Vackert

Så himla snyggt!


Jag är med i en stegräknartävling! Det är mycket allvarligt!! Numer tar jag aldrig hissen, parkerar alltid så långt bort som möljigt och har en stepbräda framför TVn. Låter det galet!? Nej, det är det inte. Bara liiite maniskt, kanske...

Idag tog jag en promenad in till Kungsträdgården. Jag bor ju på Söder och är nästan aldrig inne i city. Vi har ju allt här på ön. Annars är det ju nära till både Sicka och Globen om något skulle saknas. Men nu hade jag hört, via rykten, att körsbärsträden blommade i Kungsan. Jag gick hela vägen in och njöt av prakten

Jag passade även på att uträtta lite ärenden. Det ar faktiskt ganska trevligt därborta i City! Jag hade nästan glömt det!? Och det blev över 20.000 steg! Hepp!

Lunka på...

Lunka på, lunka på. Vi har långer väg att gå...


Stegräknaren tickar vidare och jag har passerat den första etappen. Men idag sprack blåsan! Foten har nu ett förband och känns som ny! Jag lunkar på! Vi ska gå hela vägen till Berlin! Hepp!

Inte mycket. Eller ganska mycket...

Respekt!?


Dagen löpte på i ett enormt tempo! Jag har parkerat långt ifrån alla besök, vägrat använda hissen och gärna gått låååånga omvägar. Dessutom har jag en stepbräda som jag går på framför TVn. Det ger resultat!

Inser att jag måste köpa nya skor. Jag har fått blåsor under fötterna...


Kali nichta!

Gick nästan..

Klarade mitt mål på minst 10.000 steg idag. Har parkerat extra långt från kundbesöken och hann ta en långpromenad på lunchen. Är nu uppe i 12.651. Blir nog lite mer steg då jag snart ska ta mig upp ur soffan och in i badrummer för att borsta tänderna...

Nej, jag hann inte träna. Hade ju dagishämting idag. Imorgon hämtar frun och då kanske jag kan stjäla till mig lite egen tid? (Eller heter det "egentid"!?)

Viktminskning

Som de flesta vet så har jag gått ner en hel del i vikt det senaste året. Under sommaren passerade jag "all-time-high" på vågen. Tresiffrigt värre var det! När vi kom hem från semestern påbörjades mitt nya smala liv.

Jag hade redan bokat mitt inskrivningssamtal på viktminskningsinstitutet innan vi åkte. Under semestern försökte jag börja ett lite mer sundare liv. Varje dag tog jag långa strandpromenader. Visst åt jag och drack en del, men försökte ändå välja det lite mer hälsosamma alternativen på tavernornas menuer.

På inskrivningssamtalet träffade jag min hälsocoach. Alla mått och världen togs. Mål sattes upp och jag fick mitt träningsprogram. Cirkelträning två gånger i veckan, 8000 steg per dag, gruppträffar varannan vecka och vägning varannan vecka. Jag tog ett konditionstest vars resultat faktiskt var riktigt bra!? Jag utrustades med skolböcker och en stegräknare och sedan var det bara att sätta igång!

De första tre veckorna hette "rivstart". Under dessa veckor fastade jag helt och åt endast soppor och drycker fyra gånger per dygn. Jobbigt i början, men gick sedan bättre och bättre. Resultatet kom snabbt. Jag rasade över tio kilo bara under denna period. Efter det fick jag försiktigt börja äte lite snäll mat. Upptrappning efter fasta måste man göra försiktigt efter ett noggrannt program. Annars kan man riskera att drabbas av tarmvred.

Därefter fortsatte jag ett par veckor med två mål lagad mat, efter en speciell diet, varvat med två mål med måltidsersättningar. Målvikten nåddes faktiskt snabbare än väntat. Nu är jag inne i "bibehållandefasen" vilket innebär att man ska få balans på föda och motion för att behålla sin målvikt livet ut. Programmet pågår under minst ett år. Gruppträffar, träning, coaching och konditionsuppföljning pågår ständigt.

Viktminskningsintitutet registrerar allt i en databas. Ur denna faktabas har flera kliniska studier gjorts. Studier som resulterar i avhandlingar som presenteras på löpande band. Bland annat på senaste läkarstämman. Det finns vetenskapliga bevis på att viktminskningsinstitutets program är världsledande. Programmet används även på Karolinska Universitetssjukhusets viktminskningsenhet. All fakta finns dokumenterat!

Utmaningen för mig, som är en medelålders man, är inte att gå ner i vikt. Det gick enkelt! Min stora utmaning ligger i att behålla min nya vikt. Vi män kan rasa i vikt snabbt, men vi går lika lätt upp igen... Mitt problem är nog inte godis, snack eller onyttig mat. Mitt problem har varit för lite tid, för lite träning, för lite rörelse. Att fylla fyrtio, få barn, byta till ett stillasittande jobb leder nog ofelbart till "ökad gravitation"...

Jag har fått en massa uppmuntran från omgivningen. Fast en del personer säger ingenting. Förmodligen för att de inte ser någon skillnad. Jag är likadan! Jag ser aldrig om någon gått ner eller upp i vikt. Jag ser i och för sig inte om någon byter frisyr eller kläder. Jag antar att jag mer ser till människors inre kvaliteter. Det är väl bra? Jag tolkar det som bra i alla fall!

Men sedan har jag fått en del negativa kommentarer typ; "Det där verkar inte nyttigt!", "Låter onaturligt farligt!", "Jag har en kompis som tappade håret/blev galen/fick epilepsi!", "Det där kan verkligen inte vara nyttigt!", "Resultatet kommer aldrig att hålla!"

Fast vid närmare eftertanke har dessa kommentarer alltid kommit från knubbiga, lite bittra vänner...

Mycket att göra...

Full rulle på jobbet idag. Åkte runt till de sista kunderna och delade ut julgodis. Mycket uppskattat!

Under hösten/vintern har jag gått ner en hel del i vikt tack vare coachning från ett "viktminskningsinstitut". Nu har jag nått min idealvikt och målet är ju ett behålla den. Inte det lättaste. Speciellt inte för oss män! Som Ni alla vet så ska man ju äta lagom och kombinera detta med promenader med stegräknare samt "husmorsgymnastik". (Det känns i alla fall så...)

På väg till dagens träning fick jag reda på att favoritpedagogen på sonens förskola har sagt upp sig. Detta efter en termins mobbning av pedagogerna "Hitler" och "Goebbels". Den här terminen har varit kantat av konflikter eftersom Nazipedagogerna, förutom att mobba sin arbetskamrat ägnar sig åt kränkande behandling av barnen samt straffar dem med att stanna inne eller eventuellt rastas med mikrokorta promenader på led. 21 ungar på led på Söders trottoarer... Inga utflykter, picnickar, museer eller någonting. Ingen som helst verksamhet i smågrupper, utan allt som görs ska göras av 21 ungar samtidigt. Vare sig de vill eller inte!? Jag ringde upp den förbaskat inkompetenta och konflikträdda förskolechefen och skällde ut henne efter noter! Gissa om folk i min omgivning tittade... Vi ska nu försöka byta avdelning eller i bästa fall förskola. Trist eftersom han bara har en termin kvar. Men nu går det inte längre. Nazisterna gör att många barn far illa... Det känns som ett nederlag, men det går inte att kämpa emot galenskapen längre. Rädda sig den som räddas kan!

Med pulsen uppe i 190 och adrenalinet sprutande ut i omloppet började jag träna av bara h-vete på husmorsgymnastiken. Tanterna flög all världens väg och jag satte personligt rekord. Ska nog ringa den där förskolechefen ett par gånger i veckan strax innan träningen!

Vi har även hunnit införskaffat oss den vackraste och dyraste granen på Södermalm! En grön, fin, tät kungsgran har flyttat in. Vi ska börja klä underverket imorgon. Kort kommer!

Just nu ligger båda katterna under det täta grenverket och njuter.