Jag vill ju inte vara med om att stå utan giltigt pass i en passkontroll en gång till. Så nu åkte jag direkt till passexpeditionen på Kungsholmen. Det var nog kanske inte sådär jättesmart att åka dit på en måndag, visade det sig... När jag köat till maskinen som spottar ut sig kölappar visade det sig att jag hade över 300 nummer framför mig. Det här kommer att ta flera timmar! Jag hann med att besöka ett närbeläget sjukhus, äta lunch och promenera gata upp och gata ner.
En gång för mycket länge sedan bodde jag i de här kvarteren. Det var en mycket glad tid och en mycket ledsam tid. Mycket, väldigt mycket, av båda faktiskt. Jag gillar Kungsholmen. Det har skett ett generationsskifte bland invånarna. Förr var det bara pensionärer som bodde här. En massa kontor och förvaltningar verkar ha försvunnit och gett en del nya bostäder. Det hade kommit en massa mysiga fik och kvarterskrogar överallt. Men inte är det Södermalm, inte! Jag gillar min sköna ö! Det är något med stämningen här som helt enkelt inte finns i någon annan stadsdel. Så är det!
Om fem dagar ska jag tillbaka till Kungsholmen och stå i kö. Då ska mitt nya pass vara klart att hämtas ut. Jag har sett resultatet på en bildskärm. Jag ser ut som en gangster på rymmen. namnteckningen ser helt tokig ut. Men jag fick med fingeravtrycken! Det gick lätt som en plätt. Kanske beror det på riklig handsvett!?
Jag ska redan nu skriva in i almanackan att det är dags att ansöka om nytt pass i juni 2016...
Inlägg
Förra sommaren var min sambo o jag i mitt hemkvarter i Köpenhamn...där jag sprungit som barn o lekt med alla mina vänner...oj vad det kändes konstigt o oj vad det var förändrat...allting såg mindre ut...men i ett barns ögon är ju allt så mycket större.
SvaraRaderaKul att komma dit igen...men det kändes lite som om att komma till en främmande plats.
Förändringar sker ju hela tiden...det är väl det som kallas för utveckling antar jag.
Ha det...
Ja, så är det! Man måste hänga med i utvecklingen. Men man behöver ju inte alltid gilla det...
SvaraRaderaVisst är det konstigt, det där med hur stort allting är i ett barns ögon, och hur pyttelitet det sedan ser ut genom en vuxens ögon.
Är det månne barndomsminnet som förstorats genom åren.
Ha det gott där nere!