En stor dag

Det var här det hände...


Varje söndag, sedan urminnes tider, har sonen gått på simskola.

Han började redan som liten på babysim. Tidigt som satan var simlektionen. Redan klockan nio! Är inte det sjukt!? Alla andra bebisföräldrar var pigga och alerta vid den här tiden. Det var inte vi! Vi gillar ju att sova på mornarna i den här familjen. När sonen var bebis vaknade han aldrig tidigare än 11.30! Detta passade ju oss utmärkt! Jag älskade att vara pappaledig! Jag har aldrig varit så utvilad i hela mitt liv!

Nu var vi tvungna att ställa väckarklockan tidigt i ottan, i alla fall med våra mått mätt. Vi gick sömndruckna till badet. Jag lyckades oftast få ner frun i bassängen tillsammans med sonen. Det hela gick utmärkt. Sonen lärde sig älska vatten och kunde dyka redan innan ettårsdagen.

Babysimmet pågick ett par år. Under den tiden brukade vi, eftersom vi tyckte så synd om oss själva som var tvungna att gå upp så okristligt tidigt, käka en skön brunch på Clarion. Sonen var helt utmattad efter simningen så han sov gott i vagnen. På eftermiddagen sov vi middag alla tre, tillsammans med katterna. Ljuva söndagar!

På senare år går sonen i kommunala simskolan på Eriksdalsbadet. Simlektionerna nu är lite mer diciplinerade. Inga föräldrar behöver vara med i bassängen. Faktum är att vi inte ens får vara i simhallen, utan får stå utanför att vänta. Man kan trycka näsan mot en glasvägg och se vad som pågår där inne... Dessutom är lektionstiden senare, så vi hinner sova ut. Men jag saknar faktiskt den där brunchen!

I söndags tog en av simlärarna ut sonen ur den lilla simhallen, där lektionen pågick. De gick ut i stora simhallen. Sonen hoppade sedan i den jättedjupa bassängen! Den är faktiskt sex meter djup! Jag och frun smög efter, som ett par agenter, och spionerade. Det var då vi såg honom simma 25 meter i den djupa bassängen! Ett genombrott! Vi är så stolta!

En stor dag!