Och sedan är det ju viktigt att få alla små krumelurer i rätt ruta...
Jag hatar verkligen Excelark! Jag tycker att alla de där förbaskade siffrorna, instängda i sina små celler, är elaka. De där siffrorna och deras osynliga formler har egentligen bara en enda uppgift. Det är att göra livet surt för mig! Jodå, jag har genomskådat dem! Det enda de vill göra är att bryta ner mig och mitt psyke tills jag bryter ihop totalt! De där ondskefulla små rutorna än inte nöjda förrän de ser mig sitta skakande i ett hörn och hulka av ångest!
En gång i månaden ska vi lämna in alla göranden och havanden i ett gigantiskt stort Excelark, fyllt med en massa pivotabeller, flikar, formler, färgkoder och gud vet allt! Sista inlämningsdag är den femte varje månad. Nu var den femte en lördag den här månaden. Då kan man ju lämna in den där helvetiska filen redan på fredagen, så är ju saken ur världen! Eller så gör man som jag, skjuter upp skiten så länge som möjligt...
Eftersom jag vet att Excel är ute efter att få mig att bryta ihop så uppdaterar jag inte helvetesfilen. Jag vill inte ens öppna den då jag är rädd om min psykiska hälsa. Istället samlar jag in alla uppgifter i min almanacka, i min anteckningsbok och på hundratals små post-it lappar. Ja, då blir det ju alltid lite jobbigt någonstans runt den femte varje månad...
Jag fick till sist alla siffror på sin plats! Tror jag i alla fall... Men jag tyckte det såg bra ut! Tror jag, det med! Den här månaden ska jag verkligen försöka fylla i alla tabeller dagligen och inte ha det här helvetet. Ja, fast det är ju förbundet med ångest att öppna den där elaka filen... OK, jag ska fylla i allt veckovis! Det är en förbättring! Ja eller så skiter jag bara i det och mår bra hela månaden! Det brukar ju bli bra till sist!
Så får det bli!
Del 2 av vår roadtrip i början av november
-
Det tog ett tag för mig att börja skriva om fortsättningen av vår lilla
roadtrip men här kommer den. Efter Anogia åkte vi till Rethymnon för att
hitta e...
2 veckor sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar