Tillbaka

Nu spinner det i alla vrår...

Igår åkte vi skidor i solen hela dagen! Vi har haft en enastående tur med vädret hela veckan. Jag har till och med fått lite färg i ansiktet.

Sedan åt vi lite middag hemma i stugan. Istället för att laga mat tog vi lite av alla de goda rester som vi hade i kylskåpet. Efter en mycket god middag började vi spela lite kort och dricka vin. Vid halv elva-tiden på kvällen var vi så trötta att vi gick och lade oss. Vad är det med skidsemestrar egentligen!? Jag tror inte jag lyckats hålla mig vaken till midnatt en enda gång på hela veckan. Allt skidåkande och all den friska luften gör att man sover som ett barn. Ingen "partysemester" det här inte...

I morse vaknade vi och käkade frukost. Sedan kastade vi ut barnen i snön och vi vuxna packade och städade huset i ett nafs! Vi är verkligen ett bra team vi och bästa familjen! Det gick undan och helt plötsligt satt vi i bilarna och styrde kosan hemåt. Bästa familjen laddade för nonstopkörning hem till förorten. De hade "preppat" bilen med termosar och mackor.

Vi tog det lite lugnare. Vi har en tradition på vår hemresa från Vemdalen. Vi brukar alltid ta lunchpaus på Sibyllagrillen i Ljusdal. Alltså inte den där vid rondellen strax utanför byn (eller ska man säga "stan"?) utan den om man åker mot "centrum", vid Statoilmacken. Jag är inte riktigt säker på om det verkligen finns något centrum i Ljusdal, men det finns i alla fall skyltar som pekar mot något sorts "centrum". Kanske är det systembolaget eller en busshållplats!? Vad vet jag!?

Sedan vidare genom det vackra, otroligt vackra, Hälsingland! Här tillbringade jag mina barndoms somrar och jag minns varje byhåla och vägkrök. Vi korsade Ljusnan flera gånger. Här jag jag tagit alla mina simmärken, från fisken till guldmagistern, i det kalla klara fjällvattnet. På den tiden fanns det inga "Baddare" eller "Grodor".

Vi kom hem till Söder och körde ner i vårt garage. Vi orkade bara packa ur det nödvändigaste ur bilen. Resten får vänta tills imorgon. Sedan släpade vi all packning uppför alla trapporna. Vårt hus saknar nämligen hiss under ett par veckor. Detta då det byggs dyra vindslägenheten högst upp. Då de rika knösarna som har råd att köpa dessa 20-miljonerslägenheter inte ska behöva gå i en trappa så ska de få hiss ända upp till dörren. Och under denna ombyggnad får vi släpa allt uppför alla trappor...

Vi öppnade dörren, slängde ifrån oss packningen och lade oss i en hög på hallgolvet för att gosa med lilla Morris och tjocka Sigge. Så mycket gos och kärlek! Så mycket spinn! Vi var välkomna hem och vi hade längtat lite...

Borta bra, men hemma bäst!