Gästerna från helvetet...

...det är vi! Pinsamt!

Frun jobbade tidigt och jag och sonen latade oss. Efter frukost och lite Nintendospelande begav vi oss ut. Kylan håller i sig så pass att den lilla skriskobanan i Lilla Blecktornsparken fungerar fint. Här åkte jag som barn, men sedan var det en massa milda vintrar, vilket gjorde att banan försvann lite i glömska. Förra vintern var ju smällkall, den med, och nu har man spolat en finfin bana. Hurra!

Sonen åkte med bästisen och jag och grannfrun stod och snackade strunt. Dessvärre tappade jag kollen på tiden. Berodde säkert på att jag haft en massa migrän under natten. Då känner man sig lite bakis. Helt plötsligt upptäckte jag att det knappt fanns någon tid till lunch. Sonen skulle ju iväg till tennisskola. Vad tänkte jag på!?

Jag ringde hem till frun, som precis kommit hem från jobbet, och bad henne värma lite rester. Sedan sprang vi hem. Snabb lunch, ombyte och sedan skjutsade frun ner sonen till tenniskolan. Åker man bil till Eriksdal, då har man bråttom. Nåväl, han hann! Bra tennis blev det!

Sedan hem och fixa till sig lite innan vi åkte iväg till vännerna i förorten. Det blev en trevlig, god och avslappnad middag. God mat och gott umgänge! Jag avskyr "styltiga" parmiddagar, men med den här familjen blir det bara himla trevligt. Det är skönt! Och kanske åker vi på skidsemester tillsammans i mars!? Det vore perfekt! Hoppas det går vägen!

Efter maten satte vi igång att spela en massa kort! Jag spelar aldrig kort! Förutom med dessa vänner. Jag förlorade stort i början. Men det viktigaste är ju inte att vinna, bara man är med! Eller hur!? Under spelet lyckades jag skärpa mig och vända min förlust och vann stick på stick. På slutet sopade jag banan med de andra. Jag är bara bäst! Wow!

Sedan började vi spela "Hjärnsläpp", vilket var ett kul spel där vi skulle analysera varandra! Många skratt och diskussioner blev det. Och helt plötsligt var klockan tre!? Barnen låg och sov i högar lite här och där... Oooops!

Sist det blev såhär var när värdinnan fyllde 40 år. När de sista gästerna hade gått började vi spela Nintendo Wii, vilket var nytt för oss då. Vi gick inte hem förrän klockan fem... Vi är verkligen gästerna från helvetet!

Tack för en trevlig kväll!