Hjälper inte...

• Jag och sonen dränkte våra sorger i varsin semla, i går kväll efter middagen. Det hjälpte inte...
• Tränade och försökte glömma. Det hjälpte inte...
  
• Kollegor och vänner har ringt och beklagat det hela! Kändes skönt! Men det hjälpte inte...
• Massa goda, trevliga, deltagande mail och mess på facebook. Kändes också skönt! Men det hjälpte inte...

När jag kom hem efter jobbet märkte jag att Gusten inte kom och mötte vid dörren.
Automatiskt kollade jag;

• om han låg och sov i sonens säng? Det gjorde han inte...
• om han låg på sin egen kudde i vår säng? Det gjorde han inte...
• om han låg på kudden som ligger på kistan i vardagsrummet, alldeles bredvid det varma sköna elementet? Det gjorde han inte...

Sorgen efter en människa och ett djur är naturligtvis olika. Men sorgereaktionen är nog densamma! Vi är ledsna och gråter mycket! Och så får det vara! Så det så!

Gusten fick världens bästa kattliv, fyllt med en massa spinn, kärlek och värme! Vi kommer att kunna glädjas av detta faktum. Men inte just nu.... OK!?

Kali nichta!


PS Ovan molnen är himlen alltid blå...