Diakoni

Diakoni...


När jag var i kyrkan igår berättade prästen att en av deras diakoner, Björn Gauffin, dött härom dagen. Björn hade arbetat som diakon i Katarina församling i många år. Därför tillfaller kollekten under advent till en minnesfond i Björn Gauffins namn som ska hjälpa utsatta i Katarina församling. Han måste ha dött alldeles för tidigt!

För många år sedan praktiserade jag hos diakonerna i Katarina församling. Det var när jag gick min sjuksköterskeutbildning på Ersta högskola. Då Ersta har en gammal tradition inom diakonin fick vi sjuksköterskestuderande praktisera en vecka hos diakoner under etikkursen. Jag sökte mig naturligtvis till min egen församling, Katarina.

På den tiden låg diakonilokalen på Götgatan, i en gammal banklokal. Kassavalvet kom förresten väl till pass efter den stora kyrkobranden. De skatter som räddades undan branden förvarades där. På den tiden var det tre diakoner i församlingen. Björn, hans fru och min handledare. Veckan var mycket intressant och lärorik. Jag fick vara med och ta emot hjälpbehövande, gå med på hembesök och vara med och hjälpa till i sjukhuskyrkan på Rosenlund.

En dag fick jag följa med Björn på besök på det gamla ungkarlshotellet Monumentet. Det var en tillvaro jag aldrig sett förut! Lidande på gränsen till misär. Björn gick runt och samtalade med flera av de boende. En del fick pengar till mat andra fick ett uppmuntrande och stödjande samtal. Jag minns hur jag beundrade hans sätt att tala med alla olika människor. Att vara diakon är något mellanting mellan sjuksköterska och socionom. Det skulle jag gärna provat på! Men jag saknar ju den där religiösa kallelsen...

När vi lämnade kyrkan stoppade jag ner den där "tjugan" som jag förberett mig på att lämna i kollekt, och gav en "hundring" istället... Ha det bra, Björn!