Ja, det blev lika sorgligt som vanligt när vännerna från Wales åkte hem! Vi satt i baren på deras hotell och väntade på att deras buss skulle hämta upp dem till flygplatsen. När bussen kom blev det många kramar och tårar. När de gick mot bussen sprang sonen efter och ropade högt på sina favorit bland de underbara människorna. De två vännerna kramades länge. Tänk att de kan tala med varandra utan att kunna varandras språk!? Så har det varit ända sedan sonen var en lite pilt. Jag tror vännen från Wales blev mycket rörd. Det blev i alla fall vi!
Resten av dagen tog vi det lugnt. Jättelugnt! Vi orkade inte ens ta oss ut och käka middag på kvällen. Vi köpte med oss lite gyros hem och käkade på balkongen. Vi råkar nämligen ha världens vackraste solnedgång utanför vår balkong. Det är livskvalitét!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar