Utelek

Sonen hade kul på nya förskolan idag!

De var ute hela dagen. De hann bygga en fästning på gården. Det här är ingen vanlig snöfästning. Den är gjord i is. Den kommer säkert hålla till Valborgsmässoafton. Hela anläggningen består av en massa rum.

Hela gruppen, inlusive pedagoger, arbetade med verket i timmar!

Ännu en bra dag på förskolan i paradiset!

Denna dagen, ett liv...

Nja, eller kanske inte... En ganska ordinär dag faktiskt. Men på det hela en ganska bra dag ändå! Inga katastrofer eller större missöden. Det får väl duga!?

Vaknade upp i kalla Ångermanland. Hann med ett frukostmöte innan jag körde ut till flygplatsen. Sedan dags för en flygning i det pyttepyttelilla propellerplanet hem. Men det gick över förväntan. Ingen panikångest, utan bara lite ängslan. Nu är jag trött på denna flygrädsla. Det är dags det börjar lugna ner sig lite. Det har det gjort förr. Ska ut och flyga igen på torsdag. Heja!

Sedan in till kontoret och packa inför kommande kundmöten. Jobbar i Stockholm imorgon och ska sedan ut i landet igen torsdag och fredag.

Hann sedan förbi viktminskningsinstitutet och träna en sväng. Jag var faktiskt helt ensam den här gången. Skönt! Men vad hände med alla de där människorna med sina nyårslöften!?
När jag ändå var ute i shoppingcentret passade jag på att handla lite middagsmat. Sedan körde jag hem och parkerade bilen i garaget och sprang direkt iväg till sonens förskola. Jag lämnade allt bagage och mat i bilen. Har inte sett sonen sedan söndags kväll och längtade enormt.
Sonen hade haft en bra dag på förskolan, trots att ordinarie personalen hade varit borta och täcktes av vikarier. Detta var dock ordinarie personal från andra avdelningar. Dagens vikarie hade haft med sig sin gitarr och spelat hela dagen. En massa allsång hade det blivit. Allt från barnvisor till "Cara mia". En nöjd son vittnade om en bra dag. Gud, vad skönt! Efter allt vi gått igenom...

Hemma fixade jag middag till oss. Spagetti och köttfärssås, sonens favorit. Jag är bra på köttfärssås, bara så ni vet! Trevlig middag med mycket prat!

Frun jobbade kväll och kom hem sent. Trött och tyngd av alla insnöade resenärer som fastnat runt om i Europa. Nu har hon två lediga dagar framför sig. Det behöver hon!

Kali nichta!


PS Detta inlägg publicerades en dag för sent. Ibland hinner man bara inte... ;-/

Strul

Varför kan inte allt bara fungera som det ska!? Varför ska allting strula? Denna vecka har bara handlat om en massa bråk, tjafs och STRUL!!!

I måndags var det dags för krisföräldramöte på sonens dagis. Ja, jag vet att det heter förskola, men det här är ett "dagis". Det handlar endast om förvaring av små människor, inte om någon form av pedagogisk verksamhet, vilket förordas av lärogrundplanen...

Det blev en total katastrof! Under mötet tog jag och frun beslutet om att flytta sonen från denna fruktansvärda förskola. De rabiata nasiztpedagogerna visade sig från sin värsta sida. Den inkompetenta förskolechefen visade hur dum och flat hon är inför sina anställda och de deltagande föräldrarna. Idiotpedagogerna från avdelningen försökte försvara sin dumma verksamhet. En verksamhet som går ut på att alla barn är idioter. De förtrycker och hämmar barnens utveckling. Ni tror säkert att jag överdriver och skojar, men det är dessvärre sant. Äckelpedagogerna har dessutom ägnat sig åt mobbing och sett till att knäcka den enda vettiga kollegan de hade. Blir, som ni säkert märker, rejält arg bara av att skriva om detta! Puh!!

Sonen har nu börjat inskolningen på den nya förskolan. Förskolan i paradiset! Wow, vilken förändring! Här råder lugn och harmoni. Här finns engagerad och kompetent personal. Här finns en meningsfull verksamhet. Helt i motsats till förra helvetesförskolan!

Visserligen känns det som ett nederlag att behöva flytta sonen den sista terminen, men det finns inget annat alternativ. Sonen saknar sina gamla kamrater, men håller redan på att få nya. Vi ska gå och hälsa på den gamla förskolan imorgon och ta farväl av det gamla kompisgänget. Jag måste bara lägga band på mig så jag inte slår ihjäl de vidriga kärringarna! (Nu blev jag arg igen...)

Strulig vecka! Trixigt att få alla tider att stämma. Det blir nog bättre vad det lider...

Förskolan

Bråket med "Förskolan från helvetet" fortsätter. Nazipedagogerna och deras fullständigt ryggradslösa och helt inkompetenta förskolechef har kallat till föräldramöte imorgon. Där ska idiotchefen redovisa resultatet i en enkät som vi föräldrar fyllt i. Stackars sate, det kan inte bli lätt. Man kommer försöka charma oss genom att anställa två nya killar som ska försöka bringa ordning i kaoset. De kommer inte lyckas! Inte så länge "Hitler" och "Goebbels" är tillsammans. Inte så länge personalen fullständigt skiter i vad den lama chefen försöker säga. Bort med allihop!

Förra veckan besökte vi dock "Förskolan i paradiset"! Vi har fått en ny plats på en fantastisk förskola. En avdelning med bara femåringar! Engagerade pedagoger och meningsfull verksamhet. En avdelning med en lugn och trygg atmosfär. Jag blev helt övertygad direkt! Frun var dock lite mer tveksam. Är det rätt att låta sonen lämna alla sina kompisar för att gå sista terminen i en helt nytt socialt nätverk. Kommer han vara trygg här?

Imorgon, måndag, ska han prova att gå ett par timmar på den nya förskolan. Vi ska sedan gå på föräldramötet på den gamla förskolan. Kanske har dumchefen några ess i rockärmen? Vi vill ju även se vad sonen tycker om den nya förskolan! Vi avvaktar lite till...

Måååååndag...

Känns alltid tungt!

Idag hade jag planerat att ta det lite lugnt. Fixa några bokningar och sortera lite papper. Sedan skulle jag göra en back-up på datorn och skicka den till IT-avdelningen i Danmark. Den tröga, dumma, gamla skitdatorn tog från klockan 9 till klockan 15 på sig att få till en back-up. Hur sjutton har jag kunnat hejda mig från att kasta den i väggen!? Jag måste ju bara ha världens bästa och mest behärskade temperament!

Fast det tycker nog inte chefen på sonens förskola. Hon vågade inte ringa upp mig innan jul, som hon lovade. Istället fick jag idag ett mycket syrligt och puckat mail från henne. Uppenbarligen gillade hon inte att jag kallade henne inkompetent som chef och att jag jämförde sonens dagispersonal med Hitler och Goebbels. Att jag dessutom hade kallat dem "knäppskallar" reagerade hon extra stark på. Alltså, idioter som ägnar hela dagar åt att skrika och kränka barn är faktisk nazister och knäppskallar! Jag ska nog avvakta ett par timmar innan jag skriver ett svar. Ett svar som även ska gå upp till stadsdelsnämnden och till hennes chef! Stackars lilla inkompetenta idiot till förskolärarhelvete!!! (Tre utropsteckan!?) Puh!

Sedan fick jag äntligen "tummen ur" och begav mig till viktminskningsinstitutet och gjorde lite husmorsgymnastik. Statistiken för december månad är helt körd. Januari blir bättre! Minsann om jag inte stod och svettades med en TV-kändis. Tänk att sådana också har viktproblem!? Lägger kameran verkligen på fem kilo?

Sonen och frun har varit ute och åkt snowracer hela dagen och nu är de på bio. Köttfärssåsen puttrar och middagen är klar när de kommer hem.Längtar!

Simultanförmåga? Njaaa...

Min lugna administrationsdag gick helt om intet.

Sjuk son, som senare visade sig vara allt annat än sjuk, störde konstant. Tittade ut genom fönstret på det vackra snövädret och tänkte att jag tursamt nog inte skulle ut och harva på vägarna. Allt mitt papperssorterande och julkortsskrivande fick avbrytas då chefen mailade mig om ett bortglömt jobb. Bortglömt och bortglömt förresten. Det visade sig att flera mail hade "fastnat" i Outlook häromveckan då hela företagets mailserver rasade.

Ett landsting uppe i norr behövde omedelbart material till en produktkatalog. Helt plötsligt blev jag marknadsavdelning och mailade korrektur och bilder fram och tillbaka med någon reklambyrå. Samtidigt som jag försökte tyda offerter, tilldelningsbeslut och artiklespecifikation. Det gick väl sådär... Inget jag gjort förut eller behärskar. Men jag gör som jag alltid gjort i dessa situationer, låtsas! Och jag låtsades tillräckligt bra för att ro det hela i hamn denna gång. Men i detta kaos hela tiden bli avbruten av en uttråkad son gjorde inte det hela lättare. Tack gode gud för Nintendo Wii!

Har jag förresten berättat att jag inte kan få ihop siffror? Ingen bra egenskap i detta jobb. Min salig mor älskade att sätta diagnoser på allt och alla. Troligen typiskt för socionomer. Jag fick diagnosen "dyskalkyli" av henne. Som dyslexi med siffror iställer för bokstäver. Det är därför jag har järnkoll på alla siffror i min omgivning. Allt från kvadratmeterpriset på bostadsrätten, räntor på lånen till priset på urinuppsamlingspåsar på avtal i Gävleborgs Län. Men fråga mig inte direkt och tro att du ska få svar! Jag måste kolla i pärmen eller på datorn. Men det blir rätt till slut! Puh!

På lunchen gick jag och sonen ner i källaren och letade fram skidkläderna. Klädda med tjocka jackor och termobyxor promenerade vi till Stora Blecktornsparken. Solen sken och snön gnistrade. Vi åkte pulka tills vi var helt blåa om läpparna av kyla. Sedan tog vi en sen lunch hos vår favoritindier på Katarina Bangata. Chicken tikka butter masala och varsitt nanbröd. Sonen gillar mest brödet och att doppa den i såsen. Så vi tog en "doggybag" hem. Nu är fruns lunch för morgondagen fixad!

Sonen är friskskriven från och med imorgon. På vår fascistförskola måste man friskskriva sitt barn senast klockan 14.00 dagen innan. Annars blir man arkebuserad av personalen. Så jag ringde inte 13.59, utan 14.00, prick! Inte för att de märkte något då jag fick lämna meddelande på deras telefonsvarare...