Nu är det sommar!

Premiär!

Nu är sommaren här! Nu stänger vi oss inne varje tisdagskväll och kollar på vackra skymningsbilder av världens vackraste stad! Jag och sonen såg premiären tillsammans. Varje gång vi såg en vy över Söder och Katarina kyrka så hojtade vi lite extra; "Vår ö!", "Bajenland!" eller " Där är vår kyrka!" Visst är det tönigt!? Men det struntar vi i!

Vilket premiärprogram! Vilket tryck! Måns är bra men jag saknar Anders. Det skånska temat gick hem. Sonen är ju halvskåning trots allt...

Det fåniga var att jag satt och blev lite rörd och tårögd över den töntiga allsången och de vackra bilderna över stan. Jag blev stolt över att vara Stockholmare och Södermalmsbo. Inte tårögd, men nästan... Det kändes väldigt lamt!

Sommar!

Allsång på Skansen!


Frun var ledig hela dagen. Det var inte jag... Därför hämtade hon sonen lite tidigare på dagis och åkte ut till släktingarnas landställe, strax utanför stan. Där hade de jättetrevligt med sol och bad. De hade de faktiskt så trevligt att de inte kom hem igen. Så jag blev helt plötsligt gräsänkling. Bara så där helt plötsligt!?

Så efter avslutat arbete tog jag mig en promenad runt stan. Sommarkvällen var ljum och härlig. Sedan hem och bänka sig framför TVn. Det var ju premiär för "Allsång på Skansen"! Det är väl det mest svenska av de svenska? En hop människor som trängs och sjunger tillsammans!? Men det är tradition och det är vackert. Jag satt hemma i min ensamhet och nynnade med lite försiktigt...

Nu är det sommar!!