Äntligen!

Så är hon äntligen hemma! Vad skönt! Precis efter det att hon landat stängde Arlanda på nytt på grund av vulkanaskan i himlen. Kvar i Tokyo finns minst 400 strandsatta passagerare... Hon hade tur som kom med det första flyget!

Flyget skulle egentligen gå till Kastups flygplats i Köpenhamn, men där var det ju helt stängt. Då försökte SAS få landa på Gardemoen i Oslo. Där är det ju lite närmare att skicka passagerarna med buss till Köpenhamn. Men där var det för fullt med flyg. Man fick då flyga till Stockholm och Arlanda istället. Nu hade hon tur igen, frun. Direktflyg, non-stop, hem till Stockholm...

Jag hämtade sonen lite tidigare från dagis. Jag hade sett på nätet att flyget skulle landa 15.30. Vi var ute på flygplatsen och hittade en parkeringsplats direkt invid terminalen. Det brukar ju aldrig hända!? Dock visade det sig att så gott som hela flygplatsen var nästan helt avfolkad. En kuslig stämning rådde. Nästan inga människor i terminalerna. Bara en massa röd text på alla informationstavlor. Spridda grupper av förvirrade människor som försökte komma med de mycket fåtal flighter som skulle avgå.

Vi kom dit i god tid och kollade då informationstavlorna i ankomsthallen. Plötsligt upptäckte vi att fruns flyg blivit ett par timmar försenat och skulle ankomma först klockan 18.00. Så nu hade vi att se fram emot en kväll på en folktom flygplats. Puh! Det blev middag på Mc Donalds i Sky City och en fika i terminal 2. Vi vandrade mellan de olika terminalerna och kollade in alla parkerade flygplan. Under de timmar vi var där såg vi endast två flygplan som landade.

Tokyoplanet landade till sist och vi mötte en trött och lycklig fru. Hem och bädda ner henne och oss. Skönt att vi är samlade igen!

Jag kollade stegräknaren innan jag gick och lade mig. Det hade blivit över 25.000 steg! Typiskt! Imorgon börjar en stegräkninstävling som jag är med i. Hade behövt de där stegen då... Jag får väl använda en stepbräda framför TVn för att få upp siffrorna lite!?

Kali nichta!