Visar inlägg med etikett södermannagatan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett södermannagatan. Visa alla inlägg

torsdag 14 april 2011

Balla kvarter...

Här bor jag!

Jag bor på Södermalm, världsaltets centrum! Jo, det är det faktiskt! Södermalm är Stockholms största ö. Världsaltets centrum, alltså händelsernas centrum på Södermalm, är östra delen av Katarina församling. En del som numera benämns som "SoFo", vilket ska betyda "South of Folkungagatan". Töntig benämning, men den fungerar. "SoFo" har blivit ett viktigt varumärke för det nya, trendiga och balla Söder. Här finns en massa restauranger, barer, fik och affärer. Det hetaste av det heta och ballaste av de balla!

Så har det inte alltid varit. När jag växte upp var kvarteren här ganska "ruffiga". Det fanns allt från paradvåningar till rivningsobjekt. Många lägenheter var mycket små och hade delad toalett och dusch. Vi hade till och med dass i mitt kvarter på 80-talet! Det var verkligen allt annat än hippt och ballt här på den tiden. Men det fanns en blandning av alla sorters människor. Och ingen brydde sig! Folk kunde se ut hur som helst och uppträda hur som helst! Här fanns, och finns väl kanske fortfarande, en enorm tolerans för alla människor och alla deras egenheter. Det är Söder, det!

I slutet av 80-talet och i början av 90-talet började det renoveras och saneras en hel del. Helt plötsligt blev alla husen i samma färg och såg likadana ut. Varför det!? Hyrorna började höjas en del efter alla stambyten, vilket gjorde att alla samhällets olycksfåglar fick förpassas till förorterna. Sedan kom den stora bostadsrättsvågen! En massa, alltså nästan alla, fastigheter omvandlades från hyresrätter till bostadsrätter. Allmännyttan sålde ut våra gemensamt ägda hus till vrakpriser och folk började spekulera med sina bostäder. De fick fett med kosing! Även vi köpte lägenhet till bra pris, fast från en idiotisk bostadskoncern som var allt annat än en bra hyresvärd... Men vi bor kvar och vill inte flytta! Inga snabba cash här, inte!

Nu är det mest bostadsrätter i stadsdelen och alla hör till den övre medelklassen. Alla verkar jobba med kultur och media och gillar att gå omkring och dricka kaffe latte... Alla är likadana och Söders mångfald försvann. Jag saknar den ofta! Allt är så slätstruket numer!

Men jag har faktiskt alltid bott i den lilla, mycket lilla, sunkiga delen av hippa "SoFo"! Här har vi "haken" "Snövit" och "Blecktornskällaren", eller "Bleckan" som alla kallar den. Det är där alla "halvalkisar" sitter dagarna i enda. Vi har även haft en rekordlåg "sylta" i huset, Först hette den "Bon appetit", men kallades för "Bompan", sedan blev det "La Galliano" och till slut "Zombie bar". Nej, det blev inte bra någonting! Sluskhak med sluskkunder. Bråk och stök och uteblivna hyror. Sedan blev det "Ericas hemlagat", vilket inte gick så bra. De blev av med rättigheterna periodvis och förvandlades då till någon konstig svartklubb. Nu har vi äntligen nya hyresgäster i lokalen. Värsta balla restaurangen Elefantpojken!

I den andra butikslokalen låg en gång ett apotek. Mormor jobbade en gång som farmaceut på apoteket Ödlan. Vårt hus kallas fortfarande "apotekshuset" av gamla söderbor. Lokalen har länge varit en gammal nedgången färghandel, enbart öppen för proffesionen. Nu har man dock renoverat upp lokalen och anpassat den till allmänheten. Det passar ju bra bland alla hemrestaurerande bostadsrättsinnehavare! Kolla här!

I hörnan Södermannagatan/Ringvägen har vi länge haft en sunkig, äcklig spelbutik. De sålde äckligt godis, en massa nitlotter och gamla tidningar, Jag fattar inte hur butiken kunnat överleva så långe. Nu har de äntligen gått i konkurs. Man river i lokalen och bygger om en massa, Och gissa vad!? Det kommer att bli ett "Waynes coffe" i hörnet Södermannagatan/Ringvägen! Alla "kaffe latte-mammor/pappor" kommer att bli överlyckliga! Och helt plötsligt blev mitt lilla sunkiga södermalmskvarter jättehippt!?

Lite trist faktiskt...

onsdag 6 januari 2010

Lilla elefanten drömmer


Konst är oftast vackert och berör. Jag har lyckan att bo i ett hem fullt med konst och i en stadsdel där det finns rikligt med konstnärlig utsmyckning.


Där Katarina Bangata korsar Södermannagatan, alldeles vid skolan, finns det ett litet torg. Där finns ett konstverk av Torsten Renqvist som heter "Lilla elefanten drömmer". Det är fyra stycken elefanter, gjorda i röd betong, som står i en liten grupp. Mamma elefant och hennes tre ungar. När man ser konstverket så tittar man oftast på mamman och hennes två ungar som står vända åt väster. Men egentligen ska man se konstverket från andra hållet. Då ser man den minsta ungen som står bortvänd från de övriga. Den lilla elefanten står där och drömmer...


De flesta kallar bara konstverket för "de rosa elefanterna". Torget de står på heter numer "Greta Garbos Torg", förr i tiden hette platsen ingenting.


Salig mor bodde alldeles i närheten och gick förbi platsen dagligen när hon var ute med hunden. En kall vinternatt hittade hon en överförfriskad man sovandes på parkbänken. Han gick inte och väcka, men verkade sova ganska gott. Ansvarsfull socialsekreterare som hon var gick hon hem och ringde till polisen. Hon förstod att det var förenat med livsfara att ligga ute i vinternatten. När polisen frågade om platsen svarade salig mor; "Han ligger vid de rosa elefanterna." "Klick", sade det i luren då polisen lade på. Förmodligen hade de haft en hel del samtal från dårar den kvällen... Salig mor såg lyckades i alla fall få mannen omhändertagen och kanske lever han och har hälsan än idag?


Under hösten var det någon marodör som hade vandaliserat och sparkat sönder den lilla drömmande elefanten. I många månader var han/hon borta. Konstverket blev ju då helt obegripligt om man läser titeln "lilla elefanten drömmer"...
Idag såg jag att den lilla elefanten var tillbaka på sin plats! Tack! Nu känns det bra igen!