Fondue

Köttfondue...

Fondue är ju både gott och trevligt! Alltså, det är ju ingen avancerad matlagning alls. Man doppar sitt kött i olja eller buljong och blandar det lagade köttet med en massa goda röror, lite pommes och vitlöksbröd, och sedan är middagen i hamn...

Fondue hör liksom skidresan till, eller hur!? Ikväll var det fonduedags! Vi åkte skidor hela dagen! Sedan hem en stund för att utfodra barnen och ta en liten fördrink. Ut igen med full skidmundering. På fredagar är det nämligen kvällsskidåkning. Vi åkte skidor under ett mäktigt snöfall och en vacker fullmåne, någonstans bakom molnen. Den skymtade igenom ibland...

Sedan var vi lite busiga. Vi tog oss på andra sidan avspärrningarna och åkte nerför en stängd, mörk skidbacke till vår fonduerestaurang. Var fin den var!? Den där schabbiga, lite trista restaurangen där vi brukar ta en drink på eftermiddagen på vägen hem. I kvällsljus, med en sprakande brasa och en massa levande ljus var det ett helt annat ställe!

Vi åt och åt! Och drack lite... Gott var det och mätta blev vi! Mycket mätta! Sedan bar det hemåt! Alla sov innan klockan slog elva på kvällen, Så är det på skidsemester!


Vi borde nog använda den där fonduegrytan vi fick i bröllopspresent för längesedan...

Kvällsskidåkning är speciellt...

Kvällskidåkning

Sonen är kung i backen!

Tredje dagen av skidåkning! Jag är öm, stel, halt och lytt. Kroppen värker från topp till tå... Aj, aj, aj!

Idag gjorde vi som alla andra dagar i veckan. Upp tidigt, tycker jag i alla fall, ute i skidbacken vid niotiden. Åker en massa skidor, lämnar sonen på skidskola, åker ännu mer skidor, hämtar sonen på skidskola, grillar korv till lunch, åker ännu mer skidor. Sedan hem till middag, kanske en liten drink, social samvaro med bästa familjen.

Men idag var det lite annorlunda. För idag bjöds det på ännu mer skidåkning! Kvällsskidåkning! När vi kom upp första gången i backen, på kvällen, var vi tvungna att stanna upp och bara njuta av utsikten. De svenska fjällmassiven i skymningsljus och med en otroligt vacker solnedgång. Sverige är verkligen fantastiskt!

Sedan åkte vi tills vi inte kunde känna vare sig fötter eller händer. Snabbt hem till varm choklad, med lite rom i för oss vuxna, och bastubad för dem som gillar det. Klockan tio var alla helt utpumpade och gick och lade sig. Skönt trött!

Natti, natti!

Högt som satan!

Nej, de är inte ett dugg glada! De har panikångest!!

Min fru hävdar att hon är höjdrädd. Det är hon inte alls! Hon blir lika förbaskad när jag påtalar detta faktum. Men hon är faktiskt inte ett dugg höjdrädd. Hon kanske tror att hon är höjdrädd, men det hjälps inte...

Nu har vi åkt på ett par skidresor genom åren. Och om man kan sitta glad i hågen i en liten korg och dingla med benen trettio meter över land så är man inte höjdrädd! Man har aldrig varit höjdrädd och kommer aldrig att bli höjdrädd! Vid närmare eftertanke kanske det inte var trettio meter, utan mer femton meter ner mot en säker död, i de där fasansfulla liftkorgarna i Österrike?

De där tunna korgarna var mycket klena och slitna. De knirrade och knarrade hela tiden. Bara en liten ståltråd mellan mig och döden. Flera gånger tänkte jag att det var lika bra att hoppa direkt. Jag skulle ju i alla fall dö... Frun, och den då mycket lilla sonen fick åka flera gondoler bakom mig så jag inte skulle se eller höra något. Jag såg bara för mitt inre hur frun tappade taget om den lilla treåringen och han störtade i avgrunden. Det var hemskt! Dessvärre fanns det inga andra alternativ att ta sig upp. Och jag ville åka skidor så jag tog mod till mig och stod ut...

Jag tog skidlektioner dagligen. Min skidlärare såg mitt dilemma samt även det faktum att jag åkte, lika stel som en piprensare, nedför backarna. Det var inte tal om att släppa ner axlarna och svikta med knäna. Han tog mig då till en liten bar i en stuga och gav mig en "jägertee" för att få mig att slappna av lite. Och det hjälpte!? Sedan dess tog jag mig en "rackabajsare" varje för- och eftermiddag. Detta på direkt inrådan från min skidlärare. Han tog nog själv betydligt större mängder "jägertee" än mig dagligen, när jag tänker efter... Jag åkte mycket bättre skidor, blev mjukare i kroppen och satt sedan och log för mig själv i liftkorgen på vägen upp till toppen.

Det som är så bra med Björnrike är att det bara finns släpliftar upp för backarna och till topparna. Inte nog med att man slipper hänga högt uppe i luften, man får dessutom rejäla benmuskler! Det är ju nästan lite som ett sådant där "balsamschampo", två i ett, liksom... Helt perfekt! En annan sak som är att man kan åka upp till toppen och hitta en massa bra och lätta backar ner. Långa sköna backar som man kan njuta av länge. Sedan finns det ju en massa våghalsiga backar som frun kan kasta sig utför. Något för alla! Fast jag åker faktiskt ner för "röda" backar, utan några större svårigheter, nuförtiden. Det är stort!

Nu har någon liten klåfingrig idiot byggt en djävla sittlift här också. En sådan där lift som man sitter en massa människor i bredd och åker högt upp i luften, förmodligen mot en säker död. Skiten heter "Grizzly Express". Den går högt som satan, har en hastighet på sex meter i sekunden och helvetesresan tar fem minuter och fyrtiofyra sekunder. En lång och ångestfull resa! Och inte finns det något "jägertee" i närheten... Helvete vad jag lider! Men den nya nerfarterna häruppefrån är mycket fina. Jag står ut! Ett tag till i alla fall!

Så får det bli!

Denna dagen, ett liv...

En underbar dag, i ett underbart liv!

Vi vaknade tidigt! Mycket tidigt!! Redan klockan åtta på morgonen, och det är verkligen skittidigt! Men vi vaknade spontant, utan väckarklocka. Vi vaknade dessutom pigga och utvilade och fulla av förväntan. Efter en jättefrukost begav vi oss ut i backarna.

Det kändes lite darrigt i början men efter första åket började "de gamla takterna" sätta sig. Det var en helt perfekt dag! Solen sken från en klarblå himmel, snön knarrade och det var ett par minusgrader. Vi åkte och njöt. Vi testade även den nya jätteliften och de nya nerfarterna, vilka var mycket bra!

Sonen gick på skidskola innan lunch och bästa familjens barn gick i skidskola efter lunch. Då blir det lite snärjigt att hinna hem och laga mat. Idag löstes det med korvgrillning i backen. Helt underbart! Vi satt i solen och njöt!

Sonen gjorde bra ifrån sig på skidskolan. Läraren, som bara var en vikarie för dagen, var hur cool som helst. De var bara sex i gruppen, vilket gjorde att det blev mycket åka av. Han såg mycket lycklig ut!

Hela eftermiddagen varvades skidåkning med lite sittpauser i solen. Det biter faktiskt lite i kinderna efter en hel dag. Vi kom hem vid femtiden efter att ha varit ute hela dagen sedan klockan nio på morgonen. Efter bastu, dusch, middag och lite vin var vi alla rejält trötta!

Vi spelade lite kort ett tag, men blev sedan helt enkelt för trötta för att kunna sitta uppe längre. Frisk luft gör en riktigt trött! Nu dags för en god natts sömn innan en ny skön dag i paradiset!

Natti, natti!


Förresten är jag så halt, lytt och lam av all träningsvärk, så frun och kamraterna kommer få lyfta mig upp ur sängen imorgon... Huvvaligen!

Helt plötsligt bara...

Bara sådär, liksom!?

Helt plötsligt insåg jag att jag är närmare min 50-årsdag än min 40-årsdag... Känns lite konstigt, men faktiskt ganska bra!

Dagen har varit trevlig. Vi bilade upp från Falun upp till Sveg. Där träffade vi våra vänner från förorten. Bästa familjen! Vi provianterade och fyllde, de redan välfyllda, bilarna till bristningsgränsen. Och sedan upp mot Björnrike.

Nu har vi checkat in och packat upp. Middagen är uppäten och vi ska börja spela kort. En veckas semester ligger framför oss. Kan man ha det bättre!?

Vekodagjämning

Mitt i veckan...

Idag, vid lunchtid, slog det mig! Nu har halva arbetsveckan passerats. Det innebär att det faktiskt är "veckodagjämning"! Nu kan nedräkningen till helgen påbörjas. Och i helgen drar vi norrut för den årliga skidsemestern! Yes! Som vi längtar efter snö och skidåkning! En veckas ledighet med goda vänners sällskap. Det kan inte bli bättre!

Vi drar till underbara Björnrike i Vemdalen. Bra backar och bra liftar. Passar frun som är ett ess på utförsåkning, som för mig som började åka i 40-årsåldern. Jag och sonen åker lika bra just nu, men i år kommer han nog bli vassare än mig! Han går ju på skidskola. Man är inte så kaxig i backen vid min ålder. Man tänker lite extra på lårbenshalsarna...

Jag är glad som tar mig ner! Och jag njuter hela tiden! I år har jag dessutom mina första egna skidor och pjäxor. Det känns vuxet! Nedräkningen har startat!

Se upp i backen!

Geografi? Inte!?

Rätt!




Jättefel i Härjedalen! Skärpning!



Kollade precis in nyheterna. Har knappt sett på TV under vår vistelse här uppe i Björnrike, Vemdalen, landskapet Härjedalen, landstinget Jämtland. Tänkte även kolla in de lokala nyheterna lite så de är intressanta för mig som jobbar häruppe ibland...

På Tv4Nyheterna visar man lokala nyheter från Stockholm!?
På SVT visas dock Mittnytt. Vi är ju lite söder om Östersund, som anses vara Sveriges mitt.

Tänk att vi är mitt i fjällvärlden och ändå befinner oss på södra delen av Sverige!?
Tänk att många fortfarande verkar tro att Norrland börjar vid Slussen!? Kanske de borde plugga lite geografi? Precis som dem på TV4!!??

Rapport från vintern

Skön slalom.
(Nej, det är verligen inte jag! Jag tar mig ner hyfsat för backarna, men ser inte specilellt cool ut. Men jag ler, ett fånigt leende, hela tiden...?)


Igår åkte Koumbaros hem. Han skulle åka bil de 75 milen till Göteborg, för att sedan flyga över till Helsingfors. Övernattning där innan han skulle jobba på en flygning till Thailand. Vara kvar i Thailand ett par dagar innan han skulle flyga hem svenska turister. Behöver jag tala om att jag har den mest, rastlösa, stressade, hektiska människa som Koumbaros!? Världens bästa kille! Men kan någon lugna ner honom!?

Livet i Björnrike förflyter som vanligt. Visst är det skönt hur man snabbt inordnar sig i en semesterrutin? Vi går upp och äter en god och stadig frukost. Sedan ut i backarna och bara åka. Vi åker korta slingor i barnbackarna varvat med långa slingor upp på toppen. Här finns långa sköna backar där man kan susa fram länge, länge, länge!

Då vi bor mitt i liftsystemet åker vi hem för en snabb lunch. Gårdagens middag uppvärmd, korv med bröd eller sonens favorit våfflor. Snabbt och lätt! Vi har dessutom bara ett litet pentry att laga mat på. Ingen avancerad matlagning tillåts, med andra ord...

Ut i backarna igen. Sonen lämnas på skidskola och jag och frun har en hel egen timme på oss, för oss själva. Vi brukar hinna med två rundor till toppen innan vi möter upp honom. Han brukar då se mycket lycklig ut. Resten av eftermiddagen åker vi runt tillsammans i backarna. Sonen agerar skidlärare och visar sina nya tricks för oss. Som relativt ny skidåkare ser jag och lär...

Det fina med skidsemester är att man börjar gäspa redan vi 21-tiden på kvällen. Det händer aldrig till vardags. Jag är ju nattmänniska och somnar sällan före midnatt...

Kali nichta!

PS Ni får väl googla det grekiska ordet "koumbaros" om ni undrar... Inget facit här inte!

Björnrike

Så var vi framme i härliga Härjedalen, i sköna Vemdalen och i Björnrike. Hittills har allt gått bra.

Trafiken var bra, vi hittade rätt, incheckningen är alltid lite kaotiskt, men vi har fått in allt i rummen och packat upp. Sedan ner till byn och hämta ut våra skidutrustningar. Hem igen och brassa käk och dricka lite vin...

Då knackar det på dörren!? Det kan väl inte vara receptionen som klagar!? Vi hade visserligen musik på mycket låg volym? Men vi har varit mycket skötsamma! Jag var nog lite nervös när jag öppnade dörren. Och där stod han! Där stod min "Koumbaros" som åkt hela vägen från de småländska skogarna upp för att vara med oss ett par dagar, innan han ska åka ner igen. Han är en ganska rastlös själ och arbetar över hela världen. Han kom precis hem från en annan världsdel, via smålandsskogen, upp till Härjedalen, ner till smålandsskogen och vidare ut i stora världen. Galet rastlöst! Ibland kan han åka upp till Stockholm, ta en pizza och snacka lite skit, för att sedan åka tillbaka... Han är galen, men det är kul att ha honom här!

Jag, frun och Koumbaros var och är fortfarande som "de tre musketörerna"! Vi håller ihop i vått och torrt! Så har det varit ända sedan vi arbetade på Kreta för 18 år sedan..

Vi bor perfekt i Björnrikecentrat, mitt i smeten. Nära till allt! Nja, inte nära till systemet. Här måste man beställa godsakerna ett par dagar i förväg och sedan hämta ut sin sändning i fiskaffären nere i byn... Vi har redan beställt lite till!

Kali nichta!