Kulturell kille

Berör...

Idag fick jag ett par timmar för mig själv! Familjen var på annat håll och jag promenerade in till stan. Där tog jag mig en god lunch och satt och tittade på folk. Sedan gick jag mot Östermalm.

Jag gillar inte den stadsdelen! Folk är så konstiga och beter sig ofta arrogant och oförskämt åt. Dessutom är det sådana problem med både alkoholism och diverse andra missbruk i stadsdelen. Östermalm är faktiskt värre än de värsta förortsgettona!? Visste ni det? Nåja, det är sådan man lär sig när man haft en mamma som var socialarbetare. Det döljer sig mycket bakom de fina fasaderna.

Fast det sket jag i idag! Jag styrde mina steg mot Musik- och teatermuseet på Sibyllegatan. Ett av mina favoritmuseum! Målet var att hinna se minnesutställningen om Lena Nyman innan den stänger för gott. Vilken kvinna! Vilken skådespelare! Och vilken musiker! Hon dog alldeles för tidigt! Jag har naturligtvis sett henne hur många gånger som helst på film och på teaterscenerna. Mest på Dramaten, men även på privatteatrarna runt om på stan. Och så på lilla teatern Brunnsgatan 4...

Utställningen var inte särskilt stor, men mycket innehållsrik. En del är en biosalong där man kan se klipp från hennes filmer. Vilka roller hon har gjort på fillm!? En scen från Bergmans Höstsonaten var så stark att man nästan fick huka sig i bänken. Och så kom det klipp från Hasse&Tage-filmerna, Ronja, Nyfiken Gul och en massa annat. Fantastiska rollprestationer!

I en annan del kunde man sätta sig ner och lyssna till hennes musik. Hon gjorde faktiskt en hel del skivor! Många av dem låg hemma på skivtallriken i barndomshemmet. Jag är uppvuxen med hennes skivor som hon gjorde tillsammans med Rune Andersson. Möblerna var från sjuttiotalet och påminde en hel del om min egen barndom.

Det fanns en del montrar fyllda med privata brev, manus med anteckningar, uppslagna dagböcker och almanackor. Helt plötsligt kom man mycket nära hennes person. Det var mycket fascinerande men också lite smärtsamt. Lena Nyman skänkte bort alla saker precis innan hennes död.

En fantastisk utställning om en storartad människa!

Lilla elefanten drömmer

Konst är oftast vackert och berör. Jag har lyckan att bo i ett hem fullt med konst och i en stadsdel där det finns rikligt med konstnärlig utsmyckning.

Där Katarina Bangata korsar Södermannagatan, alldeles vid skolan, finns det ett litet torg. Där finns ett konstverk av Torsten Renqvist som heter "Lilla elefanten drömmer". Det är fyra stycken elefanter, gjorda i röd betong, som står i en liten grupp. Mamma elefant och hennes tre ungar. När man ser konstverket så tittar man oftast på mamman och hennes två ungar som står vända åt väster. Men egentligen ska man se konstverket från andra hållet. Då ser man den minsta ungen som står bortvänd från de övriga. Den lilla elefanten står där och drömmer...

De flesta kallar bara konstverket för "de rosa elefanterna". Torget de står på heter numer "Greta Garbos Torg", förr i tiden hette platsen ingenting.

Salig mor bodde alldeles i närheten och gick förbi platsen dagligen när hon var ute med hunden. En kall vinternatt hittade hon en överförfriskad man sovandes på parkbänken. Han gick inte och väcka, men verkade sova ganska gott. Ansvarsfull socialsekreterare som hon var gick hon hem och ringde till polisen. Hon förstod att det var förenat med livsfara att ligga ute i vinternatten. När polisen frågade om platsen svarade salig mor; "Han ligger vid de rosa elefanterna." "Klick", sade det i luren då polisen lade på. Förmodligen hade de haft en hel del samtal från dårar den kvällen... Salig mor såg lyckades i alla fall få mannen omhändertagen och kanske lever han och har hälsan än idag?

Under hösten var det någon marodör som hade vandaliserat och sparkat sönder den lilla drömmande elefanten. I många månader var han/hon borta. Konstverket blev ju då helt obegripligt om man läser titeln "lilla elefanten drömmer"...

Idag såg jag att den lilla elefanten var tillbaka på sin plats! Tack! Nu känns det bra igen!