Denna dagen, ett liv...

Nja, eller kanske inte... En ganska ordinär dag faktiskt. Men på det hela en ganska bra dag ändå! Inga katastrofer eller större missöden. Det får väl duga!?

Vaknade upp i kalla Ångermanland. Hann med ett frukostmöte innan jag körde ut till flygplatsen. Sedan dags för en flygning i det pyttepyttelilla propellerplanet hem. Men det gick över förväntan. Ingen panikångest, utan bara lite ängslan. Nu är jag trött på denna flygrädsla. Det är dags det börjar lugna ner sig lite. Det har det gjort förr. Ska ut och flyga igen på torsdag. Heja!

Sedan in till kontoret och packa inför kommande kundmöten. Jobbar i Stockholm imorgon och ska sedan ut i landet igen torsdag och fredag.

Hann sedan förbi viktminskningsinstitutet och träna en sväng. Jag var faktiskt helt ensam den här gången. Skönt! Men vad hände med alla de där människorna med sina nyårslöften!?
När jag ändå var ute i shoppingcentret passade jag på att handla lite middagsmat. Sedan körde jag hem och parkerade bilen i garaget och sprang direkt iväg till sonens förskola. Jag lämnade allt bagage och mat i bilen. Har inte sett sonen sedan söndags kväll och längtade enormt.
Sonen hade haft en bra dag på förskolan, trots att ordinarie personalen hade varit borta och täcktes av vikarier. Detta var dock ordinarie personal från andra avdelningar. Dagens vikarie hade haft med sig sin gitarr och spelat hela dagen. En massa allsång hade det blivit. Allt från barnvisor till "Cara mia". En nöjd son vittnade om en bra dag. Gud, vad skönt! Efter allt vi gått igenom...

Hemma fixade jag middag till oss. Spagetti och köttfärssås, sonens favorit. Jag är bra på köttfärssås, bara så ni vet! Trevlig middag med mycket prat!

Frun jobbade kväll och kom hem sent. Trött och tyngd av alla insnöade resenärer som fastnat runt om i Europa. Nu har hon två lediga dagar framför sig. Det behöver hon!

Kali nichta!


PS Detta inlägg publicerades en dag för sent. Ibland hinner man bara inte... ;-/

Kallt, MYCKET kallt!

Jaha, då kommer en rapport från Örnsköldsvik i Ångermannland! Landskapsblomman är styvmorsviol, eller "viola tricolor" som den heter på latin. Det där sista lärde jag mig av salig mormor. Av någon anledning kan jag en massa latinska namn på blommor och örter. Det var väl sådant man lärde sig när man var farmaveut förr i tiden...

Flygresan gick bättre än väntat. Klart väder och ganska lugnt. Jag avskyr de där små, skumpiga och knarriga propellerplanen. Ibland är resorna helt outhärdliga. Jag vet att min tilltagande flygrädsla är helt ologisk. Jag vet även att den kommer periodvis. Och jag tvingar mig att flyga. Jag utsätter mig för dödsfruktan hela tiden. Den här veckan har jag fyra flighter att avverka. Jag kommer inte sluta resa, varken i jobbet eller privat. Men jag gillar inte flygresandet! Sist jag reste med Höga Kustenflyg satt jag bredvid ortens stora hjälte och son, Foppa. Det enda jag tänkte på var att; "Typiskt! Nu kommer flyget störta och alla kommer läsa att Foppa omkom i olyckan! Ingen bryr sig om att jag satt bredvid!?"
Som sagt, flygrädsla är inget som har med logik att göra...

Jag var lite gnällig när jag körde till Arlanda i morse. Termometern var på ett par minusgrader. Men när jag landade här i Örnsköldsvik var det -30 grader!? Jag ska aldrig mer gnälla på kylan hemma. Snoret frös till is i näsan, redan på första inandningen. Luftrören drog i hop sig och jag började hosta som den, av kylan. Mina genitalier har förmodligen skrumpnat ihop till oigenkännlighet. Jag har gudskelov fått ett hotellrum med badkar. Hoppas att ett varmt bad kan få de små bihangen att titta ut igen... Brrr!