Förberedelse

Konstig doft...

För några månader sedan köpte jag skidor, stavar, pjäxor och så några sorts sulor. Jag vet inte om sulorna är så viktiga? Kanske blev jag lurad av säljaren? Jag brukar nämligen bli det...

Nåväl, snart är det ju dags för skidresa! Så nu var det dags att gjuta till de där sulorna och få in dem på plats i pjäxorna. Först skulle ugnen värmas upp till 200 grader, sedan skulle sulorna in ett par minuter. Man skulle titta på en liten vit prick som skulle bli svart när sulorna hade nått rätt temperatur. Det gick snabbt!

Sedan ut med sulorna, som var jättevarma, och ner med dem i pjäxorna. Det var verkligen inte lätt! Och sedan ner med fötterna i pjäxorna. Det var inte heller lätt! Sedan var det bara stå still i några minuter och låta sulorna forma sig exakt efter mina fötter. Fantastiskt!

Fast jag tycker nog de liknar salig fars hålfotsinlägg... Det är ju inte så sexigt!

En viktig dag

En gång i tiden var detta byråkratins högborg...

Den 15 februari var förr en jätteviktig dag. Det var då man skulle lämna in sin deklaration. Dagarna innan föregicks av skrik och tandagnisslan i huset då salig fars deklaration skulle knåpas ihop. Den var komplicerad och krånglig och resulterade alltid i en massa minustecken då han aldrig betalade in tillräckligt med skatt. Han var bra, men saknade allt ekonomiskt tänkande. Debet och kredit gick aldrig ihop!

Så blev jag vuxen och fick lära mig att deklarera själv. Det har oftast gått bra! Fast jag förstår nästan ingenting... Jag brukar lägga till ett brev där jag skriver; "Kära Skattemyndigheten! Jag fattar ingenting! Men så här tänkte jag..." Och de flesta avdragen har faktiskt gått igenom!

En av årets höjdpunkter var att lämna in sin deklaration. Jag har ju, nästan alltid, bott på Söder. Så vi promenerade med våra deklarationshandlingar till Skatteskrapan på Götgatan. Här var det folkfest! Blåsorkester och gatuartister blandades med korvgubbar, glada poliser och trafikstockning. Finns det någon annanstans än i Sverige där man gjorde deklarationen till en folkfest? Nu finns inte skatteskrapan kvar. Folk deklarerar via internet eller sms. Och man gör det vid lite olika tidpunkter. Jag saknar den viktiga dagen 15 februari!

Fast dagen är lite viktig i alla fall! Jag har ett töntigt släktnamn! Jo, så ere´! Jag har namnsdag idag! Och det har varje förstfödd i min familj sedan urminnes tider. Salig far, farfar, farfarsfar och så vidare sedan många hundra år. Det vet vi eftersom faster har släktforskat! Så därför har jag, sonen och gamla katten namnsdag idag! Och det har även sonens kusin! Vi firade med lite tacomys framför TVn. Mitt i veckan!? Tokigt men trevligt!

Kali nichta!

Sankt Sigfrid döpte faktiskt Olof Skötkonung! Visste ni det!? Nu vet ni!

Film

Djävulen bär Prada




I taket lyser stjärnorna


Ikväll gjorde jag något som jag gör alldeles för sällan. Jag såg på film. Jag ska göra det mer och oftare i framtiden. Jag tar inte hand om mig så mycket som jag borde. Jag måste få mer kulturella upplevelser! Annars "skrumpnar" jag...

Jag såg först "Djävulen bär Prada" vilket är en ganska ytlig amerikansk komedi. Meryl Streep är ju alltid en underbar skådespelare! Filmen är en roande, ytlig men ändå välgjord bagatell. Kul men inget bestående minne eller intryck.

Den svenska filmen "I taket lyser stjärnorna" var däremot en mycket fin film! Det handlar om en ung tjej och hennes tillvaro. Alla dessa hormoner och tonårstankar. Det slår mig vilken jobbig period i livet detta är. Det ska jag inte glömma när jag så småningom blir tonårsförälder!! Mamman i filmen lider av cancer. Sjukdomen fortskrider och man känner hur hoppet om ett tillfrisknande sakta försvinner, liksom drömmarna om den planerade resan till Thailand. Fruktansvärt rörande och berörande!

Jag har ju förlorat min far i cancer. Jag var dessutom ansvarig för hans vård och omvårdnad in i döden. Jag antar att jag projicerade min egen sorg och frustration på den lilla tonårsflickan i filmen. Jag fick snyta mig rejält efteråt!

Jag ska se mer film, läsa mera böcker och gå mer på teater! Fast jag fattar inte hur jag ska hinna, men det SKA bara gå!

Dags igen...

Hytti, hytti! Lainen, lainen, lainen...



När salig far gick och dog, för ganska många år sedan, hände något i släkten. Helt plötsligt upphöjdes jag och bror en generation i släkten. Helt plötsligt blev vi som jämnåriga med faster och alla pappas kusiner. Vi upptäckte även hur himla trevliga de här släktingarna är!

Sedan dess har vi träffats varje år. I början gick vi på någon restaurang i grannskapet. Så länge gammelfaster levde var vi lite begränsade i vår rörlighet på grund av hennes dåliga knän. För några år sedan försvann dock gammelfaster, med ålderns rätt, till de Elyseiska ängarna. Hon är saknad!

En av kusinerna och hennes man har sitt andra hem på båten "Cinderella". De känner alla och verkar vara ombord ett par gånger i månaden. De samlar då på sig en massa "vip-kuponger" och poäng. Detta par föreslog att vi skulle lägga den årliga "kusinträffen" på "Cinderella". Och sedan dess har vi gjort det! I år var det sjätte året vi svingade de lurviga på böljan den blå! Detta innebär även att vi blir kungligt behandlade när vi kommer ombord. Toppenhytter och kaptensbordet i restaurangen. Dessutom blir vi smidigt lotsade av vårt värdpar, förbi alla köer... Snacka om VIP-behandling!

Vi åker alltid en kryssning som startar på söndagen och vi är hemma igen på måndagen. Glada, trötta och lite vingliga i benen. Ni kan tänka er att jag och bror drar ner medelåldern ganska rejält ombord på båten. Förutom "kusingänget" fanns det även med en dragspelsstämma på båten. Förutom dragspelsmusik bjöds det på dans, mogen dans, hmmm mycket mogen dans..., tillsammans med dansbandet Arvingarna. Inget av detta är väl kanske något som jag gillar i vanliga fall, men tillsammans med detta galna och roliga gäng har ju kul som sjutton!

När jag och bror vaknade upp på måndagsmorgonen, eller kanske förmiddagen, gick vi igenom alla våra kvitton från baren och konstaterade att vi skött oss rätt bra och att vi kom i säng i normal tid. Skönt med medelålders män som kan sköta sig! (Som om ni trodde att jag skulle kunna skriva något annat här!? Ha!) Det som retar mig värst är att faster och en kusin var uppe mycket längre än oss. Man börjar nog tackla av en del!?

Nästa år ska jag ladda med energidryck och en massa kolhydrater!

Kyrkogården

Efter Nackas uppvaktning tände vi ljus på salig mors grav uppe vid Katarina Kyrka. Salig far ligger i minneslund och fick ett ljus han med.

Sedan hem till glögg och Kalle!