Storstadsdjungeln

En vanlig storstadsbo...



En länspolismästare...


Det är väldigt sällan jag lyssnar på riktigt bra radio. Fast det är klart att jag hinner lyssna en del under alla mina bilresor, men då kan det vara många stopp på vägen, så det blir liksom inte så koncentrerat.

Idag hörde jag på "Sommar"-prataren i P1. Programmet var intressant och ganska bra. Bara ganska... Men sedan kom det ett litet guldkorn! Programmet heter "Storstadsdjungeln" och är uppenbarligen en serie om växt- och djurlivet i en storstad. Den här gången handlade hela programmet om råttor. Alla vet ju att det finns mycket råttor i en storstad. Men att det var så många!? Programledaren lotsade oss genom en massa råttupplevelser. Ibland var hon skräckslagen och svor som en borstbindare men oftast var hon intresserad och fascinerad av råttorna.

Med i programmet var vår länspolismästare Carin Götblad. Hon är en mycket kunnig råttfantast. Visste ni det? Hon var hur rolig som helst! Och mycket kunnig vad det gäller råttor! Hon hade till och med sin egen tamråtta på råttsafari!

Vad man blir glad av bra, informativ, lärorik och underhållande radio!

Kolla mer här! (Länken kanske bara fungerar under en begränsad tid.)

Sommar!

Allsång på Skansen!


Frun var ledig hela dagen. Det var inte jag... Därför hämtade hon sonen lite tidigare på dagis och åkte ut till släktingarnas landställe, strax utanför stan. Där hade de jättetrevligt med sol och bad. De hade de faktiskt så trevligt att de inte kom hem igen. Så jag blev helt plötsligt gräsänkling. Bara så där helt plötsligt!?

Så efter avslutat arbete tog jag mig en promenad runt stan. Sommarkvällen var ljum och härlig. Sedan hem och bänka sig framför TVn. Det var ju premiär för "Allsång på Skansen"! Det är väl det mest svenska av de svenska? En hop människor som trängs och sjunger tillsammans!? Men det är tradition och det är vackert. Jag satt hemma i min ensamhet och nynnade med lite försiktigt...

Nu är det sommar!!

Administration

Administration, planering och lägga schema...


Idag har jag verkligen försökt att ta hand om alla "post-it lappar". Tala med de jag försummat, boka höstens möten och boka de utbildningar jag ska hålla. Jag hann dessvärre inte med hälften av alla de saker jag skulle hinna med...

Imorgon väntar räkningar, reseräkning och städning av skrivbord. Huvva! Ska jag hinna!?

Söndag med söndagspromenad

En skön hage...


På söndagen vaknade vi utvilade, med kanske lite tung i huvudet efter gårdagskvällens underbara grillkväll. Då frun skulle jobba eftermiddag och kväll var vi tvungna att lämna vårt underbara sällskap tidigare på dagen.

Vi hann dock med en underbar promenad genom ett naturreservat i kranskomunen. Ett reservat som Stockholms stad äger. Staden äger nämligen en massa markområden utanför staden, så att stadens invånare skulle få chansen att njuta av natur och grönområden.

Det är därför jag med sorg ser att den inkompetenta ledningen för staden säljer ut dessa områden för att kunna sänka skatterna. Det är ju mina tillgångar de säljer ut!? Ät skit, idioter!! Ni är elaka och egoististiska!

Vi hade i alla fall en underbar promenad, och picnic, i en av de sista grönområderna som staden äger!

Facit

Melodikryss nr 25, 2010-06-26

Frukost med melodikryss

Underbar "brontofrukost, dagen efter....


Vaknade ganska fräsch ändå!? Konstigt eftersom kvällen blev mycket sen! Jag och moster var sist uppe och gick inte till sängs förrän soluppgången kom. Det fanns ju så mycket vin att dricka och så mycket att samtala om!

Jag och frun tvingade alla deltagare att lösa melodikrysset på lördagsmorgonen. Jag tror faktiskt att det uppskattades. Det är alltid lika roligt att lösa krysset när man är flera generationer. Till och med småbarnen kunde hjälpa till med lösningar!

Nästa vecka vinner vi!!

Midsommar

Traditionellt midsommarfirande!


Jag och sonen sov ut på midsommaraftonens morgon. Vi hade redan packat väskorna kvällen innan och lagt allt i bilens bagageutrymme, nere i garaget. Sedan tog vi tunnelbanan till förorten, där morbror mötte upp och körde oss till sommarstället. Där väntade en skön sillunch med nubbe och allt. Som jag längtat efter salt sill, färskpotatis (eller "nypotatis" som skånska frun envisas med att säga..), gräddfil och gräslök. Mums!

Frun jobbade denna dag och tog därför bilen för att sedan köra ut och ansluta sig till oss. Och då kom ju även all packning oss tillhanda. På dagen umgicks vi moster (som kallar sig reservfarmor), morbror, äldsta kusinen med fru och två barn. Barnen lekte och vi satt på verandan och njöt.

Sedan var det dans runt midsommarstången på stranden. Lite oorganiserat, men ändå väldigt kul. Vi hann även med en eftermiddagsfika.

På kvällen grillade vi en otrolig middag och njöt av fulla drag av den svenska underbara sommaren. Allt till en fantastisk solnedgång vid sjön. Det var en magisk svensk midsommarafton, precis så där som den ska vara!

Dröm sött!

Film

Djävulen bär Prada




I taket lyser stjärnorna


Ikväll gjorde jag något som jag gör alldeles för sällan. Jag såg på film. Jag ska göra det mer och oftare i framtiden. Jag tar inte hand om mig så mycket som jag borde. Jag måste få mer kulturella upplevelser! Annars "skrumpnar" jag...

Jag såg först "Djävulen bär Prada" vilket är en ganska ytlig amerikansk komedi. Meryl Streep är ju alltid en underbar skådespelare! Filmen är en roande, ytlig men ändå välgjord bagatell. Kul men inget bestående minne eller intryck.

Den svenska filmen "I taket lyser stjärnorna" var däremot en mycket fin film! Det handlar om en ung tjej och hennes tillvaro. Alla dessa hormoner och tonårstankar. Det slår mig vilken jobbig period i livet detta är. Det ska jag inte glömma när jag så småningom blir tonårsförälder!! Mamman i filmen lider av cancer. Sjukdomen fortskrider och man känner hur hoppet om ett tillfrisknande sakta försvinner, liksom drömmarna om den planerade resan till Thailand. Fruktansvärt rörande och berörande!

Jag har ju förlorat min far i cancer. Jag var dessutom ansvarig för hans vård och omvårdnad in i döden. Jag antar att jag projicerade min egen sorg och frustration på den lilla tonårsflickan i filmen. Jag fick snyta mig rejält efteråt!

Jag ska se mer film, läsa mera böcker och gå mer på teater! Fast jag fattar inte hur jag ska hinna, men det SKA bara gå!

Gravskötare

Salig mors grav på Katarina kyrkogård.



Familjegraven i Södertälje.



Jag har gjort mig till förste gravskötare, utan att vilja bli det! Alltså har man ansvaret för en grav så är det ett ansvar i evigheten! Jag har inte en aning om hur länge en grav finns kvar, men tror det är i typ femtio år... Då får man banne mig piffa till gravarna emellanåt! Eller hur!? Det ligger i ansvaret då man har "gravrätten". Det gör man i respekt för sina förfäder! Så är det!

Släkten har en familjegrav i Södertälje. Både mormor och morfar kommer i från staden. Jag är uppvuxen med en stor släkt, även om den tunnats ut genom åren. Många kalas har vi haft i stan! I graven finns gammelfarfar Erik, som jag aldrig hann träffa. Han "grundade" familjegraven. Därefter hamnade morfar där. Han dog lite för ung. Gammelfarmor kom sedan, med ålderns rätt, i graven. Därefter dog gammelfarbror, morfars lillebror. Sedan hamnade min älskade mormor där. Hon som var min mentor och förebild i allt. När mormor dog tänkte jag att det blir kanske mycket gräl där nere i graven. Mormor var inte så himla förtjust i sina svärföräldrar, som uppfostrade sin äldsta son, alltså morfar, till en slashas och drasut. Dessutom var dom, i alla fall gammelfarmor, mycket frikyrkliga. För ett par år sedan kom gammelfaster, hon som var gift med morfars lillebror, ner i graven. Då kändes det som om mormor hamnade i gott sällskap. De båda svägerskorna har alltid varit bästa vänninor genom livet. Hoppas de mopsar upp sig mot gammelfarmor och dricker en massa vin tillsammans. Det gillade de och det ogillade gammelfarmor...

Här om dagen hade jag ett tjänsteärende i Södertälje. Jag passade på att kolla in graven. Jag antar att ansvaret för att sköta graven ligger på gammelfasters son. Han bor i staden och har gravrätten. Eller kanske på morbror som också bor i staden. Men ingen av dessa herrar gör något åt familjegraven. Det enda som fanns är gravlyktan, som jag köpte och tände vid allahelgonahelgen i höstas. Så jag fick åka och köpa lite blommor och plantera. Jag tog en sort som såg fina ut och inte behövde vattnas så mycket. Jag var faktiskt inte förvånad eftersom det är jag som pysslat om graven de senaste åren...

Salig mors grav finns på Katarina kyrkogård. Det har varit omöjligt att få en grav där under många år, men för ett tag sedan anlade man en ny urnlund på kyrkogården. Jag och bror var helt inställda på att få begrava mor på Skogskyrkogården. Tråkiga, trista och jättestora kyrkogården. Men nu fick vi en jättefin grav på Söder istället. Dessutom kan man få plats med en massa släkt. Kanske en ny familjegrav så småningom? Jag visste redan från början att det var jag som skulle få huvuansvaret för gravskötseln. Jag bor ju närmast och verkar vara den enda som bryr mig om släktens gravar. Jag går förbi ett par gånger i veckan och vattnar eller tänder ljus, beroende på årstid. I år blev det pelargonier och blåklint på graven.

Det hade mamma gillat.

Adrenalin!!!

Du har väl registrerat dig? Om inte, kolla här!




Sekunder som kan rädda liv!



För några veckor sedan registrerade jag mig som livräddare på "SMS Livräddare". Det betyder att om SOS Alarm får in ett larm om misstänkt hjärtstopp, och jag befinner mig högst 500 meter från platsen, så får jag ett larm på min mobiltelefon. Sedan är det ju bara att springa...

Jag övertalade frun att registrera sig också. Hon har precis gått en HLR-utbildning på jobbet (HLR = Hjärt- lungräddning) så det passade ju bra. Frun har redan fått tre stycken larm. Jag fick mitt första idag. Min mobiltelefon ringer och en röst säger att det finns ett misstänkt hjärtstopp i närheten. Man får sedan välja att bekräfta att man är tillgänglig eller avvisa larmet. Adressen kommer sedan på ett SMS. Det visade sig att någon tuppat av i den närbelägna massagesalongen, i kvarteret bredvid.

Adrenalinet pumpade och min puls gick upp i taket. Det var bara på med skor och sedan börja springa. Nere på trottoaren möter jag min springande fru, som även hon fått larmet. När vi kommer fram ser vi en annan livräddare komma springande från andra hållet. Systemet fungerar verkligen! Precis då kommer ambulansen och vår insats behövdes ej. Dessutom verkade det som om den kvinnliga patienten höll på att repa sig.

Så det var bara att bege sig hemåt igen och försöka fortsätta arbeta. Men det var svårt att skingra tankarna... Du är väl registrerad hos "SMS Livräddare"!? Gör det nu! Om jag tuppar av någonstans vill jag också ha en massa hjälpsamma människor runt omkring mig!

Grönan!

Flygande mattan! Bara för oss långa killar...


Just när man tror att det ska lugna ner sig lite, så kör det ihop sig. Helat plötsligt verkar alla upptäcka att det är kortvecka och dessutom sista vecka innan den rejäla semesterperioden. Mobiltelefonen gick varm hela dagen. Kul att vara eftertraktad!

Frun och jag hämtade sonen på dagiset, för att sedan promenera ner till Barnängsbryggan. Där tog vi en båt direkt ut till Djurgården. Sedan var det dags för en helkväll på Gröna Lund! Lika kul för mig som för sonen. Vi mötte upp med gamla dagiskompisen med föräldrar.

Under vintern har det hänt något banbrytande i sonens liv. Han har passerat längden 120 cm. Han är faktiskt redan uppe i 124 cm. Vilket han noggrant mätt under gårdagen, inför dagens besök på Gröna Lund. När man passerar den magiska längden av 120 cm så öppnar sig en ny värld av åkattraktioner i denna nöjespark. Plötsligt kan man åka en massa nya, hemska, fruktansvärda berg- och dalbanor och en massa andra hysteriska åkattraktioner. Detta har sonen varit mycket väl medveten om i flera år!

När jag var yngre kunde jag åka allt! Jag var inte rädd för någonting! Den gamla "Enterprise" var en ren njutning. Jag åkte alla attraktioner, käkade pizza och varmkorv, och åkte allt igen... Men dessvärre händer något med åldern. Jag älskar allt som snurrar, spinner och suger i magen. Men jag klarar inte av höjder... Vill inte sitta i en berg- och dalbana och vifta med benen tio meter över marken. Inte kul! Bara skräck!

Sonen däremot, uppskattar allt. Han åkte berg-och dalbanan "Kvasten" redan då han var två år. Han skrattade hela tiden, och höll mig i handen. "Var inte rädd, pappa!", sade den lilla skiten... Känns ganska förnedrande att bli lugnad av en tvååring!

Men en av mina favoriter är "Flygande mattan". Det här var första gången som sonen var tillåten att åka denna attraktion då han passerat den magiska gränsen på 120 cm. Gud, vad kul vi hade! Vi åkte flera gången. Wow!

Jag lyckades dessbättre hålla honom borta från alla hisnande attraktioner. Men vi hann med "Lustiga huset" är kult och vi var där ett par gånger, "Flygande mattan" en massa gånger, "Lyktan" var hemsk, tyckte jag, men vi åkte den ändå..., "Tekopparna" är lite mesig, "Spöktåget" var läskigt och en massa annat...

Stockholm visade sin vackraste sommarkväll. Ljum och skön solnedgång över Södermalms vackra höjder. Alla var nöjda och belåtna när vi tog båten hem! En toppenkväll!

Imorgon är en annan dag... Sov gott!

Promenad

Helt orädda kom de fram till mig... Var försiktiga, gullungar!


Idag hann jag med lite egentid! Det är inte så ofta det händer, inte nu för tiden... (Jag vet! Särskrivning! Men jag kollade med språkrådet...)

Jag hann ta en skön promenad, efter en hektisk arbetsdag. Jag gick längs Årstaviken, från Eriksdal mot Tantolunden och vidare upp mot Medis. Överallt var det en massa fåglar med små ungar. Det var så söta! De flesta var lite folkskygga och simmade undan när jag kom förbi. Men de bortskämda och övergödda änderna skyr inte människor. De kommer fram direkt, i förhoppning om att få en bit bröd. Och ungarna gör som sin mor...

Detta gäller dock inte alla fåglar! Här om dagen var jag uppe vid kyrkan för att pyssla om salig mors grav. Jag fyllde en en kanna vatten för att gå fram mot graven och vattna blommorna. Då upptäcker jag en mås som skriker otroligt aggressivt och stirrar direkt på mig. Då jag stannar upp så ser jag en liten "ullig" måsunge som staplar runt bland gravarna. Jag förstår direkt att mamman försöker försvara sin unge. Så därför går jag undan och tar en omväg till graven.

Men andra besökare på kyrkogården blev hela "bajsbombarderade" av den moderliga måsen. Måsen gjorde även aggressiva utfall mot en del besökare. Jag hann inte varna alla, även om jag räddade en del...

Nu är det sommar!

Fnoskelgenerator

Det här tyckte jag var kul! Kolla in här! En alldeles egen fnoskelgenerator! Nej, den har ingenting med mitt jobb att göra, men kan nog kännas igen av en hel del vänner...

Mer roligheter på www.avigsidan.com

Westlings rules!

Westlings, innan sonen blev prins...


Men varför ser han så tråkig och gammal ut? Kan han inte bara rufsa till håret lite, knäppa upp en knapp och byta glasögon? Han verkar ju vara en smart kille, den där gymägaren.

Och varför är kungligheter så himla stela!? Kan de inte bara släppa en fis och vara lite normala? Hörde ni de där konstiga talen? Viktoria talade till folket med en jättekonstig röst, långsamt och släpande och med onaturliga pauser. Jag fattar inte varför hon gjorde så? Det hon sade var visserligen rörande. Hon tackade det svenska folket för att hon hade fått sin prins. Det var fint sagt!

Och kungen? Vad gjorde han? Han läste innantill och stakade sig på mycket dålig skolengelska. Sedan lade han ifrån sig manuset och gav drottningen en blomma på bröllopsdagen. Visst, det var riktigt rart, men totalt utan känslor. Och mycket taffligt. Därefter fortsatte han sitt "styltiga" tal. Gäsp!

Men Westlings, de kan minsann hålla tal! Först pappan, som höll ett rart tal. Han talade säkert och lätt, helt utan att staka sig. Det skulle jag ha svårt för i det där sällskapet, och dessutom med en halv miljard TV-tittare. Och sedan talade den nya prinsen till sin kronprinsessa och till folket. Lätt och ledigt, utan något manus, växlade han mellan engelska och svenska. Ett bra, rörande och fint tal!

Kan man inte byta ut de där Bernadotterna mot ett par Westlings, istället? Det verkar ju mycket bättre och är nog billigare i drift. Inte lika många tiaror behövs och uppvärmingen av huset i Ockelbo måste vara bra mycket billigare än att hålla hela slottet uppvärmt...

Missade jag något?

Hoppsan! Jag råkade visst slumra till...


Så är de gifta! Alltid kul att se glada människor! Vigseln var mycket vacker. Synd bara att fjanten Kalle Moreaus var med! Gillar honom inte! Men Björn Skifs och Agnes var mycket bra! Vacker vigsel, men ganska trist och stel.

När jag och frun gifte oss hade vi ett roligare och vackrare bröllop! Kanske inte lika stort eller lika många tiaror, men mer musik och roligare vigseltal. Allhelgonakyrkan på Söder var fullsatt och musiken fick taket att lyfta sig! Festen efteråt gick inte av för hackor den heller... Vi får se om kungligheterna kan slå oss. Tror knappast det. Folk och kungligheter har svårt att släppa loss med en massa TV-kameror framför sig...

Uppladdning

Man måste vara seriös...


Sonen och frun är ute i kaoset. Svärmor är här med en hel busslast med turister som ska bevista jippot! Själv är jag ganska trött på hela spektaklet! Nu har man laddat i ett halvårs tid, så det känns nästan som ett antiklimax.

Jag är trött på trafikstockningar på grund av en massa poliskonvojer hit och dit. Just nu surrar det irriterande helikoptrar över hustaket hela tiden. Hela staden är helt avspärrad och det råder totalt kaos. Bara ingen blir sjuk någonstans innanför tullarna. För ingen ambulans kommer att kunna korsa kortegevägen...

Själv kopplar jag av hemma! Det är mycket skönt att vara ensam ibland! Självklart kollar jag på uppladdningen inför bröllopet! Jag har ordnat det mysigt för mig. Bröllopskonfekt och sval champagne. Även en republikan kan uppskatta flärd, glans och romantik! Oj, nu börjar gästerna anlända till kyrkan...

Facit

Melodikryss nr 24, 2010-06-19

Peppad och glad!

Love Stockholm 2010



Idag hörde jag på en fantastisk föreläsning. Det var en sådan där "coach", som skulle sprida lite entusiasm. Han började faktiskt väldigt tafatt och fumlande. Alla i rummet blev nervösa och lite generade. Men sedan hände det något magiskt! Han blev bara bättre och bättre. Det han sade och förmedlade gick rakt in i själen. Nu känner jag mig mycket stark och peppad. Det var faktiskt mycket längesedan jag kände så. Det har varit en mycket jobbig vår... Mycket jobbig!

Jag har lärt mig om fokusfrågor, känslospektra och hur man kommer i "toppenturbotillstånd". Det ska jag praktisera varje dag!

På kvällen var vi ute och åt en god middag och spelade boule. Det är riktigt kul att spela boule! Jag har blivit frälst! Jag rekommenderar verkligen det här stället!

När vi kom ut var den en sådan där ljum skön sommarkväll. Jag promenerade faktiskt hela vägen från Vasastan till Södermalm. Jag passerade den pågående festivalen "LOVE Stockholm 2010". Läckra uppträdande, skön musik och god stämning i den vackra kvällen. Önskade jag kunde stanna kvar där länge, men imorgon är en tidig dag.

Kali nichta!

Det sa bara "plopp"...

Vad gör man inte för att få en "Plopp"!?


Vi var nere en stund på "LOVE Stockholm 2010". Festligt, folkligt och kul! Saknade dock stämningen från gamla "Vattenfestivalen". Var fanns langoskön!?

Kom och tänka på...

Äh, vad fånigt! Nu fastande den här låten... Fast visst är den bra?

Stort!

Anrik skola! Sonen blir familjens femte generation i samma skola... Det är inavel, det!


Ikväll ska vi på det första föräldramötet på sonens nya skola. Tänk att den där lilla "spelevinken" blivit så stor så att han ska börja skolan efter sommaren!?

Jag vet inte om det är vi, eller han, som är mest nervös för det nya livet? Förmodligen är det vi... Det är stort!

Brandvakt

"Klockan är fyra slagen.
Gud bevare stad och land
för eldebrand
och fiendehand!
Klockan är fyra slagen..."


Inatt vaknade frun av ett regelbundet gällt kvittrande, utifrån hallen. Sonen och jag sov, utan att låta oss störas av detta nya, lite diskreta, oväsen. Katten var däremot ute i hallen och jamade lite till svar åt det nya ljudet.

Då klockan var fyra på morgonen tog det lite tid för frun att först höra det nya ljudet, och sedan att identifiera vad det kunde vara som lät därute i hallen. Efter en lång stund förstod hon att det måste vara brandvarnaren som börjat varna, sådär lite försynt och diskret, att batteriet höll på att ta slut. Frun gjorde det som krävs i en sådan här situation! Nej, hon gick inte upp och ställde sig på en stol i hallen, skruvade ner den väsnande brandvarnaren och bytte batteri, för att sedan tassa tillbaka till sängen och sova vidare. Nej, nej, inte min fru, inte!

Hon väckte istället mig och informerade mig om den rådande situationen! Självklart!!
Jag ragglade mig upp, hämtade en köksstol och klättrade upp mot halltaket. När jag väl stod där kom jag på att jag inte såg någonting, eftersom jag inte hade satt på mig några glasögon. Jag famlade loss brandvarnaren och tog ut batteriet. Sedan upptäckte jag att vi inte hade några nya batterier hemma. Typiskt! Jag lade därför brandvarnaren och det utjänta batteriet på diskbänken, så att vi skulle komma ihåg att köpa nytt direkt på morgonen. När jag kom tillbaka till sovrummet hade frun somnat om och låg och snusade så skönt. Sonen sov ute i sitt rum och hade inte hört någonting.

När jag själv skulle lägga huvudet på kudden för ytterligare ett par timmars sömn kom tankarna malande... "Är det egentligen lagligt att sova i en lägenhet som inte har en fungerande brandvarnare? Vore det inte typiskt om det började brinna någonstans just nu!?" Tankarna malde på och det blev naturligtvis omöjligt att sova... Jag fick gå upp, koka mig lite te, läsa DN och kolla lite på några trista repriser på TV3. Och det är verkligen trista repriser så dags och på den kanalen!

Jag satt helt enkelt brandvakt! Ett tag tänkte jag fylla några hinkar med vatten och ställa ut på strategiska ställen, men det verkade lite för ambitiöst...



Sömntjuv!

Facit!

Melodikryss, nr 23. 2010-06-12.

Bröllop i dagarna tre!

Fredagskväll med barbeque. Det blivande brudparet i lederhosen och dirndl. Läckert!




Kan det vara vackrare?



Kyssen! Precis innan risregnet kom...


Oj, oj, oj, vilket bröllop det blev! Jag säger bara; Wow!!

Gästerna komfrån när och fjärran. Sverige, Skåne och Mölle visade sig från sin bästa sida. Sköna soliga dagar och fantastiska solnedgångar.

Vi kom till Mölle på fredagen, checkade in på hotellet och gick på en mycket trevlig barbeque. Det blivande bröllopsparet bar traditionella österrikiska kläder. Mycket snyggt. Trevlig samvaro med de gäster som redan ankommit. Mitt under tillställningen bryter det ut ett glädjekaos då några nära släktingar till brudgummen dyker upp oanmälda och överraskar. Tårar och pussar för alla inblandade. Stämningen är på topp inför lördagen!

Vigseln i den lilla vackra kyrkan var fantastisk! Här blandades Sverige med Österrike, svenska med tyska. Varannan vers på vardera språket. Många av de österrikiska gästerna hade traditionella kläder och hattar på sig. Man märkte att två olika traditioner och sedvänjor samsades, vilket var mycket roligt. Vigselakten var rörande och vacker. Vi bjöds på fantastisk musik. När det hela var över tänkte jag att jag inte ville gå härifrån. Kunde de inte förlängt de hela med en halvtimme till!?

Efter själva vigseln gick vi till det närbelägna församlingshemmet för lite mingel, drinkar och fotografering Skönt och avspänt! Nu kunde vi och brudparet lugna ner oss och rå om varandra ett tag.

Kvällens fest var uppe på vackra Grand Hotel. Även här märktes det att man blandade lite mellan de olika ländernas traditioner. Till exempel så fick jag ha frun till bordet. Det gillar jag! Speciellt eftersom jag och frun aldrig hinner ses... Vi satt alla runt runda bord, vilket jag också gillar, då man lättare får kontakt med alla. Bordsplaceringen var planerad, in i minsta detalj, efter vilka språk som talades och vilka språkkunskaper som fanns. Jag som inte kan ett dugg tyska klarade mig utmärkt med engelska under middagen. Många tyskar/österrikare som inte kunde engelska så bra kände sig nog också mycket nöjda med placeringen.

Middagen var fantastiskt god och vinerna, de flesta från Österrike, ramade in måltiden fint. Det hölls tal på svenska, tyska och engelska. Och var man än satt så fick man en teaterviskande översättning i sitt öra. Österikarna gillade våra traditioner och "hakade på" snabbt. Så fort alla började slå i tallrikarna krävdes det att brudparet kysser varandra. Brudparet förstod snabbt! Om till, exempel brudgummen lämnade bordet, så ska alla killarna springa fram och ge bruden en ordentlig puss. (Och tvärtom om bruden lämnade bordet...) Gissa om alla hakade på!? Som vi sprang! Mycket uppskattat och roligt!

Sedan dans frampå småtimmarna. Efter lite vickning gick vi hem till vårt lilla hotel. Mätta, belåtna och trötta...

Morgonen, eller kanske snarare på förmiddagen, åt vi alla en sagolik brunch tillsammans. Kul att träffa alla igen, dagen efter festen. Många vänner och många farväl till både gamla och nya vänner.

Brudparet är just nu någonstans i Asien och kopplar av på någon strand. Förmodligen med en paraplydrink i handen... Skål och grattis!! Och tack för en fantastisk helg!

Facit

Melodikryss nr 22, 2010-06-05


Hann inte lösa melodikrysset live i helgen. Vi var ju på en skön och barnfri weekend, med bröllop i Skåne. Krysset löstes i efterhand och här kommer facit...

Herregud!?

Förfärlig eller bara "trallvänlig"!?


På bilresan ner till Skåne lyssnade vi på alla bidragen från Eurovisionsfinalen. Frun hade köpt skivan på någon bensinmack. Många av bidragen är faktiskt riktigt bra efter ett par genomlyssningar. Vi turades om jag, frun och sonen att önska våra favoritbidrag. Jag valde Tyskland, vinnaren alltså, typ tio gånger i rad. Den är riktigt bra! Resten av familjen tröttnade nog efter sjunde gången låten spelades, men det sket jag i!

Men den låt som vi nu går och nynnar på är denna. Förfärligt! Men den fastnar som ett kletigt tuggummi i håret... Eller hur!?

Skåne!!

"Mölle by the sea", med Grand Hotel Mölle högst upp på sluttningen.


Nu är vi i Skåne igen! Så går det när man är gift med en skånska... Faktum är att vi kommer att vara här nere tre gånger på fyra veckor. Det är nästan så det kan bli lite för mycket av det goda!?

Förra gången var vi ju nere och upplevde "Lundakarnevalen", vilket är en enorm folkfest. Det var första, men inte sista gången, jag upplevde denna begivenhet. Denna gång är vi nere för att bevista ett bröllop och nästa helg är vi här igen för att festa loss på en 40-årsfest. Som sagt, mycket Skåne är det... Men det är helt OK! Skåne visar just nu upp sin bästa sida! Rapsfälten blommar, solen strålar och allt är bara så vackert!

Nu är vi i lilla idyllen Mölle och jag är faktiskt helt betagen och charmad! Vilken liten pärla! En av fruns bästa väninnor, bosatt i Österrike, ska gifta sig med sin österrikiska fästman. De valde den lilla orten Mölle att hålla sitt bröllop i. Gästerna kommer hit från när och fjärran. Bröllopsparet har då valt att göra deras högtidsdag till en upplevelse över hela helgen.

Fredag kväll fick vi vara med om en trevlig barbeque på Grand Hotel, imorgon är det vigsel, fotografering och naturligtvis en hejdundrande fest och på söndag är det brunch för alla som vill. Otroligt härligt! En hel helg med festligheter!

Jag tog ledigt från jobbet på fredagen. Vi åkte ner till Lund, och till svärmor, redan på torsdagen. Vi kom fram sent, mycket sent, och tog en liten nattmacka innan vi gick och lade oss. På fredagen lämnade vi sonen hos mormor och begav oss uppåt mot lilla Mölle. Vi bor på ett jättecharmigt litet hotell mitt i byn. Rekommenderas varmt! En hel helg, utan barn, på hotell! Yes!!

Vi har hunnit promenera runt lite i denna idyll. Mölle är en klassisk badort, som hade sin största glansperiod innan andra världskriget. På den tiden var nästan varje villa ett litet världshus, som tog emot stressade semestrande storstadsbor i stort behov av lite rekreation. Sedan blev Mölle mer och mer en dagsutflykt för skåningar. Men fortfarande finns det kvar ett par hotell och världshus i byn. Och spåren av klassiskt badortsliv finns kvar! Mer om Mölle finns här.

Ikväll var vi på barbeque uppe på Grand Hotel. Vi träffade en massa trevliga människor, som vi ska festa med imorgon. Vi hann prata med det underbara brudparet under lite mer avslappnade former. Imorgon kommer de vara skitnervösa och hinner knappt med någonting alls. Vi såg en otroligt vacker solnedgång över havet. Jag ser fram emot fortsättningen av denna helg! Imorgon blir en vacker, romantisk och rolig dag! Det vet jag redan nu!

Dags att sova och att ladda upp! Kali nichta!



"Mölle by the sea"? Strofen kommer från Povel Ramels "Gräsänklingsblues";

"Min fru har rest till Mölle, till Mölle by the sea.
Hon for för fjorton dar sen och jag kände mej så fri.
Oh, hå, hå, hå, oh boy! Nu skulle hår jumpas för joy!
Men nu känner jag mig mindre fri,
så nu för refrängen bli:
Oh, Elsalill, come back to me!!

Kastanj

Vi bor i en allé! Mitt emot en park. De flesta träd häromkring är hästkastanjer. De är de vackraste träden! Så är det bara!!

Just nu blommar de och det ar bara vackra att se på! Träden är gamla och jättestora! Träden finns avbildade på en tavla som salig morfar målade någongång på 40-talet. Då var alla träden små och lite spröda. Det är det inte nu! Nu är de majestetiskt stora och skänker oss svalka och skugga. Och de är verkligen vackra att se på!

Till hösten täcks marken av en massa vackra kastanjer. Att ha en kastanj i fickan ska beskydda en från en massa sjukdomar. Och det kan ju behövas i hösttider! Så därför ska du alltid ha en kastanj i din ficka. Det har vi alla i familjen! Året om... Jag har till och med en kastanj i min ficka på morgonrocken! Sonen samlar alla kastanjer och vi har skålar fulla av dem. De är vackra att se på, sköna att känna på och bra att ha.

Nu har jag upptäckt att alla fönster och både den franska balkongen och den "vanliga" balkongen är helt täckta av något gult "pollenpulver". Hmmm... Jag misstänker kastanjerna! Djävla skit! Jag avskyr hästkastanjer!! Jag ska tvätta fönster och balkong så fort det blommat färdigt...

Men vad f-n!

Jag hade ett besök på det lilla underbara sjukhuset i stan. Det där som ligger absolut vackrast till.

När jag kom dit dock rådde fullt kaos. Det var en massa turistbussar som ville spana in den fantastiska utsikten. Japaner, tyskar och skåningar i en salig blandning. Huvva! Dessutom pågick det vägarbeten. Det tog tid att komma fram, tid att få en parkeringsplats och lasta ur bilen och springa upp till kundbesöket.

Mötet gick bra! Jättebra, faktiskt! Ibland blir det bara så där kul och inspirerande så man nästan får "ståpäls"!

Sedan snabbt iväg till ett lunchmöte på ett annat innerstadssjukhus. Knappt om tid, men jag hann. Bra möte och en bra lunch. Jag kan faktiskt både äta och jobba! Snacka om simultanförmåga!? Klart då jag är sjukskötare!

Det var när jag skulle parkera på det andra sjukhuset som jag upptäckte den lilla irriterande pappersremsan under den ena vindrutetorkaren. En parkeringsbot! Jag hade felparkerat på en liten bakgata bakom sjukhuset med den vackra utsikten. Faktum var att jag inte fattade att jag felparkerat. Jag hade tilloch med betalar parkeringsavgift. Det var ju helt onödigt... Ja ja, vad är väl 550:-!? *suck*

SKIIIT!

Hinner inte...

Det är lite mycket nu! Kunderna vill ha besök innan semesterperioden sätter in... Hinner inte riktigt med! Fast det är ju altid kul att vara eftertraktad! Administrtrationen ligger lite efter. Får ta igen det under sommaren!

Bloggen blir försummad.... Sorry!