den 10 juni 1999.

Jag saknar dig, mormor!