Helgmys! Eller inte...?

Min fru har anmält sonen till en massa sportaktiviteter. Hon tycker det är viktigt och karaktärsdanande med sport för en liten pojke. Innan jag fattade någonting så går han och spelar både tennis och fotboll. Ofta och jämt! Och snart börjar simningen? När ska vi hinna leva?

Dessutom jobbar hon ofta på helgerna, så då är det jag som får vara sportförälder. Och jag kan ju ingenting om sport. Dessutom är helt ointresserad...



Anrika tennisklubben "Hellas"...


Först var det tennis. Träningen äger rum i kalla, lite slitna, tennistält. Tränarna var ett par unga killar som verkade gilla ungarna jättemycket. Man använder sig av riktiga tennisrack men har skumgummibollar istället för riktiga tennisbollar. Man tränar på backhand och forehand och varvar det hela med en massa lek.

Sonen var både svettig och lycklig efter en avslutad träningspass. Det var faktiskt kul att se!

Sedan fick det bli en jättesnabb lunch vid gatukötet på Ringvägen. Faktiskt en av Stockholms bästa gatukök! Så är det! Och jag vet!





Mycket anrik fotbollsklubb...


Sedan tunnelbana ut i förorten. Det kändes nästan lite exotiskt. Men frun tog bilen till jobbet i morse, så att hon skulle kunna komma snabbt iväg till turneringen... Stor turnering med en massa lag pågick. Matcher från 8 på morgonen till 19 på kvällen. Gudskelov så hade man delat upp matcherna mellan spelarna i sonens lag. Tack för det! En del stackars föräldrar och barn hade varit med sedan tidiga morgonen.

Sonen spelade två matcher. I första matchen sparkade han in två mål! Vilken hjälte! Laget fick en pokal och deltagarna ett diplom. Resultaten? Äh, skit i dem! Det spelar ingen roll om man vinner, huvudsaken man är med!

Sedan åkte vi hem trötta, rejält nerkylda men nöjda!