Strand

Massa strand idag, faktiskt...

Sol idag med! Heja! Matsäcken packades snabbt och vi drog till Skanör. Här fanns det ingen tång, men det var riktigt trångt. Kanske på grund tångsituationen på Falsterbo? Men vi hade det riktigt bra! Riktigt, riktigt bra!

Sedan dumpade vi sonen hos svärmor/mormor. Där fanns en muta om goda pannkakor och bra filmer på DVDn. Planen var att sonen skulle sova kvar där och vi skulle få en barnfri kväll. Vi har inte så många av dessa! Det beror ju på att vi bor i Stockholm och att varken salig mor eller salig far finns kvar och svärföräldrarna bor ju, på varsitt håll. här nere i Skåne. Det finns inte några naturliga barnvakter. Även om bästa grannarna ställer upp i vått och torrt, så är det inte riktigt detsamma...

På kvällen träffade bästa serbtjejen, tillika bankkontorschefen. Hon är dessutom sonens idol! Vi möttes i Västra hanmen där det just nu pågår "Urban Beach". En massa folkliv, SM i beachvolleyboll, strandhäng, sportuppvisningar och en massa annat. Kul! Vi tänkte käka middag på trendiga pizzerian. Den är så himla trendig att man inte behöver ens behöver vara trevlig som personal mot sina kunder. Goda pizzor, men jag varnar ändå för detta! För det är skit! Vi beställde då "takeaway" och satt vid kajkanten och njöt av både pizza och solnedgång. Och så slapp vi den snorkiga och inkompetenta personalen! Heja, på oss!

Sedan köpte vi god fika och begav oss "hem" till vår "lånelägenhet". När vi satt där och fikade ringde svärmor. Sonen ville absolut  inte stanna kvar i Lund. Han ville hem! Och han ville hem nu! Dessutom var han förtvivlad. Vi var dock beredda på detta. Sonen har ju varit ganska ångestfull den senaste tiden. Detta anses normalt i denna ålder. Därför hade jag avstått från att dricka alkohol denna kväll. Ingen stor uppoffring, eftersom frun inte gillar alkohol i vanliga fall och är "fyllechaffis" i nio fall av tio... Så jag tog bilen till Lund och hämtade hem sonen.

Sonen har lite, eller kanske mycket, ångestproblematik. Då är det viktigt att veta och känna att vi finns till för honom. Därför var vi beredda på att hämta honom om ångesten skulle uppstå. Bättre det än att vara livrädd för att någonsin sova borta i all framtid... Eller hur!? Vi får ta ett nytt försök nästa vecka. Det har ju funkat förut!

Men det blev en skön dag på stranden och sedan på "Urban Beach". Följt av en skön samvaro med vännen. Det ska vi göra om!

Sol!!!

Vi vaknade till sol! Nämen, herregud!? Det var två veckor sedan sist! Finns det en svensk sommar!? Heja!

Sång och tårta på sängkanten, då sonen fyllde sju år! Herregud (igen!), sju år!? Jösses! Hur gick det till!? Han börjar bli gammal! Jag börjar bli gammal!! Hjälp!

Efter tårta och frukost så packade vi kylväskan och drog till stranden. Vi tillbringade dagen på Falsterbo. En lång skön strand med en finkornig sand som knarrar under fötterna. Nästan som potatismjöl, faktiskt. Det enda minus var att det dåliga vädret dragit in drivor med tång, som nu hade börjat stinka. Blä! Men vi hade en bra dag ändå!

På kvällen bjöd mormor på en trevlig födelsedagsmiddag i Limhamn. Vi satt vid havet och åt och drack gott! En riktigt bra semesterdag!

Falsterbo...

Torsdag

Torsdagsmat...


Här i kvarteret har vi en toppenbra lunchrestaurang. De serverar dagens lunch mellan klockan 11.00-21.00. På förmiddagen sitter det mest byggarbetare och målare och äter, vid normal lunchtid är det mer "normala" lunchmänniskor från arbetsplatserna här runt omkring. Men på eftermiddagarna och kvällarna kommer alla skiftarbetarna. Taxichaufförer, ambulanspersonal, brandmän och en massa poliser. Kan man hålla liv i lunchrusningen från förmiddag till sen kväll har man god mat!

Idag jobbade jag hemifrån och frun jobbar kväll. Detta innebar att vi hade chansen att äta lunch tillsammans. Det händer inte ofta och är mycket trevligt när det händer. Frun jobbar ju skift och jag har oregelbundna arbetstider och reser en del.

Nu har vi förvisso precis haft fyra veckors semester tillsammans och har två veckors semester framför oss. Så vi har ju hunnit umgås en del... Men vi har en hel del att ta igen på den fronten! Och vem vet hur det blir resten av hösten, vintern och våren? Bästa att passa på!

Vi åt torsdagsmat! Ärtsoppa och pannkakor! Och det var gott! Hemlagad ärtsoppa och pannkakor som steks direkt på beställning. Inga varmhållna "pankisar" här inte! Dessutom har man något specialrecept på smeten. Jag tror man har lite smält smör i smeten, för pannkakorna blir lite "frasiga". Och så har man lite kanel i, vilket gör det riktigt gott. Serveras med sylt och grädde. Frun åt med god aptit, trots att hon egentligen inte gillar soppa.

Jag tror inte jag ätit ärtsoppa sedan min mormor levde. Det är riktigt gott! Utanför var det kallt och regnade. En kulen och kall höstdag är det perfekt med en god soppa! I vinter ska jag laga goda och mustiga soppor! Så får det bli!

Det är den här restaurangen jag talar om...

Gravskötare

Salig mors grav på Katarina kyrkogård.



Familjegraven i Södertälje.



Jag har gjort mig till förste gravskötare, utan att vilja bli det! Alltså har man ansvaret för en grav så är det ett ansvar i evigheten! Jag har inte en aning om hur länge en grav finns kvar, men tror det är i typ femtio år... Då får man banne mig piffa till gravarna emellanåt! Eller hur!? Det ligger i ansvaret då man har "gravrätten". Det gör man i respekt för sina förfäder! Så är det!

Släkten har en familjegrav i Södertälje. Både mormor och morfar kommer i från staden. Jag är uppvuxen med en stor släkt, även om den tunnats ut genom åren. Många kalas har vi haft i stan! I graven finns gammelfarfar Erik, som jag aldrig hann träffa. Han "grundade" familjegraven. Därefter hamnade morfar där. Han dog lite för ung. Gammelfarmor kom sedan, med ålderns rätt, i graven. Därefter dog gammelfarbror, morfars lillebror. Sedan hamnade min älskade mormor där. Hon som var min mentor och förebild i allt. När mormor dog tänkte jag att det blir kanske mycket gräl där nere i graven. Mormor var inte så himla förtjust i sina svärföräldrar, som uppfostrade sin äldsta son, alltså morfar, till en slashas och drasut. Dessutom var dom, i alla fall gammelfarmor, mycket frikyrkliga. För ett par år sedan kom gammelfaster, hon som var gift med morfars lillebror, ner i graven. Då kändes det som om mormor hamnade i gott sällskap. De båda svägerskorna har alltid varit bästa vänninor genom livet. Hoppas de mopsar upp sig mot gammelfarmor och dricker en massa vin tillsammans. Det gillade de och det ogillade gammelfarmor...

Här om dagen hade jag ett tjänsteärende i Södertälje. Jag passade på att kolla in graven. Jag antar att ansvaret för att sköta graven ligger på gammelfasters son. Han bor i staden och har gravrätten. Eller kanske på morbror som också bor i staden. Men ingen av dessa herrar gör något åt familjegraven. Det enda som fanns är gravlyktan, som jag köpte och tände vid allahelgonahelgen i höstas. Så jag fick åka och köpa lite blommor och plantera. Jag tog en sort som såg fina ut och inte behövde vattnas så mycket. Jag var faktiskt inte förvånad eftersom det är jag som pysslat om graven de senaste åren...

Salig mors grav finns på Katarina kyrkogård. Det har varit omöjligt att få en grav där under många år, men för ett tag sedan anlade man en ny urnlund på kyrkogården. Jag och bror var helt inställda på att få begrava mor på Skogskyrkogården. Tråkiga, trista och jättestora kyrkogården. Men nu fick vi en jättefin grav på Söder istället. Dessutom kan man få plats med en massa släkt. Kanske en ny familjegrav så småningom? Jag visste redan från början att det var jag som skulle få huvuansvaret för gravskötseln. Jag bor ju närmast och verkar vara den enda som bryr mig om släktens gravar. Jag går förbi ett par gånger i veckan och vattnar eller tänder ljus, beroende på årstid. I år blev det pelargonier och blåklint på graven.

Det hade mamma gillat.

Kallt, MYCKET kallt!

Jaha, då kommer en rapport från Örnsköldsvik i Ångermannland! Landskapsblomman är styvmorsviol, eller "viola tricolor" som den heter på latin. Det där sista lärde jag mig av salig mormor. Av någon anledning kan jag en massa latinska namn på blommor och örter. Det var väl sådant man lärde sig när man var farmaveut förr i tiden...

Flygresan gick bättre än väntat. Klart väder och ganska lugnt. Jag avskyr de där små, skumpiga och knarriga propellerplanen. Ibland är resorna helt outhärdliga. Jag vet att min tilltagande flygrädsla är helt ologisk. Jag vet även att den kommer periodvis. Och jag tvingar mig att flyga. Jag utsätter mig för dödsfruktan hela tiden. Den här veckan har jag fyra flighter att avverka. Jag kommer inte sluta resa, varken i jobbet eller privat. Men jag gillar inte flygresandet! Sist jag reste med Höga Kustenflyg satt jag bredvid ortens stora hjälte och son, Foppa. Det enda jag tänkte på var att; "Typiskt! Nu kommer flyget störta och alla kommer läsa att Foppa omkom i olyckan! Ingen bryr sig om att jag satt bredvid!?"
Som sagt, flygrädsla är inget som har med logik att göra...

Jag var lite gnällig när jag körde till Arlanda i morse. Termometern var på ett par minusgrader. Men när jag landade här i Örnsköldsvik var det -30 grader!? Jag ska aldrig mer gnälla på kylan hemma. Snoret frös till is i näsan, redan på första inandningen. Luftrören drog i hop sig och jag började hosta som den, av kylan. Mina genitalier har förmodligen skrumpnat ihop till oigenkännlighet. Jag har gudskelov fått ett hotellrum med badkar. Hoppas att ett varmt bad kan få de små bihangen att titta ut igen... Brrr!

Mormor

Om min mormor hade levt hade hon fyllt 97 år idag. Grattis!! Fast hon dog en försommardag för lite mer än 10 år sedan i en ålder av 86 år. Inte dåligt det heller...

Hon tillhörde den första generationens kvinnor som tog studenten och skaffade sig en universitetsutbildning. Hela sitt yrkesverksamma liv var hon farmaceut och arbetade på apotek. Från början gjorde hon själv pillermassa, salvor och lösningar till apotekets kunder. Hon gifte sig med morfar strax innan kriget och under andra världskriget födde hon tre stycken barn, varav salig mor var mittenbarnet. Med en slöhög till make, även om jag tyckte om min morfar, drog hon det tunga lasset i hemmet. Hon hade det nog inte så lätt alltid. Hon blev även änka ganska tidigt i livet.

Sin revanch tog hon när barnbarnen började komma in i hennes liv. Jag hade lyckan att vara äldst och fick därför vandra bredvid henne längst. Hon fick sju stycken barnbarn som hon alla uppmuntrade och gav av sin visdom.

Hon hjälpte med med mina OÄ-prov på mellanstadiet, fysik/kemi/biologi/matematik på högstadiet, naturkunskap på gymnasiet för att inte tala om farmakologi- och läkemedelstentorna på högskolan. Hon dog på min examensdag, då jag fick min kandidat och min legitimation som sjukskötare, den 10 juni 1999.

Jag saknar dig, mormor!