"Haur du sitt Malmö haur du sitt varden!"

Lilla torg...

I torsdags regnade de riktigt ordentligt i Malmö. Här i Västra hamnen blåste det dessutom riktigt ordentligt. Vi bor ju precis vid havet, så var väntat. Det blåser alltid en hel del här. Det pissiga vädret hade dock en fördel med sig. Måsarna höll för en gångs skull klaffen! Hallelulja!

Vi bestämde oss för att utforska Malmö stad till fots. Så på med regnkläder och fäll upp paraplyer. Nu ska vi ut! Vi gick från nya, moderna, flashiga Västra hamnen, in mot stadskärnan. Malmö är en riktigt vacker stad, full med gamla fina hus! Av en slump befann sig min "koumbaros", alltså "best man", i staden. Han hade ett par timmars vila mellan två flygningar. Vi hann träffa en nyvaken komips och tog en lunchdate på en pizzeria vid Stortorget. Sedan promenerade vi vidare genom den regniga staden. Lilla Torg var riktigt vackert. Hit ska vi återvända en solig sommarkväll! Så får det bli!

Visst har jag varit här förut, med då bara på genomresa eller på sin höjd ett snabbt besök. Men nu ska staden utforskas ordentligt känner jag. Jag hittar ganska bra i Göteborg, som är rikets andra stad och Uppsala, som är rikets fjärde stad, men stad nummer tre har jag visst försummat helt!? Skäms, på mig!

Vi gick vidare till Möllevångstorget. Husen var fortfarande gamla och vackra, men karaktären på staden ändrades. Ju närmare vi kom desto mer folkliv och myller blev det. Restauranger med mat från hela världen blandades med olika utländska mataffärer, hälsokostaffärer, en naturläkarmottagning och en massa olika frisörer. Mer "multikulti" med andra ord. Det gillar ju jag! Möllevångstorget är ett stort torg där det brukar vara en en stor marknad. Kanske kom vi för sent eller så var vädret för dåligt. De flesta höll på att packa ihop sina stånd.

Men vi gick fram till ett frukt-och grönsakstånd och kollade lite. Vilka varor! Och vilka priser!? Otroligt bra varor till låga priser. Här slängdes det käft mellan folk på ett roligt och humoristiskt sätt. Vi fick provsmaka en massa olika frukter. Bland annat smakade vi gudomligt goda aprikoser. De godaste vi någonsin ätit! Och då har både jag och frun bott utomlands ett par år och är van vid goda solmogna frukter... När frun frågade varifrån dessa aprikoser kom, blev svaret, på bred skånska; "Från andra sidan Malmö". Och alla skrattade glatt! Det visade sig att de kom ifrån Turkiet. Vi köpte med oss en massa aprikoser och bigarråer.

Nu var vi blöta in på bara skinnet! Dags att vända hemåt! Som trogna bloggföljerskan säger; "Haur du sitt Malmö haur du sitt varden!" Det stämmer, faktiskt!

Möllevångstorget...

Livet och döden...

Livet...!? Vad vet jag? Vad vet vi?


Nu ska ni få höra! Så här är det! Man dör inte i 40-årsåldern! Det är fel! Riktigt djävla skitfel! Satan i gatan!

Idag var jag på kontoret tidigt. Jag skulle hålla en utbildningsträff för distriktsköterskor och höll på att förbereda allt material, duka lunch, koka kaffe och allt det där man måste fixa. Plötsligt fick jag ett samtal från "koumbaros", min bestman. Han har kollat facebook och uppenbarligen har vår gemensamma vän och före detta chef blivit änka. Hennes man har dött tragiskt i en motorcykelolycka. Det är inte meningen att man ska bli änka vid 40-årsåldern eller faderslös vid, typ, 10-årsåldern. Det är bara fel! Riktigt fel!!

Saker och ting går så snabbt i Grekland. Man dör! Likavaka över natten. Och sedan begravning dagen därpå. Jag hann inte ens få informationen om det inträffade förrän begravningen var gjord. Så är det där nere... Önskar vi hade kunnat varit med. Önskar vi kunnat stötta!

Det finns bara en sak att säga; DJÄVLA SKIT!! Tänker på DIG! Tänker på alla vänner där nere som delar sorgen!

Massa kramar och tankar!

Återträff

Några av oss 17 år senare... Retzinan är sval och god!


Ikväll träffades delar av gänget som arbetade ihop i Chania, på Kreta, 1993. Det var faktiskt riktigt roligt. Där var jag, Koumbaros, Partypinglan, Dalkullan och Smålänskan. När vi jobbade tillsammans kunde jag och Koumbaros nog tycka att de nya tjejerna var lite jobbiga. Tjejerna kunde nog tycka detsamma om oss. Men vi var på det stora hela ett riktigt bra team. Spridda i både åldrar och erfarenhet.

Alla var sig lika fast lite "vuxnare". Eller inte...? Alla hade fått barn. Partypinglan drev eget företag och hade precis fått bebis. (Hon var alltså Partypingla en gång i tiden... Tror knappast hon är det nuförtiden.) Dalkullan hade flera barn varav ett var ett nytt barn. Hon arbetade inom bankvärlden. Småländskan hade arbetat runt om i världen men var nu hemma och arbetade på ett energibolag. Hon hade hunnit med att få två barn. Koumbaros är den enda som är kvar i branchen. Fast han flyger över hela världen numer. Och jag har ju bytt branch lite fram och tillbaka genom åren...

Vi mindes, tittade på foton och uppdaterade varandra på allt. Konstigt att man inte sett på 17 år och ändå bara pratar på? Har man bott, levt, ätit, druckit ( för mycket ibland), skrattat och gråtit tillsammans en hel säsong så kanske en vis samhörighet finns kvar jämt? Och så har vi ju alltid Facebook!

Vi var på "Sonjas Grek". Jättegod mat! Men varmt! Hu, så varmt! Måste komma ihåg att bara gå dit när de har uteserveringen öppen! Men retzinan svalkade en del...

Äntligen hemma!

Man mår bra av en glass efter lunchen...


Ja, nu är vi äntligen "hemma" igen! Resan gick bra. Lågprisflygbolaget gick på tid. Vi reste tillsammans med vänfamiljen från förorten. Fyra vuxna och tre barn. Alla barnen skötte sig exemplariskt! Och det gjorde vi vuxna med.

Vi kom fram till hotellet på kvällen. Taxibilarna som skjutsade oss körde med taxameter. Wow! Det har inte hänt på tjugo år. Den ekonomiska krisen verkar ha styrt upp vissa ting? På hotellet fanns hela gänget! Åh, vad vi älskar dem allihop!

Skåningarna hade anlänt precis innan oss, men hade redan hunnit med ett nattdopp. Walesarna och Göteborgarna satt med Gävlebon och drack drinkar i baren. Ja, inte Gävlebon, för han har blivit hälsosam och kör numer alkoholfritt. Starkt gjort! Jag drack en hel del retzina tillsammans med Koubaros. Sent blev det och det är skönt att veta att två vilsamma veckor ligger framför oss!

Αγαπώ την Κρήτη!

Nu sticker vi!

Dimitri Mitsopanos med låten "Thessaloniki! (Volymen kan behöva skruvas upp...)
Det här var en toppenhit när vi bodde i Chania. Alltid känslomässiga danser i sena timmen! Underbara minnen!


Nu drar vi! Väskorna är packade. Imorgon sover vi ut, packar det sista och drar till Arlanda. Vi tar en taxi till Arlanda Express och sedan tåget ut. På flygplatsen behöver vi shoppa en del. Jag behöver nya badbyxor och nya solglasögon.

Förmodligen kommer vi käka en näringsrik lunch på Mc Donlads i Sky City, innan vi "boardar" planet. Vi flyger ju lågprisbolag och då gäller det att vara mätt och belåten!

Nere på Kreta har gänget samlats. Bilder dyker upp hela tiden på Facebook. Lunch på stranden, drinkar i baren och middag på någon mysig taverna. Åh, vad vi längtar!
Gänget från Wales är redan på plats, Göteborgarna är där, "Koumbaros" är på plats. Imorgon kommer gängen från Stockholm och Skåne. Då är vi alla samlade igen! Som alltid den här tiden på året.

Dagarna blir lojja och slappa. Det som är skönt med att återvända till Kreta är det faktum att jag och frun har gjort och sett allt på ön. Vi behöver inte utforska och kolla in allt. Vi vet! Vi har ju bott där! Vi kan slappa med gott samvete! Det enda vi gör i gänget är att ligga på stranden och lata oss. Från klockan tio börjar vi tala om kvällens middag. Vad är vi sugna på? Vilken taverna? Stranden eller uppe i byarna? Eller kanske inne i stan? Vi kan alla menyer och vet vad som finns var. Ibland går hela gänget till samma ställe och ibland delar vi på oss lite. Men vi äter gott och dricker gott. Och många glada skratt blir det! Sedan blir det party i baren och kanske ett nattdopp...

Jag älskar mitt Grekland! Αγαπώ την Ελλάδα μου!

Kali nichta!

Rapport från vintern

Skön slalom.
(Nej, det är verligen inte jag! Jag tar mig ner hyfsat för backarna, men ser inte specilellt cool ut. Men jag ler, ett fånigt leende, hela tiden...?)


Igår åkte Koumbaros hem. Han skulle åka bil de 75 milen till Göteborg, för att sedan flyga över till Helsingfors. Övernattning där innan han skulle jobba på en flygning till Thailand. Vara kvar i Thailand ett par dagar innan han skulle flyga hem svenska turister. Behöver jag tala om att jag har den mest, rastlösa, stressade, hektiska människa som Koumbaros!? Världens bästa kille! Men kan någon lugna ner honom!?

Livet i Björnrike förflyter som vanligt. Visst är det skönt hur man snabbt inordnar sig i en semesterrutin? Vi går upp och äter en god och stadig frukost. Sedan ut i backarna och bara åka. Vi åker korta slingor i barnbackarna varvat med långa slingor upp på toppen. Här finns långa sköna backar där man kan susa fram länge, länge, länge!

Då vi bor mitt i liftsystemet åker vi hem för en snabb lunch. Gårdagens middag uppvärmd, korv med bröd eller sonens favorit våfflor. Snabbt och lätt! Vi har dessutom bara ett litet pentry att laga mat på. Ingen avancerad matlagning tillåts, med andra ord...

Ut i backarna igen. Sonen lämnas på skidskola och jag och frun har en hel egen timme på oss, för oss själva. Vi brukar hinna med två rundor till toppen innan vi möter upp honom. Han brukar då se mycket lycklig ut. Resten av eftermiddagen åker vi runt tillsammans i backarna. Sonen agerar skidlärare och visar sina nya tricks för oss. Som relativt ny skidåkare ser jag och lär...

Det fina med skidsemester är att man börjar gäspa redan vi 21-tiden på kvällen. Det händer aldrig till vardags. Jag är ju nattmänniska och somnar sällan före midnatt...

Kali nichta!

PS Ni får väl googla det grekiska ordet "koumbaros" om ni undrar... Inget facit här inte!

Skidåkning

Utsikt från fönstret. Hela fjällmassivet...


Fyrtornet och släpvagnen! Nej, men det är jag och min "Koumbaros" i backen! Han är faktiskt kortare än mig, men inte så kort som det ser ut på bilden...



Gud vad det är härligt med snö, sol och skidåkning! Det trodde jag aldrig att jag skulle säga för ett par år sedan... Men nu tycker jag verkligen det!

Vi vaknade tidigt som sjutton. Käkade en rejäl frukost och begav oss sedan ut i backarna. Jag om min "Koumbaros" åkte i backarna, medan frun försökte få sonen att komma ihåg sina färdigheter från förra året. Hon fick kämpa rejält!

Hem för lite lunch innan vi kastade ut oss i backarna igen. På eftermiddagen hade sonen skidskola och fru och "Koumbaros" kunde åka lite störtlopp i värstingbackarna, medan jag åkte i backarna i närheten av skidskolan. Sonen hittade sina dolda färdigheter direkt. Gruppen avancerade snabbt från barnbacken till de stora backarna. Nästan så jag fick svårt att hänga med...

Vi åkte sedan alla tillsammans i hela systemet. Hann även med att besöka ett afterskiparty innan vi begav oss hemåt. Åt en god middag tillsammans. Sedan har vi spelat kort och druckit vin hela kvällen! Skönt och lugnt! Strax dags att sussa inför en ny dag i backarna...

Kali nichta!

Björnrike

Så var vi framme i härliga Härjedalen, i sköna Vemdalen och i Björnrike. Hittills har allt gått bra.

Trafiken var bra, vi hittade rätt, incheckningen är alltid lite kaotiskt, men vi har fått in allt i rummen och packat upp. Sedan ner till byn och hämta ut våra skidutrustningar. Hem igen och brassa käk och dricka lite vin...

Då knackar det på dörren!? Det kan väl inte vara receptionen som klagar!? Vi hade visserligen musik på mycket låg volym? Men vi har varit mycket skötsamma! Jag var nog lite nervös när jag öppnade dörren. Och där stod han! Där stod min "Koumbaros" som åkt hela vägen från de småländska skogarna upp för att vara med oss ett par dagar, innan han ska åka ner igen. Han är en ganska rastlös själ och arbetar över hela världen. Han kom precis hem från en annan världsdel, via smålandsskogen, upp till Härjedalen, ner till smålandsskogen och vidare ut i stora världen. Galet rastlöst! Ibland kan han åka upp till Stockholm, ta en pizza och snacka lite skit, för att sedan åka tillbaka... Han är galen, men det är kul att ha honom här!

Jag, frun och Koumbaros var och är fortfarande som "de tre musketörerna"! Vi håller ihop i vått och torrt! Så har det varit ända sedan vi arbetade på Kreta för 18 år sedan..

Vi bor perfekt i Björnrikecentrat, mitt i smeten. Nära till allt! Nja, inte nära till systemet. Här måste man beställa godsakerna ett par dagar i förväg och sedan hämta ut sin sändning i fiskaffären nere i byn... Vi har redan beställt lite till!

Kali nichta!