Fixat

Äntligen!

Jag fick ihop alla avdrag! Och så fick jag i alla siffror i rätt rutor. Hoppas jag, i alla fall... För säkerhets skull skrev jag ett brev till skattemyndigheten och förklarade hur jag har tänkt mig allt. Man vill ju inte åka dit för att ha försökt lura den mäktiga myndigheten.

Om alla avdragen går igenom kommer jag bli rik som ett troll, och hälften går igenom blir jag rik ändå och om ingenting går igenom får jag ändå tillbaka på skatten. Nog för att betala höstens semester i Grekland! Yes!

Jag fattar aldrig varför vissa bidrag går igenom och andra inte. Jag får aldrig något beslut eller förklaring. Utan helt plötsligt sitter pengarna inne på kontot. Och det är aldrig det slutbelopp jag fick fram på blanketten! Konstigt vad!? Och eftersom jag inte vet vilka avdrag som inte går igenom tar jag upp alla år efter år...

En annan sak jag märkt är att det är svårare att få igenom avdragen om man deklarerar elektroniskt. Så är det! Det är kanske så att den stackars deklarationskontrollanten börjar se dubbelt efter alla tusentals deklarationer att han låter ett och annat slinka förbi!? Det är i alla fall min teori! Så därför plitar jag ner alla mina siffror på papper och går tillsammans med alla pensionärer upp till skattemyndigheten och lägger deklarationen på lådan.

Dessutom passar det utmärkt att fruns skatteåterbäring kommer lagom till sommarsemestern och min återbäring kommer lagon till höstsemestern. Jag har sagt det förr och säger det igen; "Tajming är allt!"

Och att bero på tajming så måste jag hasta iväg. Brevlådan tas bort vid midnatt! Skynda!

Inte min grej!

Jag kommer inte överens med siffror...

Jag får inte riktigt ihop min deklaration! Jag gillar inte siffror och fattar ingenting. Idag är det sista dagen och jag borde verkligen börja nu! Men jag väntar lite till... Det är ju gott om tid! Jag behöver ju inte lämna in den förrän senast vid midnatt.

Jag har gott om tid!

Bli vän med alla nuffror...

Och sedan är det ju viktigt att få alla små krumelurer i rätt ruta...

Jag hatar verkligen Excelark! Jag tycker att alla de där förbaskade siffrorna, instängda i sina små celler, är elaka. De där siffrorna och deras osynliga formler har egentligen bara en enda uppgift. Det är att göra livet surt för mig! Jodå, jag har genomskådat dem! Det enda de vill göra är att bryta ner mig och mitt psyke tills jag bryter ihop totalt! De där ondskefulla små rutorna än inte nöjda förrän de ser mig sitta skakande i ett hörn och hulka av ångest!

En gång i månaden ska vi lämna in alla göranden och havanden i ett gigantiskt stort Excelark, fyllt med en massa pivotabeller, flikar, formler, färgkoder och gud vet allt! Sista inlämningsdag är den femte varje månad. Nu var den femte en lördag den här månaden. Då kan man ju lämna in den där helvetiska filen redan på fredagen, så är ju saken ur världen! Eller så gör man som jag, skjuter upp skiten så länge som möjligt...

Eftersom jag vet att Excel är ute efter att få mig att bryta ihop så uppdaterar jag inte helvetesfilen. Jag vill inte ens öppna den då jag är rädd om min psykiska hälsa. Istället samlar jag in alla uppgifter i min almanacka, i min anteckningsbok och på hundratals små post-it lappar. Ja, då blir det ju alltid lite jobbigt någonstans runt den femte varje månad...

Jag fick till sist alla siffror på sin plats! Tror jag i alla fall... Men jag tyckte det såg bra ut! Tror jag, det med! Den här månaden ska jag verkligen försöka fylla i alla tabeller dagligen och inte ha det här helvetet. Ja, fast det är ju förbundet med ångest att öppna den där elaka filen... OK, jag ska fylla i allt veckovis! Det är en förbättring! Ja eller så skiter jag bara i det och mår bra hela månaden! Det brukar ju bli bra till sist!

Så får det bli!