Salig mors grav på Katarina kyrkogård.

Familjegraven i Södertälje.
Jag har gjort mig till förste
gravskötare, utan att vilja bli det! Alltså har man ansvaret för en grav så är det ett ansvar i evigheten! Jag har inte en aning om hur länge en grav finns kvar, men tror det är i typ femtio år... Då får man
banne mig
piffa till gravarna emellanåt! Eller hur!? Det ligger i ansvaret då man har "gravrätten". Det gör man i respekt för sina förfäder! Så är det!
Släkten har en familjegrav i Södertälje.
Både mormor och morfar kommer i från staden. Jag är uppvuxen med en stor släkt, även om den
tunnats ut genom åren. Många kalas har vi haft i
stan! I graven finns
gammelfarfar Erik, som jag aldrig hann träffa. Han "grundade" familjegraven. Därefter hamnade morfar där. Han dog lite för ung.
Gammelfarmor kom sedan, med ålderns rätt, i graven. Därefter dog
gammelfarbror, morfars lillebror. Sedan hamnade min älskade mormor där. Hon som var min
mentor och förebild i allt. När mormor dog tänkte jag att det blir kanske mycket gräl där nere i graven. Mormor var inte så himla förtjust i sina svärföräldrar, som uppfostrade sin äldsta son, alltså morfar, till en
slashas och drasut. Dessutom var dom, i alla fall
gammelfarmor, mycket frikyrkliga. För ett par år sedan kom
gammelfaster, hon som var gift med morfars lillebror, ner i graven. Då kändes det som om mormor hamnade i gott sällskap. De båda
svägerskorna har alltid varit bästa
vänninor genom livet. Hoppas de
mopsar upp sig mot
gammelfarmor och dricker en massa vin tillsammans. Det gillade de och det ogillade
gammelfarmor...
Här om dagen hade jag ett tjänsteärende i Södertälje. Jag passade på att kolla in graven. Jag antar att ansvaret för att sköta graven ligger på
gammelfasters son. Han bor i staden och har gravrätten. Eller kanske på morbror som också bor i staden. Men ingen av dessa herrar gör något åt familjegraven. Det enda som fanns är gravlyktan, som jag köpte och tände vid
allahelgonahelgen i höstas. Så jag fick åka och köpa lite blommor och plantera. Jag tog en sort som såg fina ut och inte behövde vattnas så mycket. Jag var faktiskt inte förvånad eftersom det är jag som pysslat om graven de senaste åren...
Salig mors grav finns på Katarina kyrkogård. Det har varit omöjligt att få en grav där under många år, men för ett tag sedan anlade man en ny
urnlund på kyrkogården. Jag och bror var helt inställda på att få begrava mor på Skogskyrkogården. Tråkiga, trista och jättestora kyrkogården. Men nu fick vi en jättefin grav på Söder istället. Dessutom kan man få plats med en massa släkt. Kanske en ny familjegrav så småningom? Jag visste redan från början att det var jag som skulle få
huvuansvaret för gravskötseln. Jag bor ju närmast och verkar vara den enda som bryr mig om släktens gravar. Jag går förbi ett par gånger i veckan och vattnar eller tänder ljus, beroende på årstid. I år blev det
pelargonier och blåklint på graven.
Det hade mamma gillat.