Fawlty Towers

Skulle kunna vara vår hotellfamilj...


Vi bor på världens bästa hotell. Ett litet lägenhetshotell direkt på stranden. Det finns en restaurang och en bar. Helt fantastiskt! Många av oss har varit här sedan 1992 då hotellet var helt nybyggt. Lägenheterna är otroligt stora och rymliga.

Hotellet ägs av en grekamerikansk familj som kommer från Kreta och San Fransisco. Och med dessa galna gener kanske man kan förstå att det blivit som det är. Hotellet har inte renoverats på hela tiden. Rummen och möblerna börjar bli slitna.

Familjens medlemmar är alla väldigt egocentriska på olika sätt. Pappan är en riktigt gammeldags kretensare med allt vad det innebär av stolthet och temperament Mamman är en elegant dam som har ett förflutet som dansös. Stolt i sin hållning och vacker, trots sin aktningsvärda ålder. Hon börjar dagen med tio cigaretter och ett par glas vin vid havet, innan hon tar sin simtur på morgonen. Sedan förflyter dagen fram vid havet med vin och cigaretter. Inte så hälsosamt men hon ser ut att njuta. Problemet är sonen! Sonen är den som ska driva hotellet. Han är illa däran!

Han har skött hotellet och stått i baren sedan han var tonåring. Han har festat och raggat tjejer hela livet som om morgondagen inte fanns. Men åldern tar ut sin rätt. Bruket har blivit ett missbruk! Och hur många ragg får en lönnfet fyrtioårig alkoholist!? Inget alls! Han har blivit ganska patetisk! Det är synd om vår vän och vi tycker om honom! Men man kan inte ha en alkoholist i en bar! Det är som att sätta en diabetiker i en gottkiosk!

Hotellet förfaller, personalen slutar, standarden på restaurangen sjunker och ingen vill vara i baren då vår vän är skitfull eller har något av alla sina vredesutbrott. Varför är det så här? Vi vänner är trogna och försöker stötta. Vi tar vad vi vill ha i baren och betalar, i efterskott, till dagpersonalen som i alla fall är nykter. Det enda positiva är att vi kan hyra lägenheter för en mycket billig penning. Men det lilla hotellet kunde vara så mycket bättre, med så små medel. Och vi fruktar för vår väns liv! Det kommer inte att hålla...

Till saken är att vi inte är så förvånade då vi sett förfallet genom åren. Vi har gjort allt vi kan för att tala de inblandade till rätta. Utan något som helst resultat. Det hela är nog värst för Gävlebon, som inte riktigt sett hela upplevelsen med nykter syn. Nu är han helnykter och ser de här avigsidorna på ett helt annat sätt! Han är till och med osäker om han ska återvända... Det skulle vara tråkigt!

Vi kanske får hitta ett annat "vattenhål" nästa år?