Högt som satan!

Nej, de är inte ett dugg glada! De har panikångest!!

Min fru hävdar att hon är höjdrädd. Det är hon inte alls! Hon blir lika förbaskad när jag påtalar detta faktum. Men hon är faktiskt inte ett dugg höjdrädd. Hon kanske tror att hon är höjdrädd, men det hjälps inte...

Nu har vi åkt på ett par skidresor genom åren. Och om man kan sitta glad i hågen i en liten korg och dingla med benen trettio meter över land så är man inte höjdrädd! Man har aldrig varit höjdrädd och kommer aldrig att bli höjdrädd! Vid närmare eftertanke kanske det inte var trettio meter, utan mer femton meter ner mot en säker död, i de där fasansfulla liftkorgarna i Österrike?

De där tunna korgarna var mycket klena och slitna. De knirrade och knarrade hela tiden. Bara en liten ståltråd mellan mig och döden. Flera gånger tänkte jag att det var lika bra att hoppa direkt. Jag skulle ju i alla fall dö... Frun, och den då mycket lilla sonen fick åka flera gondoler bakom mig så jag inte skulle se eller höra något. Jag såg bara för mitt inre hur frun tappade taget om den lilla treåringen och han störtade i avgrunden. Det var hemskt! Dessvärre fanns det inga andra alternativ att ta sig upp. Och jag ville åka skidor så jag tog mod till mig och stod ut...

Jag tog skidlektioner dagligen. Min skidlärare såg mitt dilemma samt även det faktum att jag åkte, lika stel som en piprensare, nedför backarna. Det var inte tal om att släppa ner axlarna och svikta med knäna. Han tog mig då till en liten bar i en stuga och gav mig en "jägertee" för att få mig att slappna av lite. Och det hjälpte!? Sedan dess tog jag mig en "rackabajsare" varje för- och eftermiddag. Detta på direkt inrådan från min skidlärare. Han tog nog själv betydligt större mängder "jägertee" än mig dagligen, när jag tänker efter... Jag åkte mycket bättre skidor, blev mjukare i kroppen och satt sedan och log för mig själv i liftkorgen på vägen upp till toppen.

Det som är så bra med Björnrike är att det bara finns släpliftar upp för backarna och till topparna. Inte nog med att man slipper hänga högt uppe i luften, man får dessutom rejäla benmuskler! Det är ju nästan lite som ett sådant där "balsamschampo", två i ett, liksom... Helt perfekt! En annan sak som är att man kan åka upp till toppen och hitta en massa bra och lätta backar ner. Långa sköna backar som man kan njuta av länge. Sedan finns det ju en massa våghalsiga backar som frun kan kasta sig utför. Något för alla! Fast jag åker faktiskt ner för "röda" backar, utan några större svårigheter, nuförtiden. Det är stort!

Nu har någon liten klåfingrig idiot byggt en djävla sittlift här också. En sådan där lift som man sitter en massa människor i bredd och åker högt upp i luften, förmodligen mot en säker död. Skiten heter "Grizzly Express". Den går högt som satan, har en hastighet på sex meter i sekunden och helvetesresan tar fem minuter och fyrtiofyra sekunder. En lång och ångestfull resa! Och inte finns det något "jägertee" i närheten... Helvete vad jag lider! Men den nya nerfarterna häruppefrån är mycket fina. Jag står ut! Ett tag till i alla fall!

Så får det bli!