Rapport från vintern

Skön slalom.
(Nej, det är verligen inte jag! Jag tar mig ner hyfsat för backarna, men ser inte specilellt cool ut. Men jag ler, ett fånigt leende, hela tiden...?)


Igår åkte Koumbaros hem. Han skulle åka bil de 75 milen till Göteborg, för att sedan flyga över till Helsingfors. Övernattning där innan han skulle jobba på en flygning till Thailand. Vara kvar i Thailand ett par dagar innan han skulle flyga hem svenska turister. Behöver jag tala om att jag har den mest, rastlösa, stressade, hektiska människa som Koumbaros!? Världens bästa kille! Men kan någon lugna ner honom!?

Livet i Björnrike förflyter som vanligt. Visst är det skönt hur man snabbt inordnar sig i en semesterrutin? Vi går upp och äter en god och stadig frukost. Sedan ut i backarna och bara åka. Vi åker korta slingor i barnbackarna varvat med långa slingor upp på toppen. Här finns långa sköna backar där man kan susa fram länge, länge, länge!

Då vi bor mitt i liftsystemet åker vi hem för en snabb lunch. Gårdagens middag uppvärmd, korv med bröd eller sonens favorit våfflor. Snabbt och lätt! Vi har dessutom bara ett litet pentry att laga mat på. Ingen avancerad matlagning tillåts, med andra ord...

Ut i backarna igen. Sonen lämnas på skidskola och jag och frun har en hel egen timme på oss, för oss själva. Vi brukar hinna med två rundor till toppen innan vi möter upp honom. Han brukar då se mycket lycklig ut. Resten av eftermiddagen åker vi runt tillsammans i backarna. Sonen agerar skidlärare och visar sina nya tricks för oss. Som relativt ny skidåkare ser jag och lär...

Det fina med skidsemester är att man börjar gäspa redan vi 21-tiden på kvällen. Det händer aldrig till vardags. Jag är ju nattmänniska och somnar sällan före midnatt...

Kali nichta!

PS Ni får väl googla det grekiska ordet "koumbaros" om ni undrar... Inget facit här inte!