To Xani

Jimmy på "To Xani"...

Världens bästa taverna ligger på Kondilaki Street i Chania, det är en tvärgata från den venetianska hamnen. Här styr Jimmy och hans vackra fru och deras ännu vackrare döttrar. Maten är närproducerad och av första klass.

Här sätter man sig till bords i den lilla gränden. Ett par musiker spelar vacker bouzoukimusik. Och nu snackar jag inte om "Zorba" och "Aldrig på en söndag", utan riktig grekisk och kretensisk musik. Ibland brister Jimmy ut i sång mellan serverandet. Och han sjunger bra!

Nu ska jag lära er hemligheten med den här tavernan; Man sätter sig till bords och beställer in god sval retzina. Alla vet att den lokala retzinan är världens godaste. Det heter för övrigt "Retzina Xianion" (uttalas "Chanion".). Sedan ber man Jimmy att fylla bordet. Tala gärna om hur hungriga ni är. Jättehungrig är bäst! Sedan börjar njutningen...

Jimmy fyller bordet med en massa godsaker. Sallader, korvar, olika korvar, olika "bullar" och "röror". Där äter vi och njuter för fullt. Precis när vi är proppmätta kommer varmrätten in! Jösses! Ett berg av grillat kött. Lamm, biff, kyckling, fläsk och en massa olika korvar. Efter det kommer dessert och raki. Då är man mer än mätt! Det är just då man behöver ett par raki för att få igång matsmältningen... Lita på mig!

Ikväll hade vi en skön kväll tillsammans hela det sköna gänget! Om du har vägarna förbi ska du bara gå hit!

Bitter

Bitter...

Vårt nya hotell är helt OK! Rummen är lite små, men det gör ingenting. Vi har en vacker utsikt över en fantastisk solnedgång varje kväll. Hela hotellet är inbäddad i vacker grönska. Det är en massa Bougainvilla och Chackaranda som både blommar och doftar.

En gång när jag bodde på den jättelilla grekiska ön så fanns det en städerska som såg så bitter ut. Hela hennes uppenbarelse var bara som ett stort surkart. Hela hon var liksom skrynklig, som om att vakumsug. Förstår ni vad jag menar? Det var kollegan, bästa dalkullan, som började kalla henne "den bittra städerskan", eftersom vi inte kunde hennes namn.

Jag har just träffat hennes syster! Hon finns här på vårt hotell. Det är sant! Lika sur och lika bitter. Hon går runt och skriker i sin mobiltelefon varje morgon, förmodligen för att hon är så bitter på alla oss som har semester och försöker få sovmorgon. Sedan måste hon sopa bort alla blad och blommor, som ramlat av all grönska, för att sedan spola alla gångvägar fria från damm och sand.

Idag slog det slint för den lilla bittra människan! Jag såg hur hon stod och försökte piska ner alla blad och blommor från buskarna!? Stackars lilla männsika! Kan ingen hjälpa henne att ställa in medicinen!?

Inte som förut...

Inte det bästa hotellet, med vårt hotell...

Vi har alltid bott på det lilla familjeägda hotellet som ligger direkt på stranden. Hotellet samarbetade med researrangören, som var gamla arbetsgivaren, i många år. Det var så vi lärde känna den grek-amerikanska familjen.

På den tiden var hotellet fyrstjärnigt och toppenfint. Men sedan har det dessvärre gått utför. Detta på grund av bristande underhåll av både hotell och familj. När researrangören övergav hotellet hade det trillat ner från, fyrstjärnigt till tvåstjärnigt, med två mycket svaga stjärnor. Förfallet var ett faktum! Även ägarna har förfallit. Föräldrarna har åldrats. Den ena dricker för mycket och den andra har sviktande hälsa. Sonen, som förväntas driva stället, har sakta men säkert förvandlats till en psyksjuk alkoholist. Dessvärre vill han inget hellre än att vara en cool strandraggare i baren. Det fungerade för 20 år sedan, men nu har det blivit patetiskt...

Familjen försökte hyra ut rummen själva under ett par år. Men det gick inget vidare. Dubbelbokningar eller borttappade bokningar gjorde att man var tvungen att ringa och påminna om sin ankomst gång på gång. Likaväl fick man fel rum när man kom fram. Men det spelar ingen roll! Vi älskar familjen! Vi älskar hotellet! Vi älskar stranden! Just här är faktiskt stranden som bäst. Len skön sand under fötterna. Ingen "grussand" som man sjunker ner i, inga klippor, inga gropar, utan bara en skön strand med kristallklart vatten. Stranden är milslång, men skiftar i karaktär hela tiden. Just här är den bara som allra bäst! Dessutom är maten god och drinkarna svala. Mmmm!

I år har dock fadern, familjens överhuvud, insett att man förlorar pengar på sitt hotell. Han har dock inte insett att man kan tjäna med på att rusta upp hotellet, flytta på sonen (det går nämligen inget bra att ha en alkoholist i en bar) och marknadsföra det härliga hotellet. Istället hyrde han ut hela sitt hotell till det lyxiga grannhotellet. Grannhotellet vänder sig till feta tyskar och har en massa problem med överbokningar. De önskar inget hellre än att ha ett par extra rum för sina feta överbokade tyskar! Det betalar bra och länge, vilken naturligtvis är bra för vårt lilla hotell. Men de feta tyskarna lever dock ett "all-inclusive liv" på lyxhotellet och kommer inte spendera en euro på det lilla hotellet...

Fast man glömde dock att meddela alla oss i gänget, som bokat rum sedan länge, om de förändrade förutsättningarna. Det var dumt! Så där satt vi med våra flygbiljetter och planerad ledighet utan något hotell att bo på! Trist! Vi fick alla tag i olika hotell i omgivningarna, men vår samlingplats var förstörd. Vi höll fortfarande till på "vårt" hotell på dagarna. Men det var inte samma sak. Lång väg att gå. Inte kunna smita upp på rummet och fixa en lunch. Inte kunna njuta av horisonten från balkongen... Inte samma sak helt enkelt!

Djävla greker!

Bästa vännerna!

Vänner för livet...


Resan gick bra. Packa det sista, ut till Arlanda, en snabb lunch och sedan ombord på planet. Vi kom nästan iväg på tid. Nja, vi fick vänta en hel timme ombord på planet innan vi kunde taxa ut och lyfta mot vårt paradis på Kreta.

Vi landade på kvällen. Den ljumma varma kvällsluften slog emot oss när dörren till flygplanet öppnades. Flygplatsen i Chania ligger på Akrotitihalvön utanför staden. Här doftar det av timjan som växer på bergsbranterna. Bagaget kom väldigt snabbt. I alla fall med grekiska mått mätt. Vi fick tag i en taxi, utan att frun började bråka om priset, vilket alltid underlättar. Och så iväg till det nya hotellet.

När vi kom dit var alla på plats för att möta oss! Där var vännerna från Wales, vännerna från Göteborg, Gävlekompisen, Koumbaros med ny flickvän (vi har hunnit träffat henne förut) och så släkten från Skåne. Åh, vilka härliga människor! Världens bästa Kretagäng! Nu är vi "hemma" igen! Det blev en middag på strandtavernan i månens sken. Sedan upp på rummet, packa upp och sova ut.

Nu är det semester!

Hem!

Här ligger jag imorgon!

Imorgon åker vi äntligen "hem" till Kreta! Två veckor av sol, tzatsiki, taramosalata, retzina och lite raki... Och hela gänget är där redan! Walesarna, göteborgarna, koumbaros med ny flickvän (hon är skittrevlig!) och förstås Gävlebon.

Vi behöver fylla på våra solbatterier efter vår solfattiga Skånesommar! Så är det! Bloggen kan därför halta lite under de nästkommande veckorna. Sorry för det! Men jag ska göra mitt bästa!

Kali nichta!

PS 
Finansieringen är klar! Vi har lagt ett bud på huset som kan bli vårt sommarställe... Men vi kommer inte gå in i någon utdragen budgivning. Då söker vi andra objekt i området. Det finns fler! Håll tummarna nu!

Fredag

En del att gå igenom...

Idag skulle allt vi bestämde på konferensen verkställas. Eftersom jag reser bort i två veckor måste jag göra allt på en dag, det som kollegorna har en vecka på sig att fixa. Det är priset man får betala för att ta semester "offseason". Fast jag är värd lite ledighet! Jag jobbade ju under en stor del av sommaren...

Nåväl! Jag har nu fått ihop all planering, alla rapporter och all månadsredovisning. Klocka är mycket och jag är trött. Nu "klockar" jag ut från jobbet! Så är det! Så får det bli!

Veckan som gick...

Västkusten är skaldjur!

Den här veckan har varit intensiv! I måndags satte jag mig på ett pyttepyttelitet flygplan och skakade ner till Trollhättan för att sedan ta taxi ut till Tanumstrand. Där hade vi nordisk konferens. Det är alltid kul att träffa alla kollegorna!

Det är alltid mycket arbete på våra konferenser. Dagen fylls med arbete från tidig morgon till sen kväll. Sedan spring upp på rummet för att fixa till sig innan kvällens middag. Vi hann med en massa saker. Planering, planläggning, träning av olika slag, nylanseringar och ännu mer strategier. Vad kul! Vad jobbigt! Vad jobbigt på ett kul sätt!

Jag hann inte se något av omgivningarna förrän på tredje dagen då jag hann ta en promenad in till Grebbestad. Havet är vackert och skärgården är fin. Vi hade dock lite otur med vädret. Gudskelov var det uppehåll den kvällen vi tog en skön båttur ut i skärgården. Det var fantastiskt vackert och vi såg en massa säl. Men den planerade skaldjurspicknicken fick utgå. Istället blev det en skaldjursbuffé hemma på hotellet.

Som jag åt! Krabba, hummer, räkor och havskräftor. Jösses! "Ferska reker, såna maneter!" Det slår det mesta!

Sedan skakade vi hemåt i vårt lilla plan fullt inspirerade och fulla av tillförsikt. Det här blir ett mycket bra år på jobbet! Jag känner det! Jepp, det gör jag!

Kalas

Jättemycket barn...

Eftersom sonen har sin födelsedag på sommaren, så blir det alltid en väldans massa kalas. Först hade vi lite firande på "själva dagen" tillsammans med svärmor och sedan det traditionella stora kalaset hos svärfar i Torekov. Men idag vad det dags för kalaset med alla klasskompisarna! Puh!

Gudskelov höll vi kalaset tillsammans med bästa klasspolaren och deras föräldrar. Och gudskelov höll vi kalaset ute i Stora Blecktornsparken. Och ännu mer gudskelov är att vädret var fint då hela gårdagen var fylld av skyfall. Klassföräldrarna arbetar båda med konstnärliga yrken, som de flesta här på Söder. De är toppenbra och trevliga. Fast vi tyckte de var lite hispiga när det kallat in sin sons gudfäder för att hjälpa till med korvgrillning. Men vi tänkte om! Jösses vad vi tänkte om!!

16 "kvicksilver" till barn är inte lätt att hålla reda på! Det visade sig snabbt. Hade vi inte haft två korv- och marschmallowsgrillare hade det aldrig gått! Bara att få dem att sitta stilla och äta var en stor utmaning. Efter mat och cubcakes (Öhhh... Ingår marschmallows i "mat"!? Jo, på kalas är det så!) var det dags för laguppställning och femkamp. Det var en massa tävlingsgrenar som skulle gås igenom. Vi delade upp lagen på oss vuxna och "coachade" (modernt ord...) våra lag ordentligt. Naturligtvis vann alla lag då det blev "jämnt lopp".

Efter matfrossa och sedan femkamp var det dags för "skattjakt". De olika lagen fick skattkartor till "Kobrans gömda skatt", som var en mycket rik godisskatt. Barnen sprang runt i parken och hittade sina skatter. Sedan kom föräldrarna och hämtade sina glada, trötta, svettiga barn. Gud, vad skönt!

Nu dröjer det ett år tills nästa födelsedagskalas!

Facit

Melodikryss nr 33, 2011-08-20

Kan vi?

En gammal dröm...

Kan vi? Vågar vi? Har vi råd? Frågorna mal på... Beslutet måste tas snart. Fast missar vi denna chans finns det ju flera andra.

Vi hann med ett snabbt besök under dagen. Läget charmade oss. Den lilla byn, den närbelägna badviken och så alla trevliga människor. Var man än åkte eller gick vinkade folk åt oss. Och vi vinkade tillbaka! Alla är trevliga här!

Men mycket måste fixas till! Både invändigt, utvändigt och i trädgården. Kan vi? Har vi råd?

Spännande!

Underbara Hälsingland!

Hisnande vackert...

Jag visste det faktiskt förut! Men det är som om man måste påminnas om det lite då och då. Den vackraste delen av vårt underbara land är Hälsingland! Så är det! Det är möjligt att du tycker annorlunda. Men dessvärre måste jag meddela dig att du har helt fel! För det är jag som har rätt! Så det så!

Nämen, tänker du, horisonten över Medelhavet eller raukarna på Gotland? Eller Akropolis i solnedgången eller Riddarfjärden med statshuset i förgrunden. Jo vars, helt okey! Men inte är det Hälsingland, inte! Nej, det är det verkligen inte! Hälsingland har djupgrön skog, perfekt för björn, varg och en massa troll. Här finns blånade vackra berg och en massa sjöar och älvar med kristallklart vatten. Inga farliga strömmar med röda "badförbudsflaggor" eller äcklig algblommning. Bara klart och lent sötvatten!

Men hur vet jag allt detta!? Jo, jag tillbringade mina barndoms somrar uppe i vackra Hälsingland. Och jag badade varje dag. Alla mina simmärken från "fisken" och upp till "guldmagistern" (det fanns inga andra simmärken på den tiden...) har jag simmat mig till i Ljusnan. Men hur kan jag veta att just Hälsingland är den vackraste platsen i hela världen!? Jo, det är lätt som en plätt! Jag har nämligen varit överallt och sett alla platser! Så är det! Så det är ingenting att säga emot! Basta!

Idag hade jag lite jobb att göra här uppe. Då skolan är stängd, på grund av planeringsarbete inför det nya läsåret som startar på måndag, var sonen ledig från fritids. Även frun var ledig från sitt arbete eftersom hon ska jobba hela helgen. Så det blev inte bättre än att vi alla åkte upp till vackra Hälsingland. Medan jag jobbade med mina möten så förlustade sig sonen och frun med att uppleva de lokala sevärdheterna. De verkade ha haft kul!

Vi övernattar på ett litet skithotell som är riktigt skruttigt, men alla som jobbar här är så otroligt trevliga, vilket gjorde att hela atmosfären var gemytlig. Vackra, trevliga, gemytliga Hälsingland!

Natti, natti...

Vardagshumor

Kul...

Idag vaknade jag ganska så tidigt. Fast inte lika tidigt som frun som hade smugit iväg till sitt jobb i ottan. Jag väckte sonen, som inte ville gå upp. Jag bad honom då gå upp och kolla om tandfen lagt någonting i glaset, eftersom en tand rök igår... Gissa om han stod givakt bredvid sängen i ett jehu!? Listigt av mig, om jag får säga det själv...

Jo, en tand åkte ut igår! Det var en retfull liten tand som suttit alldeles för lös alldeles för länge. Och det var nog mitt fel att den lossnade. Jag "råkade" visst borsta lite för länge och lite för hårt så tanddjävulen äntligen flög ut. Nu kanske vi slipper höra allt tandgnäll vid matbordet!?

På väg till skolan gick vi förbi det humoristiska fiket nere på hörnet. Jag gillar deras menu! Om jag drack kaffe så skulle jag absolut prova den "excellenta espresson" och jag ska prova "pasta sisådär" någongång. Bra marknadsföring handlar om att "sticka ut" lite!

Jag skrattade gott och blev riktigt glad! En bra morgon!

Bio

En bagatell...

Igår var vi ju på bio. Det finns inte så många sevärda filmer just nu. Senare i september kommer det dock en hel drös av bra filmer som vi båda vill se. Men just nu nöjde vi oss med filmen "Bad teacher".

Vi hade inga större förväntningar, faktiskt. Och det ska man inte ha när man ser en film av den här sorten. Den var smårolig. Bra rollprestationer trots den tunna handlningen. Och så fick de varandra till slut! Vilken överraskning!? Not! Fast hon fick inte den hon ville ha från början, utan hon valde rätt kille på slutet. Hon valde den halvsnygge killen med lite pengar på fickan, men vansinnigt trevlig och charmig. Istället för den jättesnygge, superrika egoisten som var fett ocharmig. Suprise, det med!? Not!

Ibland är jag bara så ytlig så att jag tycker det är skönt att slippa tänka! Då passar den här filmen!

Vi blir alla äldre...

Frun...

Förra året fyllde frun jämnt. Idag fyller hon ett år till! Hon börjar visst bli till åren, min gamla fru!? Fast om man jämför med min egen ålder är hon ju alltid ett "lammkött". Så är det!

Frun väcktes med sång och frukost på sängen. Jag och sonen sjöng, som vanligt, alla sångerna som ett popurri, följt av ett; "Ska man inte va gla´, på sin födelseda´? När ska man då vara gla´? Pling! Plong!" Sedan lite frukost, med betoning på lite för oss vuxna, innan det var presentöppning. Jag hade köpt lite småsaker från Designtorget. Bra prylar, lite roliga prylar och tokroliga prylar. Faktiskt för en ansenlig summa pengar! Fasen vad dyrt det är där!? Efter morgonfestligheterna knackade vardagen på dörren och vi började pyssla med allt som hör morgonen till...

När jag satte på mobiltelefonen hade jag fem missade samtal och två röstmeddelanden. Jo, jo, nog är det vardag alltid. Det visade sig att kontoret i det närmaste var obemannat denna måndag på grund av sjuka kollegor eller kollegor med sjuka barn. Eftersom jag inte var det minsta sjuk och dessutom hade ett utomordentligt friskt barn, fick jag kasta mig hals över huvud till kontoret och öppna växel och kundservice. Alla andra planer för arbetsdagen fick läggas åt sidan. Tur att man är flexibel! Dagen på kontoret blev småsnärjig, faktiskt.

Fruns väninna ringde och berättade att frun minsann inte alls var nöjd med sin uppvaktning!? Är inte det otacksamt!? Det tycker jag! Nu hade jag ju lite kvar på firandet, men jag tycker ändå att man får skärpa sig lite vid denna mogna ålder. Världen kan ju liksom inte bara stanna upp och hedra frun på varenda lite skitfödelsedag? Eller har jag fel nu igen?

Födelsedagsfirandet fortsatte på kvällen då vi gick, på tu man hand, på bio. Det tillhör inte vanligheterna att vi är ensamma tillsammans. Antingen är vi var och en för sig eller så är vi tillsammans med sonen. Sonen var förresten hemma hos kusinerna och hade hur kul som helst! Efter biobesöket avslöjade jag den stora presenten. Det är en helkväll då vi och vännerna ska åka runt på stan med segway för att sedan avsluta med brakmiddag på krogen! Undrar om hon är nöjd med det!? Det var ju trots allt det hon önskade sig...

Hon börjar bli dyr i drift, den där frugan. Dessutom tycker jag mig se en viss orättvisa i värdet av presenterna vi ger varandra. Till min födelsedag ska jag också önska mig något skitdyrt! Och om jag inte får det ska jag vara sur. Så det så! Hmmm... Kanske jag ska önska mig en ny TV till sovrummet? Eller en ny ljudanläggning till vardagsrummet? Eller en weekendresa till Rom eller Barcelona!? Jag har ju ett par månader att fundera.

Det har varit en trevlig dag!

Och det ska bli riktigt kul att åka segway! Det blir av i slutet av september! Jag lovar att rapportera...

Cykel

Har man en gång lärt sig...

Idag var sonens nya födelsedagscykel klar att hämtas ut från cykelbutiken. Så glada i hågen bar det ut i parken med den nya, lite för stora, cykeln. Och så förstås den nya coola cykelhjälmen med dödskallar på. Också det en födelsedagspresent.

Har ni hört det där om att om man en gång lärt sig cykla, så kan man det för resten av livet!? Jag har en kommentar; "PYTTSAN, HELLER!" Sonen hade glömt allt! han fick panik. Skrek och grät. Hela parken tittade på det ylande och vingliga ekipaget. Och jag sprang och sprang, samtidigt som jag höll i cykeln. Jag är fortfarande helt slut!

Det slutade i en stort nederlag för mig som pedagog och cykelinstruktör. Jag suger! Det finns ingen annan råd än att kalla in grannpappan. Han är otroligt bra på att lära barn att cykla. Han har snart lärt upp hela grannskapets ungar. Så får det bli! Alla kan ju inte vara bra på allt...

Kali nichta!

Facit

Melodikryss nr 32, 2011-08-13

Utbildning

Tack och lov...

Idag gjorde jag en del av en internutbildning som ska göras över internet. Det är en sådan där modern sak som läses och man examinerar avsnitt efter avsnitt online. Jag tror det där påfundet heter "eLearning". Och av någon anledning så ska det vara en stor bokstav mitt i ordet!? Fråga mig inte varför...

Kurserna handlade om sådan jag redan vet och jag planerade att göra det hela på en "kafferast". Men det gick inte! Jag har bara läst in första modulen, och den tog sex timmar!? Sex underbara timmar då jag lärde mig en massa nya saker om det som jag redan trodde att jag kunde. Det var roligt, intressant, lärorikt och intensivt.

Jag läste och antecknade så pennan glödde. Jag märkte hur intensivt jag jobbade då jag gick på toaletten. När jag såg mig i spegeln upptäckte jag hur jag var alldeles högröd i hela ansiktet. Dessutom hade jag fått en sprängande huvudvärk. Men jag blev godkänd! Yes! De andra modulerna får jag ta under nästa vecka... Det är kul att lära sig nya saker! Så är det!

Dags att ta en Treo och göra lite helg! Annars brukar det ju vara tvärt om!?

Spöstraff

En morgontidig liten djävul...

Det byggs ju vindsvåningar i vårt hus. Dyra lyxiga vindsvåningar för folk som har en massa pengar. Ja, jag är väl kanske lite avundsjuk, eftersom jag aldrig kommer kunna bo i en sådan där dyr vindsvåning. I alla fall inte i detta livet. Kanske i nästa liv? Men då måste jag sköta mig mycket bra i det här livet. Och det kanske redan har gått åt skogen, när jag tänker efter... Hmmm!?

Hur som helst så är det jättebra för bostadsrättsföreningens, och därmed vår, ekonomi att vi får dessa lägenheten. Mycket klirr i kassan blir det!

Men, för i helvete, vad är det för fel på byggnadsarbetare!? Visst, de är morgontidiga. Det vet man väl? Men i morse var det nog rekord. Vi vaknade av ett bankande och slamrande som skakade hela huset. Klockan 07.00!? Och dessutom under semestertider. Många ville nog ligga kvar och njuta av en skön sovmorgon. Helt galet!

Det är väl en sak om vi i huset vaknar. Det är ju trots allt för oss de morgontidiga demonerna jobbar. Men hela kvarteret vaknade! Folk kom ut på balkongerna i grannhusen och försökte skrika till våra idioter till vindsbyggare. De hojtades och svors på en hel del ställen. Klagoropen ekade mellan väggarna på bakgårdarna i kvarteret.

Men ni ska inte tro att den idiotiska byggnadsfirman hörde någonting över huvud taget. Idag har jag smugit runt kvarteret längs husväggarna för att ingen ska se vilket hus jag bor i. Jag vill ju inte bli lynchad av någon arg granne som berövades på ett par timmars god sömn!

Jag önskade det fanns spöstraff på morgontidiga byggnadsarbetare!

En morgontidig byggnadsarbetare som fick vad han förtjänade... Det var bättre förr!

Tack för det, Telia!

Ny logga, men samma skit...

Idag har ju hunnit jobba undan lite mer, planerat en del och läst en massa. En bra dag, men jag känner mig lite "mosig" i semesterhjärnan. Jag är nog inte riktigt inne i "ekorrhjulet" ännu.

Det var först fram på eftermiddagen som det ringde i hemtelefonen. Ni vet den där fasta telefonen som fortfarande hänger ihop med någon sorts telefonlinje. Hur länge kommer man ha den!? Nåja, i andra änden av den där linjen var det frun som ringde från sitt arbete. Det visade sig att hon hade försökt nå mig hela dagen utan att lyckas. Det var bara röstbrevlådan på mobilen som svarade!? Detta fast jag hade mobiltelefonen påslagen, det var full mottagning och jag hade ringt en massa samtal. Är inte det konstigt!? När jag kontrollringde mobilen från hemtelefonen visade det sig att samtalet bara kopplades in i röstbrevlådan direkt. Inte en signal gick fram!? Det måste vara fel! Jag ringer Telia!

Och det gjorde jag! De har en jätteavancerad växel på Telia. Man ska göra en massa val hela tiden. Och hela tiden talar en silkeslen, och mycket förstående, röst med mig och lotsar mig rätt i Telias djungel. Hmmm, rätt och rätt förresten!? Det gick åt helskotta gång på gång!

"Vad gäller ärendet?! -"MOBOLTELEFONI!", svarade jag så tydligt som möjligt.
"Jaha, mobiltelefoni! Gäller det en felanmälan?" - "JA!", svarade jag lydigt.
"Gäller det mobilt internet eller mail?" - "NEJ!", fortfarande både tydligt och lydigt...
Sedan förklarade rösten att jag kopplades vidare till rätt kundtjänst och att jag var första personen i telefonkön och att väntetiden för mitt ärende var under en minut. Då hade jag tillbringat en kvart tillsammans med den där obehagligt silkeslena rösten. Där jag gjort tusen val och talat in mitt telefonnummer ett antal gånger. Skönt! Nu skulle jag snart vara framme! Mindre än en minut är ju ingenting!? Efter tjugo minuters väntan började jag fatta att växelmaskineriet kopplat bort mig...

Det hela upprepade sig ett par gånger. Mycket irriterande! När jag till sist kom fram till en slö och nonchalant liten människa var jag ganska irriterad. Milt sagt, alltså. Jag var mer skitförbannad! Knäppgöken i andra änden förklarade att det var ett stort fel någonstans som gjorde att många mobiltelefoner inte kunde ta emot samtal även fast man kunde ringa ut från dem. Hon visste inte vad det var för fel, hur lång tid det skulle ta att åtgärda eller vad hon skulle göra. Det enda jag kunde göra var att vänta och se. Om telefonen inte fungerade under morgondagen kunde jag höra av mig igen. Jo, tjena! Ännu en lång dejt med den där silkeslena rösten!

När jag lade på luren var jag sur och tvär. Då ringde telefonen, inte mobilen förstås, utan hemtelefonen. Det visade sig vara en annan röst som ringde. Inte den silkeslena rösten, utan en mer tvär röst. Den här rösten ville att jag skulle utvärdera Telias helveteskundtjänst. Så jag utvärderade den silkeslena rösten och den slöa kundservicemänniskan. Poängen blev låga! Mycket låga! HA!

Det tog tid innan mobiltelefonen kom igång igen. Under tiden fick jag vidarekoppla mobilen till den trygga hemtelefonen, med sin telefonledning, eller till kontoret om jag var ute på något möte.

Så kan det gå!

Jag har fått reda på, från säkra källor, att den där sliskigt silkeslena rösten bara jobbar hos Telia på dagarna. På nätterna extraknäcker hon på en massa porrlinjer! Jo, det är sant! Vem hade kunnat ana det!?
Fast jag är inte förvånad...

Hemma!

Eller...?

Vi kom hem sent igång kväll. Det var långa bilköer från Nyköping och upp till Stockholm. Det var många hemvändare denna helg. Och alla ville, precis som vi, dra ut på semestern det längsta. Därför kom vi alla hem sent denna söndag. Vi hade dock alla drabbats av hemlängtan under resan hem! Först och främst längtade vi till katterna, men även känslan att sova i våra egna sängar i vårt egna hem. Det kanske ändå är så att det är bäst hemma!?

Katterna såg ut att må bra. De har ju haft semester från oss medan bästa "reservmatten" hade hand om dem. Hon verkar ha skämt bort dem med en massa uppmärksamhet, gos och mat. Bilen packades ur snabbt och vi somnade på stubben.

Idag har det varit första arbetsdagen på jobbet efter semestern. Jag hann gå igenom hela mailhögen! Jag är mycket nöjd med detta! Det brukar vanligtvis ta ett par dagar... Dessutom hann jag ringa en del samtal. Det verkar fortfarande vara lite semesterlungt där ute. Både på kontoret och ute bland kunderna. Skönt med lite mjukstart.

Det kommer inte vara länge. Det är ett som är säkert!

Tipspromenad

Kul familjenöje...

Den lokala idrottsföreningen anordnar en uppskattad tipspromenad varje söndagsmorgon. Vi har varit med förut. Det är knepiga frågor för båda barn och vuxna. Kul som sjutton. Då vädret var rent av bedrövligt kom vi inte iväg som planerat på morgonen. Men så småningom lättade det och det blev uppehåll. Vi promenerade glada i hågen och svarade på alla frågor. Mer info om arrangemanget finns här!

Sedan avslutade vi med en jätteräkmacka på restaurangen alldeles nere vid havet. Räkor ska vara färska och avnjutas på västkusten! Så är det! Nu ska vi åka hem! Semestern är slut för denna gång...

Hur det gick på tipspromenaden!? Skit i det! Huvudsaken man är med...

Västkustsk lunch...

Varberg

Bockstensmannen, efter...

Efter sedvanligt morgondopp begav vi oss till "faster" för frukost. Det blev en mycket trevlig frukost där vi satt, tre generationer tillsammans, och löste melodikrysset. Det blir roligare och går mycket lättare om är flera. Men kan då fylla varandras kunskapsluckor. Den där uppgiften om "falukorv" hade jag aldrig klarat på egen hand. Även om man kunde gissa sig till ordet. Jag hade aldrig hört Povel Ramels sång om falukorv. Jag har bara hört Hasse Alfredsson och "Blommig falukorv". Men "faster" kunde texten! Hon är "fena" på texter, den kvinnan!

Sedan packades bilen och vi gav oss av till semesterns sista anhalt, Varberg! På vägen hann vi dock med en snabb lunch med "Koumbaros", som hade vägarna förbi. han villa visa upp nya flickvännen för oss. Det verkar seriöst! Hon verkar vara en toppentjej! Alldeles för bra för honom! Det roliga är att vi kommer att ses på Kreta! Det ser jag fram emot då hon verkar vara mycket trevlig. Måste det hela gå väl!

Framme i Varbegr mötte vi upp före detta reserledarkollegan, med familj. Stan var full med folk då det pågick ett stort kadettmöte. Vi promenerade upp till den vackra fästningen och gick till Hallands kulturhistoriska museum (fd Länsmuseet i Varberg) och kollade in den mest berömda personen från staden, nämligen Bockstensmannen. Det var lite kusligt att äntligen se honom. Man läste ju mycket om den mystiska mannen i skolan. Mannen som mördades och begravdes i en mosse. En mosse som sedan konserverade honom till eftervärlden. Nu har man dessutom försökt rekonstruera hans utseende med utgångspunkt från hans skelett. Fascinerande!

Museet hade även en massa andra bra utställningar. En handlade om kurorten Varberg en annan om fästningens historia och en tredje var en fantastisk fotoutställning som handlade om "Livets steg". Kolla in mer här! Och besök museet om du har chansen!

Solen sken och kvällen blev fantastisk! Vi grillade i trädgården och fick en sagolik middag. Sonen mådde toppen då det fanns en rejäl studsmatta på tomten. Sedan somnade vi in det det alldeles nybyggda gästrummet ovanför garaget. Det var toppenfint och vi sov som stockar...

Bockstensmannen, innan...?

Facit

Facit, melodikryss nr 31;

L1: MORNING
V10 och V8: GLADA/ÄNKAN
L9:  MALÖ
V13: LA
L11: DARK
L12: GUN
V12 och V2: GEORG/PÅ
L4: RÄISÄNEN
V3: KRÄFTOR
V6 och V14: BJÖRK/ISLÄNDSKA.
L2: PARK
L7: ABBA
L5: FALUKORV

Jag fick inte till någon bild så det får duga med text som redovisning. Håll tillgodo!

Kompisar

Mycket snack blev det...

Idag dumpade jag familjen i Ängelholm och drog till Helsingborg. Min plan var att äntligen komma till Louisiana. Dessvärre upptäckte jag att tiden inte skulle räcka till för ett kulturellt besök i grannlandet. Men jag hann träffa trevliga skånekompisen. Tösen som egentligen kommer från Landskrona, men bor i Helsingborg sedan mycket länge.

Vi sågs hemma hos henne och hon "kokade soppa på en spik", alltså fixade en jättegod omelett eller snarare en tortilla med hjälp av saker hon hittade i kylskåpet. Till det en god sallad och en hemgjord flädersaft. Gott! Till efterrätt bjöds det på en hemgjord pecannötglass. Wow! Hon är ju värsta husmodern!?

Och vi snackade, pratade, samtalade och analyserade det mesta! Vad det är skönt med riktiga vänner som man bara kan prata med sådär direkt! Vi gick i samma klass på folkhögskola för en sådär 27 år sedan. Jösses vad åren går fort... Och ändå inte!? Vi ses verkligen inte ofta, det kan ibland gå flera år mellan våra möten. Men ändå så bara fortsätter man att prata där man avslutade sist. Timmarna sprang iväg och sedan var vi lite stressade båda två. Hon till familjekalas och jag till Ängelholm för att hämta upp familjen och bege oss "hem" till Torekov.

Det blev en lugn middag med rester av hamburgarna från igår. De var lika goda idag. Vitlöksdressingen hade fått lite mera stuns då den stått till sig över natten. Och så lite vin...

Traditioner och rutiner...

Hamburgerkalas...


Vi vaknade, gick upp och tog på oss badkläder och morgonrockar. Så ska det vara!

Sedan ner till morgonbryggan för ett snabbt, kallt men ändå riktigt behagligt dopp. På vägen hem köpte vi bullar. Bullar i Skåne är detsamma som frallor i resten av landet. Det kan vara bra att veta. Vi köpte alltså inte kaffebröd, utan frukostbröd. Alla köper sitt frukostbröd, iklädd morgonrock på väg hem efter morgondoppet, i Torekov. Så gör man!

Jag tillbringade dagen med att inhandla allt till kvällens traditionella kalas. Sonens födelsedag ska firas med traditionellt sommarkalas i trädgården.. Efter inhandlingen avlöste jag frun på stranden och hon fick gå hem och fixa all mat. En bra deal tyckte vi båda. Så är det!

På kvällen kom "alla"! Alla de kära vännerna som alltid är med varje år. Och det blev lika trevligt som vanligt. Frun grillade fantastiska hamburgare. De var faktiskt godare än vanligt, eftersom vi blandat i lite fläskfärs också. Kryddningen var perfekt! De goda burgarna avnjöts mellan lätt rostade hamburgerbröd, tillsammans med krispiga salladsblad, solmogna tomater, mild rödlök och en fantastisk hemgjord vitlöksdressing. Alla primörer kommer ju förstås från Bjärehalvön. Så ska det vara!

Till efterrätt struntar vi i tårta! Det gör vi alltid! Traditionen påbjuder en fluffig marängsviss! Vaniljglass varvat med skivad banan och vispgrädde och garnerad med cholkadsås och färska hallon. Dessutom struntade vi i kaffe och fortsätta dricka vin.!

Så ska det vara och så blev det!

Torekov

Lotshuset med morgonbryggan i bakgrunden...

Vi kom upp ganska så tidigt. Med våra semestervanor är allt före klockan 10 att betrakta som "ottan". Efter frukosten packade vi det sista och lastade bilen. Jag skickade ut familjen att förströ sig med något roligt, medan jag städade ur lägenheten. Jag är nämligen en "hejare" på att städa! Så är det! Och jag gör det bäst när ingen stör mig!

Sonen och frun förlustade sig på "Malmö City Horse Show" som hölls på "Ribban", alltså Ribersborgsbadet, som ligger alldeles bredvid Västra hamnen. Jag satte igång att plocka, damma, dammsuga och fixa till allt i den fantastiska lägenhet som varit vårt hem de senaste tre och en halv veckorna. Men hur får man rent utan skurhink och mopp!? Jag fick knätorka badrumsgolvet med en disktrasa. Det fick funka!

Sedan åkte vi upp till svärfar med fru i Torekov. Där fanns även svärfars frus son (hängde ni med!?) med familj på plats. Vi gick direkt ner till stranden och njöt av solen. Det blev ett trevligt återseende och barnen började leka genast. På kvällen åt vi god middag i trädgården och drack vin. En hel del vin...

Falsterbo stinker!

Blä!

Sol idag med! Men den här gången kom vi inte iväg lika snabbt. När vi kom till Skanör var alla parkeringsplatser helt fulla. Det gick inte att ställa bilen någonstans... Vi vände då om och åkte mot Falsterbo. Där finns det större parkeringsplatser, eftersom det är en större strand. Och idag var det ingen dimma. Perfekt!

Vi trodde tången skulle vara borta vid det här laget, eftersom det varit fint väder ett par dagar. Men det var den inte! Blä! Vilken stank! Metervis med ruttnade sörja täckt med miljoner flugor. Fy, sjutton! Vi lyckades dock hitta en liten bit strandremsa där man kunde gå ner i vattnet. Men stanken kunde vi inte fly ifrån.

Dumma, dumma Vellinge kommun! Man har mage att ta betalt för att parkera vid stranden, men man har inte fått tummen ur röven och rensa stranden, mitt under högsäsongen!? Så är det med egoistiska kommuner som har låg skatt, höga avgifter och vägrar ta emot flyktningar. Fy!

Sol!

Äntligen...

Solen sken, och vi med! Snabbt packades matsäck och dryck ner i kylväskan och vi drog ner till vackra Skanör. Eftersom Falsterbo var insvept i någon konstig dimma, dessutom misstänker vi att det är en hel del problem med drivor av tång så åkte vi direkt till Skanör. Det var nog bra. Det var lite trångt på stranden, men vi var mycket nöjda ändå!

På kvällen åkte vi hem till svärmor i Lund och käkade spagetti med köttfärssås. Lyxigt!