Hiss

Eeeeh!? Hur var det nu...?

Jag står längst ner under den enorma jättekolossbyggnad som är Sundsvalls Sjukhus. Huset är över en kilometer långt och har en massa hissar, trappor och korridorer i ett oändligt rutnät. Här nere i underjorden ligger det jättelika parkeringsgaraget. Jag ska ta en av alla hundratals hissar upp till stället där jag ska jobba idag.

Hur var det nu? Om jag ska åka uppåt ett par våningar? Vilken knapp ska jag chansa på? "Ole, dole, doff..."

Sundsvalll

Ser fin ut på sommaren. Men nu är det vinter! Huvva!!




Säkert mycket funktionellt. Men attans så fult! Gudskelov att alla är så trevliga här! Detta trots alla nedskärningar de går igenom. Heja!!



Nej, jag gillar inte Sundsvall! Så är det! Basta!

Nu är jag här igen då det hålls en utbildning på sjukhuset. Utställning och workshop. Dessutom ska jag hålla lite föredrag för studenterna. Jättekul jobb! Men inte i Sundsvall! Längtar hem i alla fall...

Bor på hotellet i plåthuset. Rummen är fortfarande små och fondtapeten har fortfarande samma oskarpa bild av en buske. Jag får huvudvärk av att hela tiden kisa med ögonen för att försöka få in skärpan. Kunde ingen tala om för fotografen att han var/är inkompetent!?

Snön är vit och solen skiner! Vad hjälper det när man är inspärrad på sjukhuset!? Sjukhuset är dessutom Sveriges absoluta fulaste sjukhus. Byggnaden är två kilometer lång! (Överdriver inte!!) Och har huskroppar som går ut från centralbyggnaden. I källaren finns ett enormt parkeringsgarage, som alltid är fullt. Vilken tid du än kommer. Här uppstår rena kravaller i jakten på en ledig parkeringsplats.

Sundsvall stinker!

FÖRTYDLIGANDE:
Jag älskar mitt jobb, men längtar hem ibland! Sundsvall är en trevlig stad med en massa trevliga människor. Men jag sover helt enkelt bättre hemma i min egen säng...