Gusten blev 17 år, vilket är väldigt mycket för en katt. Han har funnits med oss och format vårt liv under en lång tid. De sista åren bestämde han allt i vår lilla familj. Han var ju den som var äldst!
Gusten har varit krasslig en tid. Vi har åkt fram och tillbaka till djursjukhuset för att ta blodprover och kolla medicininställning, Han blev stundtals bättre, men ingenting verkade fungera i längden. Förutom hyperthyrios (överaktiv sköldkörtel) fick han även hypertoni (högt blodtryck). De sista dagarna ville inte Gusten äta något, utan låg mest och vilade. Ibland stapplade han upp och kollade in oss andra eller gick på lådan.
Idag åkte jag och Gusten in till djursjukhuset. Jag kände på mig att det var för sista gången... Veterinären undersökte Gusten och bekräftade min misstanke om att det var dags att ge upp. Detta innan han skulle må riktigt dåligt och börja lida ordentligt. Även fast beslutet var väntat blev det svårt.
Gusten fick sin spruta och somnade in lugnt och stilla i min famn... Jag kände hur hans lilla pickande hjärta stannade efter en stund.
Det är sig inte likt här hemma! Det är tomt! Vem ska bestämma nu!? Vi saknar honom så mycket! Vi är så ledsna!
I träningsväskan, 2009
Ute och spionerar, 2009
Kompismys, Gusten och Sigge, 2008
Gusten älskade att sola på balkongen, 2008
Delar kudde med matte. Man sover så gott till ett spinn... 2009
Vi visste inte hur babyselen fungerade så vi testade på Gusten. Detta var innan sonen föddes, 2004"Har du tänkt på en sak? Gusten har alltid ett spinn!"
Sov gott, Gusten!
.jpg)
Inlägg
Nu rinner tårarna. Det måste vara så förfärligt tomt utan Gustens småpratande och skuttande. Spinn på du lille Gusten och sov så gott!
SvaraRadera